Träffen fyllde 30 år
” I stan är det mest snobbar, så hit kan man gå och vara sig själv. Det är dessutom ett riktigt bra ställe, och musiken är det inget fel på” CHRISTIAN ANDERSEN
Stammis
jojo”, “Hallå du gamle indian” och “Mulliga gulliga Ann-katrin”.
Kvällen bjöd dock på mer än så. Det var faktiskt hundratals som hade tagit sig till Träffen i Båberg, Trollhättan, när danspalatset blev 30 år. En av dem var Christian “Dansken” Andersen, som är något av en stammis.
– I STAN är det mest snobbar, så hit kan man gå och vara sig själv. Det är dessutom ett riktigt bra ställe, och musiken är det inget fel på, säger han och berättar att Larz Kristerz är favoritbandet.
Trots att dansband normalt inte associeras med den yngre publiken var de unga knappast i någon stor minoritet. Ronja Lööf och Christine Andersson från Lilla Edet menar att det beror på var man tittar.
– Vi kommer ifrån landet, och där dansband fortfarande stort. Det är liksom kul, och man blir glad av musiken och att dansa till den. Det går inte att vara arg och lyssna på dansband, säger Ronja Lööf.
DE SOM INTE dansade stod glatt och tittade på. Vissa samtalade över ett glas vin eller en öl, och andra diggade till musiken. Tomas Lidén, som driver Träffen, var riktigt nöjd med kvällen men tycker att det är tråkigt att det inte dansas lika mycket längre
– Dansen minskar, det gör den. Men ikväll är det kalas och många är här för att se Jigs, säger han.
KVÄLLENS HUVUDBAND VAR dock Larz-kristerz, bandet från Älvdalen som vann Dansbandskampen 2008. Men trots framgångarna blev även dem till sig av att få chansen att spela med Jigs.
– De är våra stora idoler! Larz- Kristerz började som ett hyllningsband, och vi spelade dansbandslåtar från 70-talet. Där var ju Jigs en av de stora jättarna. Det var dem, Streaplers, Flamingokvintetten, Vikingarna och några andra. Man blir ju glad, lyssna! säger gitarristen Anders Tegnér och sjunger med.
Publiken här i dag, vad säger ni?
– Helt fantastisk, fem av fem. Ett värdigt 30-årsfirande för ett riktigt kultställe, säger trummisen Mikael Eriksson.