Uppsnofsat snabbkäk och äppelkaka med kolasås från himlen
Fish and chips är en brittisk folklig och populär maträtt – sannolikt ett tidigt fall av snabbmat, enligt experterna. Den består av bitar av vit friterad fisk som man skall äta ihop med potatis – som också friterats… … Ja, ni hör ju själva. Ingen hälsokost precis. Men in i bomben gott är det… Senast jag åt det i originalversion var i våras på skojiga puben The Hairy Lemon i Dublin. Kocken hade inte snålat med kärlek. Firren var krispig och välsmakande – och serverades som sig bör med goda frites och en sallad (och en stor red ale…).
Av och till kan man lugnt unna sig att vara onyttig, men när receptet på en lättare och hälsosammare variant dimper ner i inkorgen från matglad kamrat på andra sidan klotet är det ju dumt att inte testa.
I detta fall skippar man själva friteringen. Hos mig är det inget problem eftersom jag ändå är för feg för att göra det. Min katastrofpersonlighet lyckas alltid smälla i mitt redan ängsliga jag att jag bara kommer att orsaka eldsvåda eller någon annan olycka, så jag väljer tacksamt andra varianter för att slippa ta risken.
Här är det tack och lov ugnen som sköter tillagandet. Först potatisen, sedan fisken som först rullats i den godaste av alla goda paneringar – panko med finhackad timjan, citronzest och finhackad vitlök.
Som tillbehör kan man antingen köra med vanlig majonnäs (vispa ihop den själv, det är lättare än du tror) eller så gör man som jag – tar creme fraiche och blandar i lite riven pepparrot för att få lite mera sting.
Mycket smak är det också i äppelkakan – för att inte tala om den salta kolasåsen till. Äpplen köper jag året om, och använder jag dem inte i sallad, så blir det äppelkaka – oftast för att rädda dem om de börjar bli skrynkliga och fläckiga.
Den här som en slags kombination av både paj och äppelkaka där äpplena smaksätts av båda stött kardemumma och kanel. Smeten rör man ihop och klickar sedan ut ovanpå äpplena.
Allra godast blir den när den serveras ljummen med en skopa halvsmält vaniljglass och salt kolasås.
Min katastrofpersonlighet lyckas alltid smälla i mitt redan ängsliga jag att jag bara kommer att orsaka eldsvåda eller någon annan olycka