Klankulturer hotar svenska rättsstaten
INTEGRATION. Vi accepterar statens våldsmonopol, men får i gengäld skyddsnät och rättsskipning. Men vad händer om stora grupper har en radikalt annorlunda syn?
Det finns nog inget folk i världen som är så accepterande gentemot staten som svenskarna. I Sverige anser så gott som alla att det är rimligt att socialtjänsten ignorerar föräldrarnas vilja om barnen far illa. Vill vi bygga ut altanen är det självklart att invänta kommunens bygglov.
I antologin ”Klanen” (Timbro förlag) resonerar skribenter på temat kulturkrockar. Många av de invandrargrupper som kommit till Sverige de senaste decennierna har en helt annan syn på rättskipande auktoritet. I länder där staten är svag eller obefintlig är det i stället klanen som upprätthåller social kontroll. Faktum är att Sverige med sin utpräglade statsindividualism är klansamhällets absoluta motpol, enligt Lars Trägårdh, professor i historia.
I klanen är gruppens heder beroende av att den enskilde fogar sig efter kollektivets intressen. Kulturkrocken mellan ett klansamhälle och den västerländska rättsstaten skapar praktiska problem. Om man inte förstår att det är det offentliga Sverige via socialtjänsten som omhändertar ett barn kommer man så klart att rikta sin frustration fel. Unga kvinnor och män som lever i en klanbaserad kultur kommer inte att få samma chanser att välja väg i livet som sina svenskfödda vänner.
MEN FRAMFÖR ALLT är klanbaserade kulturer ett problem för rättsstaten. Ett exempel är de avstängda nämndemännen i Solna. Rätten friade en man som var misstänkt för misshandel av sin hustru med hänvisning till att han var av en ”finare” familj än kvinnan.
Dessutom minskade hennes trovärdighet då hon gått till polisen i stället för till mannens släktingar, enligt domen. Historien är ett typexempel på hur klanlogik krockar med det svenska rättsväsendet.
Klanmentaliteten gör det också svårare för rättsstaten att lagföra brottslingar. På senare tid har åtminstone ett par fall uppmärksammats där människor har avstått från att vittna, dels för att de har lågt förtroende för staten, men också för att vedergällningen för exempelvis ett mord eller en våldtäkt gjorts upp mellan storfamiljerna.
På så sätt utmanas principen om att alla är lika inför lagen.
VAD SKA MAN gå göra åt saken? I ”Klanen” skriver journalisten Richard Swartz att staten står inför två val: antingen försöker den knäcka klanstrukturerna och bedriver en sträng assimileringspolitik, alternativt låter klanerna ”etablera sig som ett parallellsamhälle till den svenska välfärdsstaten med bland annat getton som följd”.
Det första alternativet kommer att ställa stora krav på den svenska staten. Det senare kommer att förändra Sverige och den svenska välfärdsstaten i grunden.
Oavsett vad måste medvetenheten om klanstrukturerna i det svenska samhället öka.