Polispatrullen som ska skydda Dalsland
Nyheter: Det finns en stor frustration bland boende i Dalsland och i Melleruds kommun över inbrott och annan brottslighet. Ett flertal har därför själva gett sig ut för att sköta bevakningen. En polispatrull är stationerad i landskapet och tvingas göra tuffa prioriteringar.
Stölder, inbrott och ligor som härjar. Dalsland har enligt många förvandlats till ett paradis för kriminella och en enda polisbil är stationerad för att bevaka området. – Det finns inga poliser som patrullerar Dalsland, säger en medlem i gruppen Nattpatrullen som kör runt nattetid och bevakar. TTELA träffar poliser, brottsoffer och politiker som samtliga vittnar om en allvarlig situation.
Polisens närvaro i Dalsland har blivit allt mindre de senaste åren. I dag finns en stationerad patrull som ska bevaka ett område lika stort som Storstockholm, en patrull som inte sällan börjar sitt arbetspass i Trollhättan. I det här reportaget kommer vi träffa ett antal personer som på olika sätt påverkats av bristen på poliser.
Vi kommer att träffa Fredrik som drabbades av inbrott i sommarstugan, vi kommer att träffa Dalslands enda polispatrull som har 40 minuter till förstärkning. Vi träffar en av de poliser som utreder brotten som sker i Dalsland och vi kommer att träffa kommunalrådet som irriteras av bristen på statlig närvaro och att kommunerna alltid tvingas täcka upp.
Men vi börjar
i en personbil en sen kväll i centrala Mellerud.
– Vi hade så mycket inbrott i Mellerud. Inbrott och annat jäkelskap, berättar en av bilåkarna.
– Inbrott och drograttfyllor är mer regel än undantag. Vi ser bilar som är avställda, oskattade, oförsäkrade och med stulna skyltar, därtill utlandsregistrerade bilar och skåpbilar. Många känner att brottsligheten har eskalerat, säger en annan.
Bilturen är en form av grannsamverkan. Ett antal Mellerudsbor ger sig ut nattetid för att bevaka kommunen och för att störa de som planerar att begå något brott under natten.
– Det är lätt att vara kriminell i Dalsland, det finns inga poliser som bevakar dig. När vi satsar stenhårt lugnar det ner sig betydligt.
Monica Lindberg, inspektör
på polisen i Mellerud tycker att nattpatrullen gör en bra och viktig insats.
– De skickar iakttagelser till mig och jag är med i deras Facebookgrupp. Det är jättebra, det finns alltid en risk att det blir ett medborgargarde, men så är det absolut inte i det här fallet.
Samtliga vi träffar vill vara anonyma, de menar att det finns goda anledningar till att ingen utomstående vet vilka de är.
– Effekten försvinner lite om folk vet vilka vi är.
De kallar sig själva Nattpatrullen. Vilka rutter som körs och ifall patrullen ser något misstänkt kommuniceras i gruppens Facebookgrupp. Det kan handla om utlandsregistrerade skåpbilar, eller bilar man inte sett tidigare.
Gruppens observationer skickas också till polisen. Vid ett pågående brott ringer man polisen direkt.
– Vi ingriper inte, ofta räcker det med att tända ett billjus så har man stört dem.
Mellerud är en glesbygds-
Jag betalar skatt som alla andra och vill inte behöva anlita ett vaktbolag Fredrik Nilsson inbrottsdrabbad
kommun och gruppen bevakar både landsbygden och tätorterna i kommunen. Det blir många mil på en natt, berättar en av deltagarna.
– Man kan köra 20 mil på en natt. Har någon sett något eller om något har hänt håller vi lite extra koll.
Samtliga vi träffar
har själva drabbats av brott. Det handlar bland annat om dieselstölder, inbrott och fordonsstölder. De uttrycker också en stor frustration över att polisen inte lyckas klara upp de brott som drabbar vanliga människor.
– Det är stölder i var och vartannat hus, men småbrotten är inte intressanta längre.
