Statskassor

skatteplanering handlar det alltså inte om att minimera sin skatt, utan att plundra statskassan.

– Det är skattebetalarna i respektive land som står för notan, berättar vår insider.

MEN DET BEHÖVS också pengar – riktigt mycket pengar – för att göra affärerna. Och de finns hos bankerna. I cum-ex-filerna är exemplen många på affärer där stora banker står för finansieringen, mot att få en del av kakan. Som i fallet SEB.

– Enbart en transaktion kan bestå av aktier värda mer än 1 miljard euro eller så, och de pengarna måste garanteras av banker för att affären ska kunna äga rum, säger skatterättsprofessor Christoph Spengel, som forskat om fenomenet.

Flera tiotals banker kan nämnas, några är bland världens största: JP Morgan Chase, Morgan Stanley, Merrill Lynch, Société Générale, Commerzbank, Macquarie, Hypovereinsbank (HVB), Credit Suisse, med flera.

Många banker visste vad de medverkade till, säger Spengel, som sett stora delar av cum-ex-filerna.

– De var medvetna. Det handlade om miljardbelopp som man investerade under en väldigt kort period och man måste vara expert för att utforma en sådan affär.

Enbart i Tyskland utreder myndigheterna bedrägerier för över 50 miljarder kronor. Men Spengel har i sin forskning som lägst beräknat värdet till över 70 miljarder kronor åren 2005–2011, innan kryphålet täpptes till 2012.

Ingen vet exakt hur mycket pengar som försvunnit ur Europas statskassor. Men källor säger att varianter av spekulationen fortsätter i fler länder än i dag.

Inga bankanställda har ännu dömts för sina handlingar men hundratals rapporteras misstänkta enbart i den tyska utredningen.

Flera av huvudmännen, som vår insider, har erkänt.