Politikerna i kommunen tog sig en opassande frihet
Det som har utspelat sig i Mellerud under de senaste sex veckorna vore lätt att avfärda som en obetydlig paragraffråga, relevant endast för närmast berörda politikerskiktet. Men vi kan inte göra det så enkelt för oss.
På många sätt har händelseförloppet gått under radarn för de flesta. Eller förloppen, ska kanske sägas. För det är inte tal om en helt lättnavigerad historia. Avslutad är den inte heller.
Låt oss ta det från början. I mitten av december skulle Melleruds kommunfullmäktige välja kommunala revisorer, poster som politiker väljs till. Personer utses att, vid sidan om auktoriserad revision, granska kommunala räkenskaperna.
Det brukar röra sig om ett rätt odramatiskt klubbslag. Namn lyfts och accepteras. Så blev det inte. Tre personer valdes, så länge så att säga. Det handlade om Evert Magnussen (S), Johan Lorentzon (M), samt Conny Eriksson (SD).
Tanken var att fatta beslut om en sammansättning på totalt fem personer med ett presidium inom denna konstellation. Namn från Centerpartiet respektive Socialdemokraterna kvarstod. När det gäller C lyftes frågetecken om släktmässigt jäv. På denna punkt uppstod ingen kontrovers. Centerpartiet nominerade till nästa sammanträde, då så kallat fyllnadsval gjordes, en ny person. S-namnet vållade däremot en situation – för att uttrycka det milt.
Här har vi den stora kärnan i de turer som nu har gjort hela frågan så principiellt allvarlig. Den av Socialdemokraterna framförda Tommy W Johansson, som fram till nyligen agerat kommunstyrelseordförande tillika kommunalråd, avfärdades. Melleruds nya majoritet, bestående av fullmäktiges samtliga partier förutom S, V och SD, såg Johansson som direkt olämplig.
Nejdå – det är ingen kritik mot honom som person, kommunicerades talepunktmässigt. I protokollet från sammanträdet står det att läsa att det hela gick ut på: ”lämpligheten i att föregående mandatperiods ordförande i kommunstyrelsen ingår i revisionen, trots att inga laglighetshinder föreligger.”
På formell nivå tog historien med det paus för att få sin fortsättning vid månadsskiftet mellan januari och februari året efter, det vill säga i år. I spalterna fortsatte däremot debatten. Under januari utspelades en intressant ordväxling på opinionssidan i Melleruds Nyheter.
Den 9 januari ifrågasatte lokale S-profilen Karl-axel Nordström beslutsgången på rena formaliagrunder. Kunde verkligen beslut om personval för politiska organisationen genomföras innan revisionen valts? Innebar inte det att en risk för jävighet uppstod? Frågetecken fanns också om rimligheten i att halvt avsluta ärendet för att återuppta det. Är det rimligt att ett sådant ärende ”delvis” återremitteras?
I inläggets avslutning togs också frågan om att försöka tvinga bort ett annat partis namn, på vad som kan uppfattas som rent politiska grunder, upp. ”Till hederlig kutym hör också att majoriteten inte lägger sig i oppositionens val av revisor såvida inte brist på valbarhet kan påvisas och det har man inte vad framgår av protokollet”,
skrev Nordström (Melleruds Nyheter 9/1).
Veckan därpå kom svar på tal. Höga företrädare för hela majoriteten slog tillbaka med att läget var speciellt. ”Skäl” fanns att frångå denna annars viktiga kutym. ”Detta är inte kommunalrättsligt förbjudet, men högst olämpligt! Därför behövs en mandatperiods karens innan ett före detta kommunalråd ska kunna vara valbar till revisionen”, menade majoriteten (Melleruds Nyheter 16/1).
Argumentationen ger ett förvirrande intryck. Å ena sidan, å andra sidan. Enande praxis är viktigt, men måste kunna brytas. Som om det vore tal om en självklarhet fastslås dessutom förnumstigt att en karensperiod på en mandatperiod är aktuell. Var finns stödet för det? Dök idén upp i ett slags stundens ingivelse när texten skrevs?
På ett vagt sätt hävdades också att PWC, kommunens auktoriserade revisor, skulle ha intagit samma linje. ”Vår inställning delas också av representanter från externa revisionsbyråer som PWC vilket den avgående kommunrevisionen har informerat valberedningen om.”