– Rättssystemet hinner inte med, brottsligheten är hela tiden ett steg före. De har förstört livet för många människor och så åker de bara in på några månader.
Nattpatrullen menar att rättssystemet inte klarar av att lösa den brottslighet som drabbar vanliga människor. Det handlar om att personer inte hinner bli lagförda innan de begår nya brott, att straffen inte läggs på varandra och att polisen inte kan göra husrannsakningar för att åklagarbeslut dragit ut på tiden.
– På den tiden kan tjuvarna antingen ha hunnit sälja godset eller gömma det någon annanstans, säger en av bilåkarna avmätt.
Lite längre fram kommer Monica Lindberg att få utveckla sin syn på polisbristen i Dalsland. Men först ska vi bege oss några mil söderut, till en sommarstuga i Erikstad.
*****
– De gick in genom rutan. När jag kom hit såg jag stegen som stod utanför, berättar Fredrik Nilsson och pekar mot en glasruta på baksidan av huset.
Det är ett litet rött hus; Fredrik bor i Uddevalla och använder huset som sommarstuga. Han har haft huset sedan 1989 och berättar att han före inbrottet aldrig haft en tanke på att låsa. Vid inbrottet blev han bland annat av med en svets och en kompressor och verktyg för närmare 10 000 kronor. Maskiner och verktyg låg inlåsta i två bilar som stod parkerade på tomten.
– Jag var nog lite godtrogen. Nu förstår jag att man inte kan lämna något av värde här, berättar Fredrik och skakar på huvudet.
Han berättar att han först trodde att tjuvarna var kvar, eftersom det var väldigt rörigt utanför huset och saker hade slängts på marken.
– När jag gick in i huset var jag på helspänn. ”Vad gör jag om de är kvar?” tänkte jag. Jag var så otroligt arg.
Inne i huset hade tjuvarna gått igenom ett antal lådor och innehållet har slängts ut på köksgolvet. När Fredrik förstod att tjuvarna inte är kvar ringde han till polisen.
– De hade inte tid att komma hit, men de bad mig att skicka bevismaterial. Jag hittade bland annat en tändare som jag la i en papperspåse och lämnade in till polisen i Uddevalla. Efter ett tag fick jag ett brev där det stod att utredningen lagts ner i brist på bevis. Jag vill inte klandra polisen, de hade säkert annat att göra.
Att bli utsatt
för ett brott beskriver Fredrik som otroligt kränkande.
– Det har aldrig hänt mig förut, jag har haft känslan av att jag kan hänga en hundralapp i trädet här utanför och att den skulle vara kvar när jag kom tillbaka, säger han och pekar på en björk utanför köksfönstret och fortsätter:
– När man väl blir drabbad ... Det är inte roligt, det kändes som ett övergrepp och jag fick obehagskänslor av att komma hit. Som tur är har den känslan släppt nu.
Efter inbrottet har Fredrik och grannarna runtomkring blivit mer vaksamma. De håller koll på okända bilar och tar en extra vända med bilen eller traktorn i fall de misstänker något. Något Fredrik själv råkat ut för.
– Jag hade köpt en ny bil och ville kolla lite på fälgarna så jag tände en ficklampa. I vanliga fall brukar jag bara parkera bilen och gå in i huset. Min granne blev misstänksam av ficklampan och körde ner hit med sin traktor, det tycker jag är lite av en solskenshistoria, säger Fredrik.
Fredrik tycker dock inte att det känns helt rättvist att han och grannarna själva får ansvara för sin säkerhet.
– Har vi ingen polis här får vi skydda oss bäst vi kan. Eftersom det inte finns några poliser blir det här rena jaktmarken för tjuvar. Jag betalar skatt som alla andra och vill inte behöva anlita ett vaktbolag, säger Fredrik avmätt.
* * * * *
Vi åker tillbaka till Mellerud och lunchrummet i polishuset. Ingripandepoliserna Oliver Mattsson och Stefan Wiik äter en försenad lunch. De var tvungna att åka på ett bostadsinbrott och matrasten fick stå tillbaka.
