”Har alltid trivts med att arbeta med gamla”
Marita Värngren har vigt sitt liv åt äldre i Trollhättan. I jobbet som undersköterska gör hon sitt yttersta för att pensionärerna ska få livskvalité, stressiga scheman till trots.
Marita Verngren har vigt sitt liv åt de äldre i Trollhättan. Redan som 17-åring började hon arbeta inom vården. Trots stressiga scheman, förändringar i rutiner och personalbrist har hon fortsatt göra sitt yttersta för att pensionärerna ska få livskvalité. – Man önskar så klart hela tiden att man kunde göra mer. Men man får ta vara på de stunder som ges och göra det bästa av dem, säger hon.
Marita växte upp i Främmestad med sina föräldrar och tre syskon. Efter skoltiden lockades hon mer av arbetslivet än fortsatta studier. När hon var 16 år lämnade hon sin lilla hemort för att bli barnflicka.
– När jag slutade som barnflicka rekommenderade min syster mig att söka arbete i vården, och när jag var 17 började jag jobba i hemtjänsten, säger hon.
Där blev hon kvar i sju år. Vid sidan av arbetet utbildade hon sig till vårdbiträde. I samma veva öppnade Strömkarlsgården i Trollhättan och Marita tog anställning där, samtidigt som hon byggde på sin utbildning ytterligare och blev färdig undersköterska.
I början av 90-talet, kort efter att Marita fått sin andra son, insjuknade hon i en kronisk systemsjukdom.
– Jag mådde inte bra när han var liten. Jag blev sjukskriven och gick sedan ner i timmar till 75 procent. För två år sedan gick jag ner till halvtid på grund av min sjukdom. Men jag hade gärna fortsatt på heltid om jag kunnat.
– När jag insjuknade hade jag haft mycket stress omkring mig. Jag sa ofta att jag kunde ta på mig mer. Men nu har jag lärt mig mycket om mig själv och vad jag klarar av. Förr var jag för engagerad. Nu har jag hittat en balans, fortsätter hon.
Marita har under sina år i äldreomsorgen även arbetat
på demensboendet Älvabacken som senare lades ner. Hon flyttade då över till Granngården där hon nu har arbetat i fem år.
Men att fortsätta i vården har inte alltid varit självklart.
– Jag fick en liten kris för några år sedan och tänkte att jag skulle byta bana. Jag började utbilda mig till tandsköterska, men när vi gick ut på praktik så trivdes jag inte, utan återvände istället till vården.
– Först kändes det som ett misslyckande. Men jag har ju alltid trivts att arbeta med gamla och har gjort det i 20 år. Jag har alltid kommit bra överens med dem. De är så tacksamma och tyr sig ofta till en.
Trots sina viktiga uppgifter, berättar Marita att hon som ung skämdes för att hon var undersköterska. – Det var liksom inget. Nu känner jag tvärtom – och jag känner mig trygg i min yrkesroll.
Marita och många andra undersköterskor utmanas varje dag i sitt yrke i att hinna med att ge brukarna så mycket av sin tid som möjligt – trots att de administrativa arbetsuppgifterna ökar.
– Man önskar så klart att man alltid kunde göra mer. Men man får ta vara på de stunder som ges och göra det bästa av dem.
– Jag känner ändå att jag gör något bra, jag får mycket uppskattning och både brukare och anhöriga visar stor tacksamhet.
Men somliga förändringar ser hon fram emot, ja, till och med längtar efter.
– Ett nytt boende har byggts på Granngården och jag vill verkligen vara med där. Det ska bli så roligt. Jag kommer definitivt att fortsätta till pension.
Marita beskriver sig själv som familjekär. Hennes yngsta son finns på nära håll, men hon berättar att hennes äldsta son är yrkesmilitär och befinner sig just nu i Mali.
– Tidigare var han sex månader i Afghanistan. Jag kunde inte följa nyheterna därifrån då, oron blev för stor.
För inte så längesedan utökades dessutom familjen och Marita blev farmor för första gången.
– Det var mysigt att bli farmor. Min sambo har redan sex barnbarn.
Men på grund av sitt arbete och sin sjukdom behöver hon även mycket vila och återhämtning på sin lediga tid för att hålla sig frisk. Och ny kraft samlar hon allra helst på sig genom att få släppa lös sin kreativitet och måla, allra helst i akryl. Det är något som hon gör frekvent sedan tre år tillbaka.
– Jag målar utifrån fantasin med mycket färger. Då går tiden och jag kan sitta uppe till natten och måla.