Jag kände mig lamslagen och rädd som kvinna

En kvinna ska kunna gå på stan mitt i natten. En kvinna ska kunna gå från sin bil hem en mörk kväll. En kvinna ska kunna leva sitt liv helt oberörd. En kvinna ska kunna ha på sig en klänning utan att det ska drivas till kurtis. En kvinna ska kunna ta tåget hem sent på kvällen utan att vara livrädd. En kvinna ska kunna ta ett glas vin på en uteservering utan att vara rädd för att bli drogad. En kvinna ska inte vara rädd för att säga nej! En kvinna ska kunna jobba ensam på sin arbetsplats och känna sig säker! En kvinna ska kunna göra allt, när som helst utan att känna sig det minsta otrygg.

Allt ni läst är en droppe i havet när en kvinna inte känner sig trygg. Jag kan med säkerhet säga att majoriteten av alla kvinnor känner och tycker samma sak.

I går kväll kände jag mig inte trygg på min arbetsplats och inte efter arbetstid heller. Jag blev grovt trakasserad av fyra killar som ville ha mitt nummer. Jag var i chocktillstånd och kunde inte säga annat än nej! De skrek, skrattade och stirrade ut mig. Till slut gav de sig iväg, men väntade i sin bil utanför tills jag slutade. Jag är tacksam att min kollega följde med mig efter jobbet och jag kunde känna mig säkrare, men min mage vred och vände på sig när jag insåg att de följde efter mig med sin bil en bit ut från platsen. Till slut försvann de, kanske eftersom en polisbil dök upp i trafiken eller så kanske det inte hade med saken att göra, kanske inbillade min rädsla mig saker. Sammanfattningsvis kunde de uppenbarligen inte ta ett nej.

Jag har aldrig blivit så lamslagen och känt mig så rädd och utsatt. Allt detta på grund av att folk inte kan ta ett nej, jag hoppas att en dag vi kvinnor inte kommer att behöva känna denna rädsla, men jag, precis som många andra av mitt kön känner är att den dagen kanske aldrig kommer. Tack ifall du läst så långt. Gabriella Saadi