– I dag är det en patrull som ska täcka Dalsland och det är den här, säger Monica Lindberg, polisinspektör på polisstationen i Mellerud, och pekar på Oliver och Stefan som är i full färd med att äta ur varsin låda med thaimat.
Det finns alltid en risk att det blir ett medborgargarde, men så är det absolut inte i det här fallet Monica Lindberg polisinspektör i Mellerud
Ingen ska behöva göra det här, samhällskontraktet håller inte
Om det brakar loss häruppe så tar det 40 minuter innan någon hjälper oss. Och det är en jävla stress. Oliver Mattsson polis
Antalet polisbilar som har sin bas i Dalsland har minskat kraftigt de senaste 15 åren. Då fanns det en polisbil i varje Dalslandskommun och två i Åmål, alltså sammanlagt fem polisbilar.
– I dag får vi inte ens ihop en och det är tråkigt, säger Monica Lindberg och berättar att patrullen i lunchrummet kommit upp från Trollhättan.
För att ta
sig till larmet de både poliserna varit ute på under förmiddagen fick de köra fyra och en halv mil på skogsvägar, sen lika långt tillbaka till polisstationen i Mellerud.
– Det är frustrerande när det är ett pågående brott och man vill fram fort. Men det går ju inte att köra hur som helst heller, säger Stefan Wiik.
Under ett arbetspass är det inte ovanligt att Dalslandspatrullen avverkar 30–40 mil. Då ska man täcka ett område som sträcker sig till Säfflegränsen i norr, Nössemark i väster och Mellerud i sydöst.
– Det är lite skillnad här uppe mot hur vi har det i Trollhättan, där finns det nästan tre bilar.
Poliserna vi träffar
i Mellerud menar att det finns två allvarliga konsekvenser av bristen på poliser i Dalsland. För det första märks det tydligt för medborgarna eftersom vissa larm måste prioriteras bort då poliserna måste åka på det grövsta brottet. För den enskilde polisen handlar det om arbetsmiljön.
– Vi jobbar på ett sätt där två poliser ska hantera en person. Stoppar vi då en bil med fyra personer så måste vi klara av det. Jobbar vi i Trollhättan och det händer något kommer det alltid kollegor och stöttar. Om det brakar loss häruppe så tar det 40 minuter innan någon hjälper oss. Och det är en jävla stress, säger Oliver Mattsson.
Monica Lindberg utreder många av de brott som sker i Melleruds och Dals Eds kommuner. Hon berättar att de i särklass vanligaste brotten är narkotikabrott och drograttfyllor.
– Vi har märkt av en stor ökning av narkotikabrotten under 2018, berättar hon.
När det gäller villainbrotten – som även det är en vanlig brottstyp i Dalsland – menar Monica Lindberg att det går i vågor. Hon har en känsla av att det handlar om hitresta ligor som gör en räd och sedan drar.
– ”Turister”, säger Monica Lindberg ironiskt.
Det finns också
ett samband mellan narkotika och inbrott. De inbrott som inte begås av professionella ligor begås av personer som behöver finansiera sitt missbruk.
– Vi ser viss skillnad; är det en liga då är det jättefint gjort – du märker inte ens att de har varit inne. Är det drogmissbrukare då har de stökat till det och slagit sönder grejor.
Missbrukarna är också en kategori brottslingar som poliserna har relativt bra koll på.
– Vi vet oftast vilka de är och var de rör sig. Ibland är de i Bäckefors, ibland är de i Dalskog och ibland är de i Ed. De samlas på olika platser och då vet man att brotten begåtts av dem.
Förutom ligor och missbrukare som gör inbrott finns det också en del organiserad brottslighet i landskapet. Till största delen handlar det om droger, men också om penningtvätt.
– Här får de arbeta mycket mer ifred, eftersom det inte finns någon som stör dem. Det finns en grupp i Öxnered och en i Säffle, sen har vi norska yrkeskriminella.
