Bara 1 500 av 300 000 arter undersökta hittills

Växter har i tusentals år tjänat människan som mat, medicin, kläder och redskap. Men de har också använts till kosmetika, ritualer och kärleksmedel. Det lär finnas runt 300 000 arter av växter på vår planet. Många har, och har haft, någon form av medicinsk användning men bara 1 500 arter är hittills undersökta.

Kunskapen om växternas nytta har djupa historiska rötter. För 5 000 år sedan nedtecknade sumererna i södra Mesopotamien på lertavlor vilka växter de använde. Cirka 2 500 år före Kristus dokumenterades växtkunskapen i Kina i örtaboken Shennong.

Fram till andra världskriget utgjorde medicinalväxter den huvudsakliga källan till läkemedel i den europeiska hälsovården. Efter kriget skedde en mycket snabb utveckling inom läkemedelsområdet och alltfler av växternas verksamma ämnen började renframställas eller syntetiseras. Man uppskattar att mellan 30 och 50 procent av de verksamma ämnena i dagens mediciner på apoteken är utvecklade från växter och andra naturprodukter.

Kerstin Ljungqvist berättar om ett par av de runt 300 nyttoväxterna i Dals Rostocks örtagård. Vid entrén står två humlestörar. Humlekottar används som bekant för att brygga öl. Mindre känt är kanske att de innehåller fyto-östrogener vars medicinska effekter är snarlika östrogen. Humle ansågs befrämja amningen och hjälpa mot klimakteriebesvär. Te på humlekottar verkar rogivande, kramplösande och urindrivande. Dessutom användes de starka stjälkarna – som på försommaren kan växa tjugo centimeter på bara ett dygn – för att fläta korgar och kransar.

Daggkåpan är ett exempel på den så kallade signaturläran som har rötter i antiken. Man trodde länge att växter som liknar ett visst organ kunde bota sjukdomar i just det organet, som att gula blommor kunde bota gulsot eller att blåsippans blad var en effektiv levermedicin eftersom de liknade en lever.

De stora silverblanka droppar som bildas i daggkåpans blad ansågs ha en särskild magisk kraft.

Medeltidens alkemister använde den därför i sina försök att förvandla oädla metaller till guld. Därför heter daggkåporna Alchemilla på latin. Under den förkristna tiden kallades daggkåpan för jungfruört. Man trodde att dess sammandragande kraft var så stor att kvinnor bokstavligt talat kunde bli jungfrur på nytt genom ett daggkåpebad.

– Faktum är dock att daggkåpan är ett utmärkt antirynkmedel. Den innehåller ämnen som bevarar fukt, minskar svullnader och stärker hudens elastiska vävnad genom att hämma nedbrytningen av ämnet elastin, berättar Kerstin Ljungqvist.