Max Eskilsson: Trivs V bäst i opposition?
Vid årsskiftet går Max Eskilsson igenom partiernas förutsättningar kommunpolitiskt, med bakgrund i de senaste tre valen. Serien består av åtta delar och detta är femte delen.
En maktfaktor bortom formella makten. Liksom på nationell är det inte helt vanligt för V att i kommuner sitta med vid faktiska makten. I stället lyckas man ändå vara med och påverka agendan på andra sätt. Trollhättans exempel där
en majoritet tillsammans med S, V och MP faktiskt styr sticker ut. Traditionellt brukar det vara en, ur V-synvinkel, bekväm position att trycka på från vänster och låta detta synas i debatten. När man är en del av yttersta makten blir det av naturliga skäl svårare att ha högt tonläge. Priset för V är att de har svårare att profilera sig som eget alternativ, något som mellan raderna kommer till uttryck under fullmäktigesammanträden.
Det gäller att backa upp styret och hålla den beslutade linjen intakt. Väljarmässigt har detta förhållningssättet inte lett till ett tapp i Trollhättan. Tvärtom har man varje val sedan 2010 ökat något, om än i maklig takt.
Kanske innebär frånsägandet av kommunalrådspost i nya politiska organisationen rentav att V i praktiken lyckas sätta en bild som något friare i det löpande politiska samtalet? Sett till väljarstöd
är inte skillnaden drastisk om man jämför Trollhättan med Vänersborg. Medan partiet i Trollhättan i årets val samlade nästan sju procent noterades cirka två procentenheter mer i Vänersborg. Men kontrasten är tydlig på en annan nivå. I Vänersborg är Vänsterpartiet verkligen ett oppositionsparti. Det är inte ens tal om att vara röstboskap utanför styret.
I linje med detta sticker Vänsterpartiet Vänersborg ut som det lokala parti som mest effektivt av alla lyckas kommunicera sin syn utåt. Att de ändå backat de senaste två valen är därför förvånande och verkar snarast kunna härledas till att det generellt i Sverige egentligen inte förekommer någon större vänstervåg.
Hur relationen mellan S och V utvecklas i Vänersborg kommer att bli avgörande för styrkepositionerna. V är relativt starka, men har långtifrån goda band till lokala socialdemokratin. Kommande år blir det särskilt intressant att se om valet av ny kommunstyrelseordförande kommer att ha någon påverkan. I Lilla Edet
har V varit med och styrt tillsammans med L och S. När L tog klivet över till borgerliga sidan och petade bort S från makten tappade också V en maktposition i ett styre som i sig var märkligt konstruerat. På det sättet hamnar V i Lilla Edet i den oppositionsroll som är traditionell för partiet att befinna sig i. Hur kommer detta hanteras? Redan under tiden man styrde var det vanligt att företrädare satte avtryck, blir dessa ännu större framöver?
Vänsterpartiet i Mellerud har ett motigt utgångsläge. Som mindre parti, vid årets val nådde V endast cirka tre procent, har det varit svårt att göra sin röst hörd. Skiftet från C-s-styre till bred koalition med inriktning mot borgerlig mitten tydliggjorde att V egentligen inte riktigt hade något riktigt finger med i spelet. Överlag är det
slående hur små förändringar som ägde rum när det gäller röster i våra kommuner i år. På ett övergripande plan finns den partiexistentiella frågan om huruvida man vill tillhöra makten eller vara en nagel i ögat på den.