”Med en sådan politik kan man inte bli förvånad om folk sparar för lite”

att pensionsåldern automatiskt ska justeras med medellivslängden, har förhoppningsvis hanterat de största problemen. Men det förändrar inte att folk kommer att behöva spara själva. Och där har riksdagens politiker inte varit lika förutseende.

2014 AVSKAFFADE ALLIANSREGERINGEN rätten att göra avdrag för individuellt pensionssparande. I stället införde man investeringssparkonton, ISK, som skulle vara en gynnad sparform. Men när Löfven-regeringen tog över fick Vänsterpartiet korn på ISK och drev igenom en skattehöjning. ”Det är som två påsar ostkrokar”, sa partiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson om höjningen.

Det var en grov förminskning av problemet. Dels ska man komma ihåg att sparande i investeringssparkonton görs med pengar som redan beskattats med världens högsta skatter på arbete. Dels riskerar skatten att bli mycket högre längre fram, eftersom konstruktionen av skatten bygger på statslåneräntan, som kan öka.

SOM EN UTRÄKNING från Liberalerna visade under valrörelsen blir det inte heller några småpengar på längre sikt. En 25-åring som sparar 2 000 kr i månaden kommer efter 40 år att ha betalat nästan en halv miljon mer i skatt på grund av skattehöjningen (DI 4/9).

Med en sådan politik kan man inte bli förvånad om folk sparar för lite. Om svenska politiker menar allvar med att de vill se höjda pensioner behöver de inte förändra hela pensionssystemet. Det räcker med att sänka skatten på sparande.