Lurigt pussel i lyckad tredje säsong

Efter den trista andra säsongen i ”True detective”-universum kan alla fans nu andas ut: Säsong tre går tillbaka till rötterna och är precis så där full av märklig stämning och existentiell mystik som man har rätt att förvänta sig av en Nic Pizzolatto-produktion.

Det känns mindre nyskapande än tidigare, men efter att ha sett de fem (av totalt åtta) avsnitt som gjorts tillgängliga för recensioner, så verkar även seriens sämsta sidor (ni minns kanske den parodiska skräckfilmsmördaren i säsong ett samt den genomgående problematiska kvinnosynen) nästan, nästan helt ha putsats bort.

Ett syskonpar försvinner alltså, i en segregerad arbetarklasstad i Arkansas 1980. Vi får följa poliserna Hayes (Mahershala Ali) och West (en avdammad och riktigt bra Stephen Dorff) under tre tidsperioder samtidigt, 1980, 1990 och 2015, när de utreder det till synes olösliga fallet ur olika vinklar. Parallellberättandet är ett lyckat grepp som drar ut på spänningen och skapar ett lurigt pussel, vars sista bit förmodligen inte kommer att läggas förrän i sista stund.

Framför allt är det imponerande att se hur Mahershala Ali i huvudrollen spelar sin detektiv så övertygande i tre olika åldrar, inte minst som gråhårig gammal man med sviktande minne. Gissningsvis kommer upplösningen av mysteriet till slut att handla mer om hans plågade polis, som har fått genomlida både Vietnamkrig och rasism, än om de försvunna barnen.

Avsnitten är fulla av märklig stämning och mystik.