Diskbänksrealism möter julmys i årets Svt-kalender
Det är trubbel på Arktis i årets Svt-julkalender. Barnen har slutat tro på tomten, och en slö tomtefar backas upp av en hemma-tomtemor som hämtad från 40-talet.
Många känner tomten i hans yrkesroll, men hur har tomtefamiljen det där hemma egentligen? Årets julkalender utspelas i den 200 år gamla tomtebyn på Nordpolen, där tomteparet Julia och Julius är femte generationens klapputdelare.
Men barnen har slutat tro på att en gubbe i norr är ansvarig för all julklappsutdelning, vilket inte bara hotar arbetstillfällena på Nordpolen, utan hela tomtebyns existens. Regissörerna Fredde Granberg och Thomas Claesson ville skapa en
”sitcom-saga” med extra mycket julstämning, där svulstigt amerikanskt 60-tal möter fornnordisk mytologi.
– Men det är också diskbänksrealism hemma hos tomten och tomtemor, fast paketerat i det här juliga, säger Thomas Claesson.
Samtidigt ville regiduon driva med schablonbilden av tomteparet. Pernilla Wahlgren spelar tomtemor, som lagar gröt åt sin make och ser till att han sköter sina arbetssysslor. Tomtefar (Per Andersson), börjar däremot tappa stinget, och ligger hellre i sängen än tar tag i problemen som står för dörren.
Tomtefamiljen består även av barnen Julle och Julina, spelade av Elis Nyström och Elisabeth Drejenstam Papadogeorgou, som måste hjälpa till att rädda julen när deras pappa klantar till det.
– Man kanske inte har sett tomtemor och tomtefar käbbla innan. Hon har problem med att få upp honom på morgonen och han äter så mycket lussebullar att han måste gå på diet, säger Pernilla Wahlgren.
Per Andersson har i serien fått rejält med skägg påklistrat, precis som de andra som spelar tomtar i serien.
– Det var mycket lim, hela sommaren hade jag lim i ansiktet. Min svåraste utmaning var nog att äta med skägg, säger han.
Regiduon nämner amishfolket som en inspirationskälla till den isolerade byn.
– Tomtefamiljen är ju lite kvar i 40-talet, det finns till exempel bara radio i tomtevärlden, ingen tv. Att det är kvar i 40-talet gäller även kvinnorollen, det har vi gjort lite med flit, säger Thomas Claesson.
Varför då?
– Humor bygger på att man tar en stereotyp som man skojar med, en gängse bild som alla har en referens till. Då kan man skoja om det för att alla känner till det. Annars måste man förklara väldigt mycket varför man har gjort si eller så, säger Fredde Granberg.
De har jobbat för att hela familjen ska tycka att julkalendern är rolig.
– Drömmen är att föräldrarna sitter med barnen på julafton och skrattar tillsammans. En del skämt är så dumma att föräldrarna skrattar för att de är dumma och barnen för att de tycker att de är superroliga, säger Pernilla Wahlgren.