Filip var hemmasittare hela högstadiet i Mellerud
Nyheter: Under hela högstadiet var Filip Brevik hemmasittare. Han fick inte det stöd och den hjälp han behövde, menar föräldrarna. ”Det är fruktansvärt att barn ska må dåligt på grund av att de inte får den hjälp de behöver”, säger Filips mamma, Sandra Ka
I låg- och mellanstadiet gick Filip Brevik på Åsebro skola och där fungerade skolgången bra.
– Han fick den extrahjälp han behövde redan innan det slogs fast några diagnoser. När han skulle börja på högstadiet i Mellerud fick vi försäkringar av Rådaskolan att de var bekanta med problematiken och hade kunnig personal. Men min magkänsla sa mig redan då att något inte stämde, berättar Sandra Karlsson.
Filip Brevik fick diagnosen dyslexi i årskurs fem och ett år senare diagnostiserades han med ADD. I årskurs åtta konstaterades även en lättare form av autism.
– Vi märkte successivt att vår son började må allt sämre i årskurs sju, han klagade på ont i huvudet och magen. Han började ringa hem varje dag och vi var tvungna att hämta honom. Han kunde inte riktigt uttrycka vad som var fel.
Skolan försäkrade att Filip fick det extra stöd han behövde men efter jullovet 2015 ville han inte längre gå till skolan.
– Vi körde honom till skolan vid flera tillfällen men han vägrade gå ur bilen. Därefter började han må allt sämre och drabbades av depression och panikångest. Under den här tiden var det ingen från skolan som hörde av sig för att höra hur han mådde.
Sandra Karlsson och hennes man Christian Brevik har haft oräkneliga möten med skolan men föräldrarna tycker inte att skolan har förstått Filips behov.
– Vid ett möte i årskurs sju kom frågan upp vad dyslexi är. Att personal ställer den frågan tyder på stor okunskap bland lärarna.
Familjen fick hemundervisning men den fungerade dåligt.
– Läraren gjorde så gott han kunde men han var ingen specialpedagog. Filip fick varken rätt stöd eller material och hade inte förmåga att utveckla sitt lärande.
Filips föräldrar berättar att Rådaskolan anmäldes till Skolinspektionen i årskurs sju men att ärendet lades ned.
– Skolan svarade att åtgärder satts in för att komma tillrätta med problemen. Skolinspektionen nöjde sig med det utan att följa upp hur resultatet blev i verkligheten.
– I slutändan drabbas Filip och alla dessa år blir som ett stort ärr i honom som aldrig försvinner. Det här hade kunnat bli en rolig tid för honom med jämnåriga kompisar men han har helt blivit berövad sina ungdomsår, säger Sandra och Christian.
De kunde inte åka förbi skolan med sin son utan att han fick ångest så framtiden såg inte så ljus ut. Men i årskurs nio började en ny resurspedagog på skolan och tillsammans med en resurslärare hjälpte de Filip till sex godkända betyg vårterminen i årskurs nio.
– Han kämpade väldigt mycket och fick beröm av lärarna. Det är resurspedagogens förtjänst att Filip lyckades men jag har fått till mig att hennes engagemang motarbetades och uppfattades som jobbigt, säger Sandra Karlsson.
Familjens plan var att låta Filip gå på Utsiktens gymnasium i Ed. Melleruds kommun ville att han skulle fortsätta på Dahlstiernska gymnasiet i Mellerud.
– I Ed finns kunskap om elever med autism så vi besökte skolan och tyckte att den verkade bra. Vi fick försäkringar om att förutsättningarna var lika goda i Mellerud och vi prövade en termin. Men det fortsatte i samma spår och utvecklingen stod stilla.
Vi körde honom till skolan vid flera tillfällen men han vägrade gå ur bilen
Mycket tid och energi har gått åt till att kämpa för sonens rättigheter.
– Sandra har inte kunnat jobba alls under dessa år och jag har tagit mycket ledigt för att vara med på alla möten med skolan med stora inkomstbortfall som följd. Konsekvensen har även blivit att det drabbat vårt sociala umgänge och att vi inte orkat bjuda hem familj och vänner, säger Christian Brevik.
Enligt Christian och Sandra slarvade Melleruds kommun bort det avtal som ger Filip rätt att studera på Utsiktens gymnasium och att det därför har varit oklart om han får
rektor Rådaskolan
börja i Ed. I dagarna har det upprättats ett skriftligt avtal mellan kommunerna och Filip skolas för närvarande in och läser ämnen från årskurs nio.
– Redan från första mötet märkte vi stor skillnad på bemötande och kunskap. Skolan i Ed är mer intresserad av Filip, var han står kunskapsmässigt och vilka behov han har, berättar Sandra Karlsson.
Hur mår er son idag?
– Han mår bra, jämfört med när det var som sämst. Men han behöver jobba med sitt självförtroende och den sociala biten. Filip har inga kompisar så det viktigaste för hans del är att få nya vänner, säger Christian Brevik och Sandra Karlsson.
– Vi vill berätta den här historien för att det förhoppningsvis ska göra skillnad för andra barn i liknande situationer. Det måste till en förändring, barn och ungdomar ska inte behöva må dåligt på grund av att de inte får den hjälp och det stöd de behöver. Vår poäng är att det inte är någon som tar ansvar när något går fel.
Robert Olsson är
rektor på Rådaskolan och han berättar att kommunens policy är att inte kommentera enskilda elevers ärenden.
– Men lite kan jag berätta. Filip har fått stöd i olika former under resans gång men det är inte alltid vi och föräldrarna har varit överens om vilka former av stöd han ska ha utifrån mående och livssituation. Ärendet är prövat av Skolinspektionen och avslutat. Jag konstaterar att myndigheten lade ned ärendet utifrån vårt svar.
Har personalen kompetens och kunskap att hantera elevers ibland komplexa behov?
– Ja, det vill jag påstå. Vi har också ökat kompetensen. Läsåret 20172018 hade vi fem heldagars utbildningstillfällen av föreningen Attention, gällande neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, för samtlig personal på alla skolor i kommunen. All personal utbildades i hur man bemöter och jobbar med dessa barn. Vi kan se att denna kunskap hos personalen ger positiva effekter för alla barn.
– Den fulla kompetensen fanns inte hos personalen när Filip började på skolan men under hans tid här fick han ta del av personalens uppdaterade kompetens.
Stämmer det att en resurspedagog motarbetades för att ha engagerat sig för mycket i Filips fall?
– Resurspedagogen jobbade med riktade insatser men jag vill bestrida det påståendet, jag känner inte igen den beskrivningen.
Vilket ansvar har Rådaskolan för att en elev kan fullfölja sin utbildning?
– Vi har ett ansvar när eleven är i skolan och det är ett föräldraansvar att elever kommer hit. Men vi har vidgat det perspektivet för att möta elever med utmaningar och då kan särskild undervisning i hemmet vara en form av åtgärd.
Vi har ett ansvar när eleven är i skolan och det är ett föräldraansvar att elever kommer hit Robert Olsson