Monica Lindberg berättar
att hon känt av den frustration som både Nattpatrullen i Mellerud och Fredrik Nilsson som fått inbrott ger uttryck för.
– Vi har märkt av det under det senaste halvåret. Eftersom grova brott hade växt något kopiöst blev det beslutat att vi skulle lägga våra utredningar åt sidan till förmån för detta. Det leder till att jag i mars sitter och ringer brottsoffret om en stöld som inträffade i juli, det känns inte bra.
Däremot skriver hon inte under på att det skulle vara fritt fram att vara kriminell i Dalsland.
– Det är en del som tycker det, men jag tycker att vi har en hyfsad koll på de som rör sig här, säger Monica Lindberg.
Hon får medhåll
av ingripandepoliserna Oliver Matsson och Stefan Wik.
– Våra Åmålskollegor, de har järnkoll på adresser och på personer. Så fort de inte har något larm så åker de runt på de här adresserna, konstaterar de.
Oliver och Stefan får avbryta sin lunch när det kommer ett larm från ledningscentralen. Det handlar återigen om ett inbrott och de lämnar stationen med påslagna sirener.
*****
Melleruds kommunalråd Morgan E. Andersson (C) har ett ljust kontor i centrala Mellerud. På väggen hänger ett fotografi där han skakar hand med kungen.
– Det är från när kungen besökte Tyre recycling i Åsensbruk. Då var jag fullmäktiges ordförande, berättar han.
Precis som alla andra vi träffat i det här reportaget anser han att det finns för få poliser i Mellerud.
– Min uppfattning är att det är så, men jag har förståelse för polismyndighetens utmaningar. Jag vet att jag inte får räkna så, men om man dividerar antalet poliser med medborgarantalet så skulle det vara 18 poliser bara i Mellerud.
För Morgan E.
Andersson är medborgarnas trygghet en grundläggande fråga, något som behövs för att allt annat ska kunna fungera.
– Det är anledningen till att det första jag gjorde när jag tillträdde det här jobbet var att besöka polisen.
Han beskriver dialogen med polisen som viktig, och från kommunens sida trycks det på att det behövs fler poliser. Under dessa möten har han bland annat träffat ledningen för polisen i Östra Fyrbodal.
– Jag kan med glädje konstatera att det är ett flertal dalslänningar som har kommit in på polishögskolan. Polisen har berättat för mig att de inte får några ansökningar till verksamheten i Dalsland. Vi har också fått till oss att antalet ingripandepoliser kommer att förbättras gradvis.
Kommunalrådet håller inte
med om beskrivningen att det går att skilja på uppfattad otrygghet och verklig otrygghet. Han menar att det är viktigt att människor känner sig trygga.
Något han vill lyfta fram som särskilt positivt med en liten ort som Mellerud är att grannar hjälps åt med att jobba brottsförebyggande.
– Vi har 51 grannsamverkansgrupper i kommunen och gott om samverkande grannar. Själv är jag med i båtgårdsföreningen i Sunnanå och vi hjälps åt som nattvakter. Snacka om brottsförebyggande arbete!
Något som kommunalrådet inte ser positivt på är det han kallar smygkommunalisering av statlig verksamhet. Han menar att det blir allt vanligare när det kommer till brottsbekämpning och det brottsförebyggande arbetet.
– Jag ser med oro på att 85 kommuner har tecknat avtal med lokala ordningsvakter. Kommunerna är politikens krockkudde och när vi vet om det här behovet av poliser totalt sett i landet så ska vi vara försiktiga med att inte ta på oss ansvar som ligger på statlig nivå, sammanfattar Morgan E. Andersson.
Tillbaka i Nattpatrullens bil. Samtliga vi pratar med känner en stor frustration över bristen på poliser. Även om patrullerandet nattetid sker frivilligt berättar de att det sker med en dålig smak i munnen.
– Ingen ska behöva göra det här, samhällskontraktet håller inte. Det är inte meningen att några privatpersoner ska åka runt och skydda medborgarna.