Upp till bevis, Lööf Kan knutar lösas?
VAL 2018. Att Annie Lööf (C) med öppet mandat nu ska få sondera är på ett sätt logiskt men att det skulle bli så var långt från en självklarhet. Upp till bevis.
Nej. Så svarade talman Andreas Norlén i veckan på en direkt fråga om något nytt egentligen framkommit när det gäller partiernas hållningar i regeringsfrågan. Över två månader har gått sedan valet och det har börjat bli svårt att sia om när en regering kan finnas på plats.
I veckan föll som väntat också, för första gången någonsin, talmannens statsministerförslag. Efter att riksdagen i onsdags gav Ulf Kristersson (M) röd signal fick Annie Lööf (C) till slut det öppna uppdraget att själv sondera, något hon öppet mer eller mindre krävt på senare tid.
VID EN FÖRSTA anblick är det svårt att varför Lööf nu i en vecka ska få ägna sig åt att lirka fram sakpolitiska lösningar som möjligen kan leda till närmandet av en regering. Med en närmast parodisk envishet hävdas att Mp-alliansen-spåret måste undersökas på allvar.
Detta trots att Miljöpartiet själva stängt dörren och Socialdemokraterna är själva inte, av fullt förståeliga skäl, positiva till att passivt släppa fram en sådan lösning av snäll ödmjukhet.
Den retoriska drömkoalitionen skulle i så fall vid varje budgetomröstning därmed kunna fällas och Stefan Löfven (S) har till på det bestämt avvisat en Ullsten-lösning, där mitten aktivt släpps fram genom Lööf som statsminister.
VAD ÄR I så fall ambitionen med att Lööf nu ska få leda taktpinnen i minst en vecka? Hennes, och partiets, egna motiv är inte lätta att förstå.
Att hon får stå i centrum och leda processen kan så klart ha ett egenvärde när det gäller positioneringen i egna led. Om det är något som inte ska underskattas i regeringsbildningen är det rollen partiinterna hänsyn kan spela.
Tittar man mer sakligt på formella processen är det däremot svårt att se vad som nu kan lösas som inte redan varit på bordet. Låsningarna finns åt båda håll. M-kd-konstellationen har från mittenhåll förkastats med rent ideologiska kraftuttryck och Lööf är politiskt en stormotståndare till Löfven. Den ena vill verkligen inte se den andre som statsminister och det gäller ömsesidigt.
På ett plan finns en tydlig logik i att låta Lööf sondera. Hon gjorde i en intervju i Aktuellt i veckan stort nummer av att flera realistiska lösningar framåt skulle finnas (dessa hade hon inte möjlighet att utveckla) och har uttryckt stor besvikelse över att inte redan ha fått denna roll. Vill man vara riktigt besk går det nästan att se det som att hon utpressat sig fram till att bli ny sonderingsperson. Ingen utnämning, då blir det nej till allt.
SOM REN ANSVARSUTKRÄV N IN G har Lööfs uppdrag ett stort värde. Välkommen in på plan, men ha respekt för att en kaffepaus inte kan vara för evigt.