Sandras nya jobb blev en höjdare
17 våningar och hundratals trappsteg. Allt detta städas en gång i veckan av en och samma person. Sedan fyra veckor tillbaka heter den personen Sandra Röös, som visar upp en arbetsplats som överträffade förväntningarna.
Även Trollhättans högsta hus måste städas. Sedan fyra veckor tillbaka är det Sandra Röös som har uppdraget att skura trapporna, putsa fönstren och städa hissen i kvarteret Mars.
Klockan har precis slagit sju och solen ligger lågt över kvarteret Mars. Från den molnfria himlen lyser det starka skenet mot höghuset på Drottninggatan 1 och blottar varenda repa och fingeravtryck på rutorna. Användbart, men samtidigt något otacksamt för den som putsar dem.
– Mycket sitter ju på utsidan, konstaterar Sandra Röös.
Sandra är lokalvårdare på servicebolaget Dannebacken och sedan fyra veckor tillbaka ansvarig för att städa hus 4 i kvarteret Mars varje fredag. Efter tre månaders praktik på företaget under sommaren blev hon anställd och direkt tilldelad stadens högsta byggnad. Något som till en början verkade skrämmande, men sedan fallit väldigt väl ut.
– Nu längtar jag till fredagarna. Man går i sina egna tankar och så kan man ställa sig och prata med någon som bor i huset. Visst är jag trött när jag kommer hem, men det är på ett bra sätt, säger Sandra Röös.
Huset i det nybyggda kvarteret är med sina 16 våningar plus källarplan Trollhättans högsta. En gång i veckan städar Sandra hela trapphuset, båda hissarna och samtliga våningsplan. Hon svabbar golven, putsar fönstren och torkar av diverse ytor.
Även om det är ett stort hus med mycket yta så tycker Sandra Röös att planlösningen gör det relativt lättstädat. Det kan dock bli väldigt
Nu längtar jag till fredagarna. Visst är jag trött när jag kommer hem, men det är på ett bra sätt. sandra röös
varmt när solen står på och det inte går att öppna fönstren. Men det märks att kroppen mår bra av ansträngningen.
– Tidigare brukade
jag ha ont i ryggen när jag kom hem, men det har jag inte längre. Och jag har gått ner en del i vikt. Jag har gymkort, men ska säga upp det, för jag får ändå träning här, säger Sandra.
Under praktikperioden blev Sandra upplärd av kollegan Ewa, som kliver ur hissen på 16:e våningen för att kolla av läget. Hon berättar att det brukar skaka på de högsta våningarna när det blåser kraftigt. Och när utsidan av fönstren ska putsas hänger fönsterputsarna i selar utanpå fasaden.
– Nästa gång de kommer ska jag också hänga i en sele, säger Ewa entusiastiskt.
Höghuset är inte den enda byggnaden Sandra städar i under veckorna, något hon var nervös inför när hon började praktiken. Hon kunde tidigare må dåligt av att inte ha en fast punkt i vardagen. Men det har förändrats med det här jobbet, inte minst tack vare kollegan Ewa.
– Jag har så goa arbetskollegor och det är Ewa som har lärt mig allt. Nu har jag mycket mer självförtroende och ingen ångest, jag kan nästan föredra att jobba på flera olika ställen, säger Sandra.
Hon har svårt
att komma på något negativt att säga om sin arbetsplats, mer än värmen de soliga dagarna. Allt funkar – arbetsuppgifterna, kollegorna och arbetsmiljön. Och utsikten över järnvägen från högsta våningen är ett stort plus. Sandra beskriver hur fredagarna känns kortare än andra arbetsdagar.
– Tiden bara försvinner. Man går här i sina tankar och jobbar på, men så tittar man på klockan och inser att tiden har gått. Så är det inte på dåliga arbetsplatser, där står tiden still, säger Sandra.