Protester banade väg för kvinnlig rösträtt
I dag är det exakt 100 år sedan Sveriges grundlag ändrades så att även kvinnor fick rösträtt i allmänna val. Detta uppmärksammade förstås Trollhättans tidning och ELA. Så här skrev tidningarna inför och efter beslutet 24 maj 1919. ”Sveriges nya författning definitivt i hamn”
var en rubrik i Trollhättans tidning 28 maj 1919. Därefter följde en lång spalt om beslutet och vad som sagts i riksdagen. Elfsborgs läns annonsblad, det som senare blev Elfsborgs läns allehanda hade en kortare notis den 27 maj om beslutet under samlingsrubriken
”Riksdagen.” ”Utgången var ju så till vida på förhand redan given, som det endast gällde ett klubbande av ändringar i riksdagsordningen och vallagen”
skrev reportern bland annat och konstaterade att det ändå behöver gå ett riksdagsval emellan innan grundlagen kunde ändras helt.
– Det är ändå ganska intressant att beslutet förminskades. Det innebar ändå att kvinnor som kategori för första gången fick rösträtt, säger historieforskaren Josefin Rönnbäck.
Att beslutet skulle fattas verkar ha varit väntat, men de engagerade kvinnorna inte tog ut segern allt för mycket i förskott.
– Det hade ju lagts fram en preposition bara året innan som inte gick igenom, säger Josefin Rönnbäck.
Fast i Trollhättans tidning fanns en hoppfull annons om kommande firanden redan den 17 maj.
Landsföreningen för kvinnans politiska röstrött (LKPR) jobbade för att kvinnor skulle få rösträtt på samma villkor som männen. Som mest hade föreningen ungefär 17 000 medlemmar och en mängd lokalföreningar i hela landet. Många olika organisationer som nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen engagerade sig också, men LKPR var absolut flest till antalet.
Rösträttsrörelsen i Sverige utmärker sig med att den hade få protester och våldsamma inslag. Förutom våren 1918 då när förslagets röstades ner i riksdagen.
– Annars så var de här rösträttskvinnorna mest intresserade av att kämpa för något, inte att protestera emot. Men då var det ”Nu har det gått för långt” och då blev det protestmöten, säger Josefin Rönnbäck.
Spåren av protesterna syns i LKPR:S årsberättelser om 1918, som Göteborgs universitet har scannat in.
Föreningen i Vänersborg höll 1918 ett offentligt protestmöte mot Första kammarens beslut i rösträttsfrågan. Föreningen hade även en Birgittafest och vid årsmötet i februari invigdes även föreningens standar och fröken Hildur Öijer framförde ”Madame Anti”, skriven av Frigga Carlberg.
LKPR i Trollhättan hade också ett offentligt opinionsmöte på grund av rösträttsfrågans fall i riksdagen 1918 (det framgår inte om det är samma möte som Vänersborgsföreningen nämner).
Trollhätteföreningen hade även två basarkvällar för att samla in pengar till den egna verksamheten. För att fira de engelska kvinnornas rösträttsseger hade föreningen även ett festligt samkväm.
Det fanns även lokalföreningar i Öxnered och Mellerud.
Vad fanns det för argument mot kvinnlig rösträtt? Skulle de hålla sig i hemmet?
– Huvudargumentet var nog att de var okunniga, inte förstod sig på politik och att offentligheten tillhör männen, säger Josefin Rönnbäck.
Okunnigheten jobbade just LKPR på att få bort genom att utbilda sina medlemmar i politiska frågor så att de kunde delta i debatten.
Nu är 100-årsjubileet här, beroende på hur man räknar. Det var först 1921 som kvinnor faktiskt fick rösta i riksdagsvalet.
Redan i höstas började dock firandet så smått med en tillfällig flaggdag i Sverige 17 december för att uppmärksamma jubileet av beslutet att kvinnorna skulle få rösta i kommunalval.
I veckan firas 100-årsjubileet runt om i landet.
Det är ändå ganska intressant att beslutet förminskades