Det är mycket svårt att tänka sig att den egna anlitade byrån skulle ha lagt sig i den typen av aspekter, som trots allt går bortom allt vad rent juridisk prövning heter. Inte minst i ett såpass politiskt känsligt ärende. I den avslutande delen i ordväxlingen i det forumet tog Nordström också fasta på detta (Melleruds Nyheter 23/1).
Frågan om beslutsgångens laggiltighet kvarstår. Fullmäktigeledamöter som just blivit invalda i nämnder röstade kort därpå in personer till den grupp som ska granska kommunen. Anmälan har gjorts till förvaltningsrätten. Juridiskt kan bakläxa alltså uppstå, det får framtiden utvisa. Namnfrågan är det just nu fortsatt intressepockande.
Precis innan februari trädde in fick frågan om personsammansättningen i revisionen sin final. Den 30 januari samlades fullmäktige för att, bland annat, avsluta ärendet. Med det sagt behöver inte debatten vara utagerad. Oklarheterna kvarstår. För Centerpartiets del uteblev som sagt trassel. Clas-börje Olsson (C) valdes som nytt namn. Inga konstigheter där. Socialdemokraterna höll fast vid att nominera Tommy W Johansson, som alltså inte hade tagit på sig andra uppdrag i organisationen.
Här hade de märkliga turerna kunnat få en punkt. Majoriteten hade gjort sin markering. I utspelsliknande form hade man gjort sin poäng. På ett sätt fanns också just en poäng. Det är inte i sig fel att lägga frågan på bordet. Var går gränsen? Ska den som just främst styrt kommunen senaste mandatperiod sätta sig som granskare i samma kommun kort därpå?
Majoriteten har problematiserat att beslut som Johansson fattat till viss del kommer att granskas inom ramen för revisionen. Visst, det går att invända. Samtidigt finns alla möjligheter att vid speciella situationer anmäla jäv och kliva åt sidan. Formellt fanns inte heller hinder. Som vi fått lära oss hade de styrande däremot självpåkallat infört ett slags för denna situation gällande extraregel. Olämpligt, hette det.
Åter till kommunfullmäktige. Helt sonika vägrade man släppa igenom Johansson. Det blev skarpt läge och en egen motkandidat lyftes. Med röstsiffrorna 4–3 valdes i stället Joacim Magnusson (KD). Ta in detta. Majoriteten, som i och med sitt matematiska överläge, har faktisk makt att få sin vilja igenom avfärdade oppositionspartiets namnnominering till förmån för ett eget.
I praktiken blir konsekvensen att styrets partier får ett övertag gentemot oppositionen – i det kontrollorgan som granskar Melleruds offentliga arbete. Det var inte tänkt att bli så, om det nu behöver påpekas. Men detta är inte det särskilt anmärkningsvärda. På ett sätt kan man trots allt dra paralleller – men inte alltför långtgående – mellan funktionen kommunala revisionen har och konstitutionsutskottet i riksdagen.
Opolitiskt arbete måste vara ledordet. Hur väl det lyckas och hur möjligt det är kan bara sias om. Det ska likväl vara ambitionen. Styrkeförhållandena är alltså inte det centrala här. Avfärdandet av ett annat partis namn, till själva revisionen, är det som lämnar den magstarka beska eftersmaken.
Är det då så farligt att Johansson inte väljs? I sak behöver det inte nödvändigtvis leda till ett sämre utfall för Mellerud. Det handlar om principen. Hade faktiska skäl funnits hade han på lagtekniska grunder hindrats den hårda vägen. Om det fanns andra starka brister borde sådana tagits upp offentligt. För att på eget bevåg agera som majoriteten gjort måste mer finnas på fötterna.
Politiker har naturligt nog så gott som alltid åsikter om andra sidans personer. Alternativet hade varit det verkligt märkliga. I den politiska debatten kan, för att inte säga ska, partiaktiva kritisera och lyfta fram brister. Det är en del av demokratin. Om det sedan leder till att personer till exempel lämnar uppdrag för att starka skäl visade sig finnas är det bara politikens spelregler som gjort sig gällande.
Denna historia kan alltså absolut inte jämföras med när en opposition i riksdagen får till ministeravgångar. För det är när man som politiker, enskilt eller som gruppering, tar sig rätten att blockera andras önskemål om tilltänkta, partimärkta platser för att tillsätta eget namn som en hederlighetens gräns överträds.
Kommunrevisionen ska inte politiseras sägs det. Man kan tycka att det är en självklar ingång. Hur väl lyckades man med detta i Mellerud?