Gustaf Svenungsson: Konfliktfyllda år väntar för Johansson

När den tillträdande ordföranden för europeiska kommissionen, tyskan Ursula von der Leyen, i tisdags (10/10) presenterade sina kommissionärer och deras portföljer fick Ylva Johansson (S) vänta länge innan hennes namn ropades upp.

Ryktena hade sagt att hon skulle få fortsätta med samma frågor som under sin senaste tid som minister i Sverige. Så verkar det nu dock inte bli, då hon föreslås bli kommissionär med ansvar för migrationsoch inrikesfrågor. Det är en tung och konfliktfylld portfölj innehållandes bland annat gränsbevakning och terrorbekämpning. Utöver det ska hon försöka ro i hamn en ny asylöverenskommelse, vilket får ses som en av de största utmaningarna en europeisk politiker kan få.

Trots det är nog både Johansson och Löfven lättade över att Sverige inte fick arbetsmarknadsfrågor, då vi snart kommer frontalkrocka med resten av EU i frågan om den sociala pelaren. Den sociala pelaren är ett påhitt av de svenska socialdemokraterna, som under pompa och ståt lanserades av Löfven och nuvarande kommissionsordförande Juncker på ett toppmöte i Göteborg 2017. Pelaren innehåller förslag på 20 sociala rättigheter, som enligt förespråkarna är nödvändiga för att EU ska hålla samman och för att arbetsmarknaden ska vara rättvis. Problemet är dock att förslaget urvattnar begreppet rättigheter och hotar leda till att EU på sikt får lagstiftningskompetens över de sociala frågorna, vilket till varje pris måste undvikas.

Med sociala “rättigheter” som minimilön och reglering av barnomsorg riskerar vi inte bara att få ett mer politiserat lönesättningssystem, i stället för att det som i dag är upp till arbetsmarknadens parter, utan även att medlemsstaterna sakta men säkert förlorar mer och mer beslutandemakt över de sociala frågorna.

En av von der Leyens uttalade prioriteringar är att driva igenom den sociala pelaren, och det är inte något som går att göra halvhjärtat. Både Löfven och Johansson är därför antagligen glada över att slippa den kommunikativa mardröm det varit att beskriva varför socialdemokraterna inte alls vill slå sönder den svenska partsmodellen, trots att deras ledande europeiska politiker hade haft just det som arbetsbeskrivning. Johansson ska i kommissionen jobba under överseende av den grekiska vice ordförande Margaritis Schinas. Att en svensk och en grek ska mejsla fram EU:S kommande asylsystem är absolut inte en tillfällighet. Det är en klok strategi av von der Leyen, att två av de medlemsstater som påverkats mest av de senaste årens stora migrationsströmmar ska ta fram den nya asylpolitiken. Om de två kan enas är chansen för att förslaget lyckas ta sig genom det politiska maskineriet större, till gagn för hela EU.

Johansson har tilldelats en stor och viktig portfölj. Låt oss hoppas att hon nu lyckas bra i sin roll, att asylöverenskommelsen blir av och att den sociala pelaren skrotas.