Lena Matilda var min farmors mor
Ela-reportaget här intill som skrevs för 100 år sedan handlar om Maria Settergrens farmors mor. – Hon hette Lena Matilda Andersdotter och var min farmors mor, berättar Maria Settergren, Vänersborg.
Fosterflickorna som omnämndes i artikeln hette Anna och Agnes. Anna dog av lunginflammation när hon var 16 år 1919 och Agnes gifte sig med Emil Wiik. De levde sina liv i Dalsland och fick barn och barnbarn varav en del bor kvar i landskapet.
– Förra sommaren fann jag den lilla stugan i Uleviken vid Ivägsjön strax utanför Ödskölt. Den kan inte ha haft större boyta än 20 kvadratmeter, kök och rum i ett med en liten kammare intill. Den murade stenkällaren stod kvar och humlen växte fortfarande utmed stugväggen, hundra år senare, berättar Maria.
Maria berättar: Med Hans Roslings mått mätt, levde hon på samma standardnivå som människorna i några av jordens fattigaste länder gör nu, till exempel Lesotho i södra Afrika.
– Lena Matilda var ogift, men trots det, i stånd att skicka sin egen dotter Elin, min farmor, till Göteborg där hon utbildade sig till sjuksköterska och arbetade hela livet. Det var tur eftersom hennes man, min farfar, inte kunde arbeta på grund av en ryggskada.
Sina sista levnadsår tillbringade Matilda i hennes familj där. Hon blev 80 år och dog 1947.
– På fotot kan man se att en 80-åring då, för 70 år sedan ser ut som en 100-åring idag. Hon var en av alla de, som med sitt hårda slit, gjorde det möjligt för alla oss efterkommande, att leva bekväma och rika liv, säger Maria Settergren i Vänersborg.
Maria Settergren har gjort efterforskningar i arkiven för släktforskning då frågor infunnit sig efter att ha läst berättelsen ur tidningen. Frågor som: Varför levde hon ensam utan man i den lilla stugan? Vem var hennes farmors far? Hur hade hon råd att skicka sin dotter till folkhögskolan i Bäckefors och sedan till sjuksköterskeutbildning i Göteborg? och Hur kunde hon ha råd och möjlighet att ta hand om två små barn och uppfostra dem trots att de inte var hennes egna?
– Min far berättade, att hon blev med barn med hemmansägarens son. Denne skickades därför till Norge för att komma bort från Matilda. Ett giftermål med en enkel piga ansågs inte möjligt. Eller också ville han inte. Hon var då 17 år och han 33. Efter ett antal år kom han emellertid tillbaka tillsammans med sina små flickor som omnämns i reportaget. Modern hade dött i cancer. Han frågade Matilda om hon kunde ta tillbaka honom. Hon svarade att det kunde/ ville hon inte. ”Passade det inte då, så passar det inte nu. Men barnen dina kan jag ta hand om”, detta är min fars ord – stolt var hon.
När Maria släktforskade, fann hon att Lena Matilda aldrig varit gift och mycket riktigt fått en dotter utom äktenskapet med bondens son. De båda flickorna som Matilda tog hand om, var antagligen halvsystrar till hennes farmor.
– Hon måste ha fått ekonomiskt bistånd till dem samt till studierna för min farmor. Kanske fick hon hjälp av bonden på Uleviken. En ensam piga hade inga möjligheter på den tiden att bekosta några studier för sina barn. Det hade dessutom varit världskrig i fyra år. Men trots det var hon så stark och självständig hon kunde. Båda hennes systrar blev änkor och dog på fattigstugan.
När Marias farmor gifte sig med en sjöman i Göteborg flyttade de till Svärdsbyn på Baldersnäs och blev arrendebönder. Matilda flyttade med och såg sex barn födas, där hennes far var det första.
– Familjen flyttade så småningom till Göteborg där hon dog vid 81 års ålder. Min far hade mycket starka band till henne och följde henne till hennes sjuk/dödsbädd bara en månad efter att han gift sig med min mor, berättar Maria Settergren.