”JAG SAKNAR HELT ENKELT RÄTT MOTIVATION”
Trollhättans ena skridskofantom, Nils van der Poel, kungjorde på försommaren att han tar ett års time out. Den andra, David Andersson, meddelar nu att det får vara nog – för gott. – Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att avsluta satsningen, säger 24-åringen.
Många lyfte på ögonbrynen när Nils van der Poel i början av juni i ett pressmeddelande berättade om sin Os-satsning mot Peking 2022.
Den innehöll överraskande nog ett uppehåll från allt vad skridsko heter under ett års tid för att sedan växla upp och vara i gammalt gott slag igen hösten 2020.
På diametralt motsatt kurs går David Andersson, liksom van der Poel fostrad i SK Trollhättan men de senaste åren i Örebroklubben SK Winner.
SIN UNGDOM TILL trots har han tagit beslutet att lägga av med elitsatsningen och i stället spela division 6-fotboll i Wargöns IK och kanske, kanske, bandy i Vargöns BK. Om han är välkommen. – Att åka skridsko på högsta nivå sliter, jag känner mig gammal, har dåliga knän och rygg. Lite som världens yngsta gamling, säger David och ler med hela ansiktet.
David Andersson kan blicka tillbaka på en i sammanhanget ganska kort men lika fullt intensiv karriär med ett Os-deltagande (Sotji 2014), en skrälldus EM- och Vm-starter och en ännu större samling Smmedaljer.
Det lopp David minns bäst och är allra mest stolt över gjorde han som 18-åring i ryska Kolonna.
– Av någon underlig anledning har jag alltid åkt bra i just Ryssland ...
DET VAR UNDER hans första år i världscupen som David slog till med 1.47 på 1 500 meter, en personbästatid som det tog tre år att slå – med en tiondel.
– Det var ett perfekt lopp, mitt bästa lopp någonsin, hävdar David Andersson, som mötte en kanadensare tränad av dynamiske amerikanen Peter Müller.
– Innan start hörde jag Müller, som är en riktig hårding, säga: ”Ät upp honom!” Det kommer jag aldrig att glömma ... fast i stället var det jag som åt upp japanen. Och fick av respekt en klapp på axeln efteråt av Müller.
Tiden och loppet öppnade många dörrar på vid gavel för Vänersnässonen David Andersson. Bland annat togs han upp i SOK:S toppoch talanggrupp.
ETT ANNAT MINNE av positiv karaktär är när David som 16-åring utmanade självaste Johan Röjler om segern i SM på 10 000 meter i Sundsvall. Det var masstart och David hade två Skt-kompisar vid sin sida, taktiken var att ta hem spurtpriserna vilket också skedde.
David Andersson körde stenhårt, pressade Röjler och ledde i utgången av sista kurvan.
– Men han tog mig sista 30, berättar David, som naturligtvis också placerar OS i Sotji högt, även om det inte gick bra resultatmässigt på grund av en sent uppkommen skada.
– Jag har gjort ett OS och det var fantastiskt. Jag blev vuxen där.
Det kunde ha blivit olympiska spel även 2018 i Sydkorea, men marginalerna var inte på Davids sida. Han var i och för sig inkvalad tidsmässigt på tre distanser, men SOK krävde en topp 8-placering i någon av kvaltävlingarna och det mäktade han aldrig med.
– Jag var inte tillräckligt bra helt enkelt, men visst gjorde det ont när platsen gick till en annan åkare från ett annat land.
Os-missen blev på sätt och vis droppen och hjälpte till i beslutet att lägga grillerna på hyllan för gott.
– Det senaste året var mitt bästa även om det inte gick så bra resultatmässigt. Jag hittade en perfekt träningsfilosofi och har aldrig känt mig starkare.
– Men efter varje säsong har det gått tyngre och tyngre att ”dra igång skiten” och nu saknar jag helt enkelt rätt motivation, det är inte lika kul som tidigare, förklarar David Andersson beslutet att lägga av.
DAVID ÄR TACKSAM för mycket och mot många för den karriär som härmed är avslutad. Han har lärt sig oerhört mycket, fått se hela världen och fått många vänner.
– Jag är en ”bredare” människa nu och skulle inte vilja ha någonting ogjort. Värsta mardrömmen med att sluta var att jag inte skulle känna mig lugn, men det här känns helt rätt.
I STÄLLET FÖR att kajka runt på skridskoovalen – ”rakt fram och vänster, rakt fram och vänster” – har David Andersson tagit plats som ytterback i Wargöns IK:S division 6-gäng i fotboll.
– Det var mäktigt att dra på sig Wik-tröjan igen, senast det begav sig var jag väl 13–14 år. Nu är jag sugen att komma tillbaka till bandyn också, spel i VBK vore kul. Om de vill ha mig.
Skrinnaren David Andersson öppnar alltså för en annan typ av issport – med klubba och boll.