Hemlösheten är ett stort välfärdssvek
I Svt-serien ”36 dagar på gatan” lever fotografen Christoffer Hjalmarsson som hemlös i Stockholm. Under en dryg månad delar Hjalmarsson vardag med stadens utsatta människor, som har gemensamt att de inte har en bostad att gå hem till. I stället sover de i trappuppgångar, på järnvägsstationer och på tåg.
Serien är en inblick i hur det är att leva på samhällets botten. De människor Hjalmarsson möter i serien har hemlösheten gemensamt. Men anledningarna till att de tvingas leva på gatan varierar. En del lider av drogmissbruk. Andra har blivit hemlösa efter en skilsmässa eller efter en djup depression. Alla har blivit svikna av välfärdsstaten.
Hemlösheten ökar i
Sverige. Antalet akut hemlösa, som inte bor tillfälligt hos släktingar eller vänner utan som är hänvisade till gatan eller till härbärgen, uppgick till 5 900 enligt Socialstyrelsens undersökning från 2017. Det är en ökning med 1 500 personer sedan 2011. Orsaken är inte att fler lever med drogmissbruk. Det är bostadsbristen som är problemet.
En särskilt utsatt grupp är de hemlösa pensionärerna. Antalet hemlösa äldre har ökat med 23 procent på sex år.
Den här gruppen är särskilt sårbar eftersom hälsan ofta är sämre och risken att utsättas för brott är högre. Hemlösheten gör att kroppsliga och psykiska sjukdomar förvärras.
Sverige måste överge den generella bostadspolitiken, som slår mot de som inte har råd eller möjlighet att få ett vanligt hyreskontrakt
Att komma in
och hålla sig kvar på bostadsmarknaden är svårt.
Ett hyreskontrakt kräver en stabil och tillräckligt hög inkomst. Den som har låg pension, betalningsanmärkningar eller skulder hos kronofogden får det ännu svårare.
Konkurrensen om billiga hyresrätter är dessutom hård. Studenter, unga vuxna och nyanlända är också i behov av billigt boende. Resultatet: Fattiga pensionärer tvingas ut i ett liv i hemlöshet.
Det handlar om ett välfärdssvek. Till tidningen Metro (7/12) sa äldreminister Lena Hallengren nyligen att det rör sig om ett ”misslyckande för hela samhället”. Det är förvisso kommunerna som har ansvar hemlösa människor, men det innebär knappast att regeringen kan svära sig fri från ansvar.
Bostadsbristen är en avgörande orsak till varför hemlöshet bland äldre ökar, och bostadspolitiken ligger på regeringens bord.
Det behövs en
nationell strategi för att vända utvecklingen. Sverige måste överge den generella bostadspolitiken, som slår mot de som inte har råd eller möjlighet att få ett vanligt hyreskontrakt. ”Social housing”, alltså lägenheter med reducerad hyra till utsatta grupper, är nödvändigt. Alternativet är ökad hemlöshet. Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.