Vad be­ty­der det när po­li­ti­ker sat­sar?

Ttela - - Ledare - MAX ESKILSSON Le­dar­skri­bent

Det är så van­ligt att man in­te tän­ker på det. In­om po­li­ti­ken ta­lar man gär­na om sats­ning­ar. Att po­li­ti­ker har lätt för att till ut­tryc­ket kan tyc­kas na­tur­ligt. För att få fin­nas kvar i de­mo­kra­ti­bran­schen be­hö­ver väl­jar­na tilli­ka med­bor­gar­na över­ty­gas om att man min­sann har om­vand­lat idéer till hand­ling och, om ba­ra rös­ter­na lyc­kas ham­na rätt, är be­redd att gö­ra det igen in­om ut­pe­ka­de om­rå­den. Det blir ock­så ett tack­samt sätt för för­valt­ning­ar att vi­sa på hand­lings­kraft.

När Mel­le­ruds kom­mun på sin hem­si­da pe­da­go­giskt ska be­skri­va hur kom­mun­po­li­tik fun­ge­rar för­kla­ras att det är de folk­val­da som ”be­slu­tar hur kom­mu­nen ska or­ga­ni­se­ras och vad det ska sat­sas på”.

Ut­bild­nings­för­valt­ning­en i Troll­hät­tan tog ny­li­gen på sig att ut­re­da verk­tyg mot skol­segre­ga­tion och då nämn­de tjäns­te­män­nen själ­va att det som be­hövs är ”sats­ning­ar på sko­lan, sats­ning­ar som ska­par lik­vär­di­ga för­ut­sätt­ning­ar”.

SÄRSKILDA INSATSER I form av hel­hets­grepp be­hö­ver på ing­et sätt va­ra fel. Nå­got skevt upp­står där­e­mot i och med det lätt­vin­di­ga an­vän­dan­det av ut­tryc­ket. Det hand­lar här in­te om att mär­ka ord. Men for­mu­le­ring­ar har be­ty­del­se.

Det är långt ifrån själv­klart att det ger ett be­tryg­gan­de in­tryck när po­li­ti­ken går in och ta­lar om att gö­ra spe­ci­fi­ka spe­ci­a­lan­sträng­ning­ar ge­nom just be­grep­pet ”sats­ning”. Klang­en blir helt en­kelt en an­nan än när ”åt­gård” och ”om­för­del­ning” an­vänds.

Fram­för allt pas­sar ut­tryc­ket in i nä­rings­livs­sam­man­hang: Fö­re­tag kan äg­na sig åt en giv för att vi­sa på kraft­tag och det kan hand­la om att för­stär­ka en del av en verk­sam­het. Desto märk­li­ga­re blir det när of­fent­lig sek­tor an­vän­der sam­ma ut­tryck. Skat­te­peng­ar ska an­vän­das ef­fek­tivt och ga­ran­te­ra god ser­vice. Ut­an att gö­ra en ful­tolk­ning av po­li­ti­kers am­bi­tion att vil­ja väl vi­lar en ofrån­kom­lig nu-kör-vi-men­ta­li­tet över ut­tryc­ket, som in­te gär­na sig­na­le­rar välav­vägt hän­synsta­gan­de till of­fent­li­ga me­del.

DET ÄR BRA att va­ra tyd­lig om vad för frå­gor ett par­ti el­ler kom­mun rik­tar sär­skilt ljus på för till­fäl­let el­ler in­för ett val. Pro­ble­met med loc­kel­sen i or­det sats­ning är att det in­för in­vå­na­re och väl­ja­re pre­mi­e­rar bud­skap som hand­lar om just för­stärk­ning­ar, där po­li­ti­ken kan ap­plå­de­ra sig själ­va för att gå in och giv­milt ge be­folk­ning­en nå­got el­ler stäl­la till rät­ta.

Ibland är det bäs­ta för of­fent­li­ga sek­torn att in­om vis­sa om­rå­den trä­da till­ba­ka och ibland be­hö­ver skat­te­sat­ser tryc­kas ned. Med rå­dan­de språk­jar­gong får li­be­ralt sin­na­de po­li­ti­ker svå­ra­re att häv­da sig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.