”Jag ser mig som läsarnas konsumentombudsman”
När Lena Mellin kom in på Handelshögskolan fick hon en chock och insåg att det var fel plats för henne. Som journalist har hon dock gått till jobbet med glädje trots att hon ibland hamnar i hetluften. Eller kanske just därför.
Lena Mellin tar emot på Aftonbladets redaktion, hennes arbetsplats sedan decennier.
– Minst 40 år, säger hon när vi slår oss ned i ett mötesrum som bokas med post-itlappar på dörren.
Hon är tidningens ställföreträdande ansvarige utgivare men för allmänheten kanske mest känd som inrikespolitisk kommentator, kolumnist och politisk reporter.
– Det här jobbet har förändrats otroligt under de här åren, framför allt på grund av internet.
Någon nostalgisk tidningsromantiker är hon definitivt inte. Hon tycker att förändringarna är till det bättre.
– Publiken är större och läsarna mer kräsna för de har fler kanaler att få information från och kan vara mera kritiska. I slutänden gör det att vi skärper oss och blir bättre.
Samtidigt har det blivit lättare för folk att få tag på Lena Mellin och hennes kolleger. Ett mejl ligger bara ett musklick bort.
– Jag kan inte svara på alla mejl, jag får 400 om dagen. Men jag är glad för de värmande orden och tar till mig även de som inte är så värmande, det kan ju ligga något i dem också.
Med det jobb Lena Mellin har får hon vara beredd på reaktioner.
Hon sticker ofta ut hakan i sina krönikor, som när hon tyckte att SVT borde avskaffa tv-gudstjänsterna eller åtminstone ge alla samfund samma utrymme. Hon sitter också i panelen i Aftonbladets tv-program på webben ”Oj, vilken vecka!” och kommenterar veckans händelser.
Själv lyfter hon helst fram sin roll som politisk reporter.
– Jag försöker bena ut vad som händer i samhället så att folk kan förstå och fatta sina egna beslut, till exempel vad de ska rösta på. Jag ser mig som läsarnas konsumentombudsman.
På senare år har tv blivit en allt större del av Lena Mellins vardag. Det gäller att vara kortfattad och snärtig,
och det har gjort att hon även blivit bättre på att skriva vanliga artiklar.
– Den stora skillnaden är att i tv gäller det att få stopp på folk. Politikerna jag intervjuar vill gärna prata länge.
Men jag har ett knep – jag tittar på klockan. Fungerar det?
– Alltid! De är så rädda att bli bortklippta.
Även om Lena Mellin stortrivs på jobbet och alltid gått dit med lätta steg sätter hon stort värde på tiden då hon inte arbetar. Mobilen finns ständigt i närheten, det ingår, men hon är inte den som sitter hemma och läser promemorior eller diskuterar politik med grannarna.
– Jag tror återhämtning är väldigt viktigt och för mig måste den handla om något jag inte gör här på jobbet.
Fixa med huset i Skarpnäck är en sådan sak. Lena Mellin är händig och gör gärna saker själv. Och så har hon fritidshuset på Blidö i skärgården och de 14 hektar skog som hör dit.
– Går med motorsåg? Nej gud sig förbarme! Det måste skötas professionellt. Jag ser till att det görs, det är vad jag gör.
På Blidö har hon också sin båt, numera en med motor. Men egentligen är hon en seglare. Hon fick göra sig av med segelbåten för några år sedan när den blev för tung att hantera ensam.
– Jag har alltid tyckt om att segla, helst själv. Det är otroligt vilsamt att bli förd dit vindarna bär.
Som ung hade Lena Mellin
inte ens tänkt tanken att hon skulle bli journalist. Hon kom in på Handelshögskolan men väl där fick hon en chock. Det hon såg var en elitskola befolkad av ett helt annat samhällsskikt än det hon själv kom från.
– Jag växte upp i Stockholms södra förorter. Inte under direkt påvra förhållanden men jag kände att jag inte hörde hemma på Handels där alla var av ett helt annat klientel. Att det fanns sådana tydliga klasskillnader hade jag inte förstått.
I stället åkte hon till journalisthögskolan, blev antagen och fick börja nästa termin. Första journalistjobbet var på Östersunds-postens lokalredaktion i Hammarstrand.
– Det var jätteroligt. Jag minns fortfarande min första artikel, det var om latrintömningen i kommunen.
Att hon nu blir 65 år betyder inte att hon slutar arbeta. Planen är att fortsätta ett par år till men nyss fick hon höra att efter 65 är uppsägningstiden bara två veckor så hon kanske spontant ändrar sig.
– Jag har aldrig haft någon direkt plan för mitt liv. Det kan verka oansvarigt men hittills har det gått bra.
Är du alltid så positiv som du låter?
– Ja. Det tror jag.