Fullt ös med gamla skrotbilar
Jorden sprutade och kurvorna togs med bredsladd av bilar som sett sina bättre dagar. Välkommen till stubbrace i Brålanda. – Vi låter folk köra sönder sina skrotbilar, säger arrangören från Trestad racing.
Höstsolen lyste starkt, motorerna mullrade och i luften fanns doft av både avgaser och grillade korvar och hamburgare. Dagen till ära hade havreåkern utanför Brålanda förvandlats till en motorstadion. Många människor hade också passat på att få titta på dagens stora händelse på åkern, nämligen stubbracet.
För den som inte är så kunnig inom motorsporten kan man säga att stubbrace är den mest primitiva av alla motorsporter. Här är det inga blänkande detaljer, kartläsare, stora prispengar eller annat finlir. Reglerna är enkla och vinner gör den som kör snabbast på den bana som byggts ute på åkern, en bana som markeras av rödvitrandiga plastband.
– Vi låter folk köra sönder sina skrotbilar, säger en av arrangörerna från Trestad racing, med ett stort leende.
OCH MYCKET RIKTIGT har bilarna som deltar sett sina bättre dagar. De saknar lyktor, kofångare och grill och de är rejält buckliga. Att tas ut på stubbracebanan är deras ägares sista välgärning för att låta dem varva ut innan den oundvikliga skrotningen.
Redan tidigt på dagen började parkeringen fyllas och när TTELA kom förbi pågick det febril aktivitet att lappa ihop bilarna bäst det gick innan racet.
– Vi är mekanikerteamet, säger Max Kjellson med glimten i ögat, samtidigt som han står på taket till en bil och monterar fästet till en gopro kamera.
Tillsammans med föraren Jimmy Berggren har de åkt med några kompisar för att vara med i tävlingen.
– Det finns ingen närmare, säger Jimmy och fortsätter:
– Allt som har med bilar och motorer att göra är skoj.
När tävlingen väl drar i gång är
ingen sen att trycka på gasen. Jorden sprutar, när kurvorna tas i bredsladd, och längs banan klipps även markeringstejpen. Viljan att komma först är stor och några stötfångare ryker i kampen mellan bilarna. Den som tar sig först i mål vinner förutom äran även en fin pokal.
VID SIDLINJEN STÅR ett antal flaggvakter i gula västar för att hålla koll så inget allvarligt händer ute på banan, skrotbilar till trots är säkerheten i centrum.
– Jag ska se till att det inte finns några hinder på banan och hålla koll på i fall stolparna bryts, berättar Nathalie Fredriksson, som hela tiden har kontakt via radio med de andra flaggvakterna och arrangörerna.
I VÄNTAN PÅ att ge sig ut på banan står Adam Alm och David Andreasson vid Davids gamla Renault. David sammanfattar tjusningen med att köra runt på en åker en solig oktoberlördag.
– Fullt ös med gamla skrotbilar det är det som är roligt. Det är bara att sätta på ett par vinterdäck och ha lite kul ute i leran, säger han.