Röd-grön lasagne och användbar favoritkola
HÄRLIGT ONYTTIGT...
”Dumlekakor kan knappast kallas hälsosamma. Snarare leder de en rakt i fördärvet.”
En häftig grej med att ens små gullegryn en gång blir vuxna är helt klart när det är dags för lite pay back-time... Den tid när man faktiskt får lite återbäring ur kärleksbanken. Dottern har aldrig skaffat körkort, så någon skjuts till och från fester och andra tillställningar har aldrig varit aktuellt. Vi har rett oss väldigt bra ändå.
Det jag snarare tänker på är det här med mat.
FRÅN DAG ETT i vår familj (Klara var fyra när hon kom) stod hon på en pall bredvid mig vid spisen. Likt en domare i Sveriges Mästerkock körde hon ner sin sked i grytor och kastruller, smakade, nickade eller skakade på huvudet. Var hon missnöjd piffade hon till anrättningen med det som fanns i kryddlådan. Ibland blev det gott, andra gånger i alla fall intressant... Våra matlagningsäventyr var alltid jätteroliga!
Planen var såklart genial: nämligen att uppfostra flickebarnet till en matintresserad människa. Jädrar i det vad ofta jag har klappat mig själv på axeln för denna snillrika strategi. Kommer hon inte själv hem och brassar fantastiskt käk, tar hon med sin sambo och så tar de där båda hand om middagarna medan päronen kan slappa med ett glas vin. Med A:s entré i gänget har vi också lärt oss att uppskatta en annan mattradition – den libanesiska.
GEMENSAMT HAR DE unga tu på senare tid allt mer gått över till att äta vegetariskt. Dels för att skona miljön, men också för att de tycker att det gröna köket har så mycket gott att erbjuda.
Nyligen bjöds vi på vegetarisk lasagne – en tokgod rätt med tre sorters ostar (än är det långt till beach 2019) – fullsmockad med smak.
Dumlekakor kan knappast kallas hälsosamma. Snarare leder de en rakt i fördärvet. Det enda positiva är väl möjligen att de får en påse att vara lite längre. Utöver detta är kakorna föredömligt enkla att göra.
GÖR DEM SÅ täta som möjligt, annars rinner kolan ut på plåten och man går miste om en del av allt det göttiga...