Rosenberg vistas gärna i det förflutna
JUBILAREN: FÖRFATTARSKAPET INTRESSERAR MER ÄN JOURNALISTIKEN
– Nu ska jag säga något extremt banalt: jag sitter mest i ett hus på Österlen och skriver på en bok, säger Göran Rosenberg, om en syssla som för de allra flesta torde framstå som allt annat än banalt.
Att han nu är hänvisad till Österlen beror på att hela det bibliotek han behöver för att skriva sin bok är förflyttat dit. Göran Rosenbergs liv har i mångt och mycket gått i läsandets och skrivandets tecken. Utöver de åtta böckerna i hans bibliografi har han producerat ett oräkneligt antal artiklar, kolumner, essäer och reportage. Därutöver har han gjort tv-dokumentärer, varit SVT:S korrespondent i Washington och chefredaktör för nu nedlagda kvalitetsmagasinet Moderna Tider.
Han har förvisso arbetat för alla typer av medier men det är med pennan i hand, eller snarare vid tangentbordet, som han är i sitt rätta element. Han arbetar långsamt, både för att han strävar efter det välskrivna ordet, och för att skrivprocessen är nära sammankopplad med tänkandet. Tankarna framträder tydligare när de formuleras i text.
– Ibland kan det verkligen klarna under skrivandet. Det är väldigt upplyftande och roligt att avsluta en sådan dag och, åtminstone för en stund, tycka att man har kommit på eller formulerat något som blev bra.
BOKEN HAN ARBETAR med nu är ett slags fortsättning på hans förra, den Augustprisbelönade ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” (Albert Bonniers förlag, 2012). Den senare skildrar Göran Rosenbergs barndom i Södertälje, men också hans resa i fotspåren efter pappan som överlevde förintelsen men inte orkade leva vidare med minnena.
Hans tidigare böcker har bland annat handlat om Israel, USA och journalistik, men de utgår alla i någon mån från honom själv. Hans ”eviga” fråga handlar om samhällets skörhet, men också samhällets konstfullhet – frågor som leder tillbaka till hans egen historia, som barn till två av förintelsens överlevare.
– Jag är så otroligt förundrad över att samhällen fungerar över huvud taget, säger han. Och den tanken hör också ihop med det som är underrubriken på en annan av mina böcker, nämligen ”Konsten att vara en människa”. Vad skiljer en människa från en skitstövel? Hur blir man ond, hur blir man god, vad får ett samhälle att fungera eller störta samman och vad får * * * Priser i urval: Stora journalistpriset, Publicistklubbens stora pris, Augustpriset i skönlitteratur. Filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet. * Bor: Lund och Stockholm. * Familj: Livskamraten Jayne Svenungsson, barnen Vanna, Elin och Agnes, åtta barnbarn. * Så firar jag födelsedagen: ”Med middag för hela min mirakulöst stora krets av människor som jag räknar till familjen. Deras antal krävde att jag hyr ett smärre slott – vilket jag har gjort.” * Om att fylla 70: ”Jag tror att det betyder att du inte ska skjuta upp till morgondagen det som måste göras i dag.”
människor att vara människor?
Författandet intresserar honom numera mer än journalistiken. I sin kritik mot svenska medier och framförallt kulturjournalistiken är han inte nådig. Svenska tidningar läser han enbart för att hålla sig ajour med vad som händer. För att hitta god journalistik går han till fransk, tysk, engelsk och amerikansk press och public radio.
– Den tidning som jag har väldigt svårt att vara utan är Financial Times. Dyr som sjutton, men den måste jag ha.
Han är en prisbelönt författare och journalist. Men numera föredrar Göran Rosenberg det förflutna framför samtidens berättelser.
GÖRAN ROSENBERG ÄR tacksam för att ha fått arbeta under vad han kallar journalistikens bästa tid. Då när den journalistiska miljön var en annan, möjligheterna fler, oberoendet större. När gensvaret – även det kritiska – på en genomarbetad text var mer genomtänkt än ett hätskt ”idiot” på sociala medier.
Han växte upp med rekordårens framtidstro och optimism. Nu ser han problemen torna upp sig på många fronter och han ser mörkt på framtiden. Då föredrar han att retirera in i historien genom sitt litterära projekt.
– Jag tycker om att vistas i det förflutna. Inte bara för att det var bättre förr, för det tycker jag inte alls att det var, men i dag tycker jag ändå att framtiden var bättre förr. Det låter en smula svartsynt…
– Men jag är ändå en rätt lycklig människa! Och viktigare än allt annat är att jag har tre fantastiska barn med fantastiska familjer, och jag tror att min mamma och min pappa, och hela deras släkt som ju försvann i stort sett, tyckte att meningen med mitt liv var att se till att det kom nya generationer. Det har jag gjort, och det är jag väldigt glad för.