Carl är äldst i Norden – i dag fyller han 111 år
Strömstadsbon Carl Mattsson fyller trippel i ettor i dag, torsdag. Med sina 111 år är han Nordens äldsta, nu levande person. Han tar emot dagarna innan födelsedagen för en pratstund i lugn och ro.
Att Carl Mattsson är äldsta personen i Norden är inget som bekommer honom något nämnvärt.
– Det spelar ingen roll om jag är äldst eller yngst. Jag tänker bara på hur jag mår själv, säger Carl Mattsson och känner sig lyckligt lottad som fortfarande är klar i knoppen och kan äta själv.
– Jag tycker så synd om människor som inte kan föra skeden till munnen. Jag ser de som är mycket yngre än mig som inte klarar det, fortsätter han.
När tidningen besöker honom på äldreboendet Jägaren ska han precis till att äta lunch, men tar emot med ett leende. Han berättar att olika minnen bara dyker upp i hans huvud och han leder oss in på flera olika spår under samtalet.
– Men det är lite dimmigt i detaljerna, erkänner han.
Han berättar om sina syskon. Om sin ena bror, som hette Bror, som var hjärtsjuk och som föll ihop på köksgolvet och dog framför honom, om sin syster Sigrid som hade kolik och dog till följd av att hon inte fick rätt behandling, om Ragnar som dog i prostatacancer och om Erik som förgiftades av kolgasen från åkeriets lastbilar.
– Under kriget så körde de med gengas och hade gengasgrytan bakpå bilen. Man fick lägga i kol där och stöka om det och det gjorde han och blev förgiftad av kolgasen. Det var hårda bud under kriget.
Det enda syskonet som nådde en hög ålder var systern Ingrid.
– Hon dog av ålderdom, så som det ska vara, säger han.
Carl Mattson har många minnen från krigstiderna. Han berättar om hungersnöden och om maten som inte sköttes på rätt sätt.
– Pappa var i matkonventionen och körde maten till Göteborg och på bryggan där stod maten och ruttnade. Det blev ingen ordning med transporter. Och där gick folk omkring och tiggde. Eftersom pappa var med i konventionen kunde han fixa undan mat. Mamma hade bunkar och lade fem potatisar i varje bunke, så kom folk och fick fem potatisar var.
Jag tycker så synd om människor som inte kan föra skeden till munnen Carl Mattsson, 111 år
Han minns också hur de gjorde kakor av resterna som blev kvar efter att de malt vetemjölet och hur folk kom långväga för att låna deras telefon.
Carl Mattson inledde sina första levnadsår på en gård på Tjörn och flyttade under sina barndomsår till en gård på Hisingen. Som ung jobbade han bland annat som möbelsnickare och som symaskinsagent. Han berättar om när Singer kom med en ny modell där trådspolen låg ner, i stället för att stå upp som den gjorde på de gamla Husqvarna-maskinerna. Han sålde maskiner som smör i solsken.
– På måndagarna hade jag alltid en order med mig, berättar Carl Mattson.
Men så en dag föll det sig att han inte hade det, och han möttes av disponenten som undrade vad som hänt.
– Är det slut med flickorna nu, kungen? frågade han mig, säger Carl Mattsson och skrattar till.
Under hela livet har han sportat, bland annat ägnat sig åt löpning och skytte och på senare år golf. Och golfen har han inte slutat med än, säger han. Det är bara lite svårt att ta sig i och ur skotern.
Kanske har schackspelet genom åren bidragit till att han fortfarande har minnet i så god form. Redan som ung spelade han schack och var bland annat i väg till Stockholm på en tävling, genom sitt jobb som tjänsteman på Götaverken, och vann ett parti.
– Nu för tiden är det ingen som vill spela längre, för de har inte en chans, säger Carl Mattsson.
Men så hejdar han sig när en dam rullar förbi i rullstol.
– Hon säger att hon är bra i schack. Hon har utmanat mig, men då vet hon inte vad hon ger sig in på, säger han och ler stort. Hur ska du fira din födelsedag då?
– Att jag ska överleva, säger Carl Mattsson och ler finurligt.
Glimten i ögat har han kvar och likaså är humorn i behåll, trots den höga åldern. Han vill gärna hålla kvar oss för en lite längre pratstund, men lunchen kallar och vi tackar för oss och säger på återseende.