Irma Rosell, Vänersborg

80 gäster på en 104-årings begravning hade kyrkvaktmästaren i Vänersborg aldrig tidigare upplevt.

Ändå är det så många fler människor som sannolikt hade velat delta. Varför tror vi det?

Mamma Irma Rosell mötte så många under flera decennier på Ölands folkhögskola och under pappas arkeologiska inventeringar runt om i Sverige. Alltid stod hemmet öppet.

Efter pappas död 1975 blev mamma spindel i vänskapsnätet på farfarsfars släktgård utanför Bengtsfors i Dalsland. Senare flyttade hon (åtminstone under vinterhalvåret) till Vänersborg, men alltjämt stod dörren öppen.

Ja öppen, rörlig och chosefri mötte mamma sina medmänniskor under parollen: ”Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möten borde vara så.”

Alla människor vill bli älskade. Mamma blev det. En begravningsgäst berättade att ett möte på stan med Irma gjorde hennes dag!

Hennes slagfärdighet får illustreras av följande: Till prostinnan hade mamma vid ett tillfälle sagt att man inte kan klä sig i hatt och långbyxor. Det hade mamma gjort vid ett senare möte med prostinnan som påpekade detta. Oj sa mamma, då är det frågan om jag ska ta av hatten eller byxorna?

Mamma hade järnkoll över sin vänkrets hela tiden. Att hon var social, aktiv och livsbejakande hela livet tog henne långt. Även efter 100 tog hon sats med sin rollator och deltog bland annat i två studiecirklar.

Hennes insikt om att det gäller att ta sats och tänja gränserna när livet obevekligen snävar in fungerade i 104 år.

På 104-årsdagen för en dryg månad sedan frågade mamma : ”Hur ska jag kunna få krafterna tillbaka?”

Det fick hon inte men gav som vanligt allt, fint stassad med hjälp av den fantastiska ”nya familjen” på Solängens äldreboende i Vänersborg.

På mammas 105:e julafton drog hon sitt sista andetag. Vi saknar en älskad mor och medmänniska.