”Det blir nästan aldrig att man bara tar en lina”
Nyheter: En av alla de unga människor som använder sig av kokain är Anna, 25 år. För TTELA berättar hon om varför, hur det känns, och om när hon trodde att hon skulle dö.
Det har inte varit en så stor sak. Det är intrycket Anna ger när hon berättar om sitt droganvändande. Hon är en vanlig tjej. 25 år gammal, med ett bra jobb och ett tomt kriminellt register. Hon matchar inte den stereotypa bilden av någon som använder droger.
– Jag har testat kokain, amfetamin, ecstasy, och hasch. Kokain har jag använt mer än det andra, säger Anna.
Första gången hon testade kokain var för tre år sedan. En tid i hennes liv som kantades av förändringar i privatlivet. Förändringarna innebar mer fest.
– Jag kände mig fri. Då bestämde jag mig för att testa. Jag gillar att ingen kan säga till mig ”så här är det” – utan jag vill testa själv. Jag vill själv se hur det är.
Och hon gillade det. Hon orkade festa längre, blev piggare och mer öppen inför vänner. Samtalen blev längre och djupare.
– Det blir nästan aldrig att man bara tar en lina, för man får alltid lite abstinens. Det är som att röka nästan. Det blir att du tar en, och så går det en halvtimma eller timma, så tar du en till bara för att hålla ruset uppe.
Hon uppskattar att när hon brukade som mest handlade det om kokain var tredje eller fjärde helg.
– Innan har man varit ganska naiv. Man fattar ju att nästan ingen orkar hålla på att festa från sju dagen innan, till sex på morgonen. Det är ingen som gör det utan kola egentligen. Det är många fler som tar det än vad de flesta tror, säger Anna.
”
Det blir att du tar en, och så går det en halvtimma eller timma, så tar du en till bara för att hålla ruset uppe
Hon kallar sig inte för beroende, och menar att hon inte är den typ av människa som blir beroende av något alls. Därför har hon aldrig varit rädd för att det ska påverka andra delar av hennes liv.
– Det är ingen som vet mer än den skara som man litar på, som också har ett normalt liv med jobb, familj, vänner och kanske barn. Alla har ett normalt svenssonliv typ, så man inte outar någon annan som gör det, då hade man åkt fast direkt, säger Anna.
Har du blivit rädd någon gång?
– Ibland är det starkare saker man får, än det man räknat med. Då får man hjärtklappning. Någon gång trodde jag att jag skulle dö, för att det var så starkt. Det var nog första gången jag hade ångest, säger Anna.
Vet dina föräldrar om att du har använt kokain?
– Nej, det vet dom inte. Dom skulle hänga mig på torget. Det har varit väldigt hush hush när jag har gjort det.
Anna och hennes
kompisar kunde också ha kvällar då de snortade varsin lina, utan att det var någon utgång som väntade.
– När jag tänker på det så tillför det inte så mycket mer än att det är en kul grej vi gör. Vi blir piggare och orkar ha det lite roligare. Man har sitt glas vin, och så har man med kola som ett tillägg. Man orkar mer och har djupare samtal. Det är som en flaska vin, men man blir inte jätteberusad. Man är bara uppe i varv.
Det är ändå olagligt att använda kokain och droger. Vad tänker du om det?
– Jag tycker att det är bra. Alla kan inte hantera det, en del har lättare att fastna och då blir det ett samhällsproblem. Så det är bra, säger Anna.
Missbruk kostar vården flera miljarder varje år. Är det någonting du reflekterar över?
– Jag har faktiskt inget bra svar på det.
När TTELA träffar Anna var det ett tag sen hon använde kokain senast. Anledningen är bland annat en livssituation med som innebär mindre fest, och en större rädsla för riskerna.
– Jag stortrivs med mitt jobb, mina vänner och familj. Då känner jag inte att jag vill riskera att åka fast. En dag kommer man göra det. Lite så tänker jag, att det bara kommer handla om fel ställe och fel tidpunkt. Det vill jag inte riskera, säger Anna.
Känner du till någon som varit med om det?
– Ja det gör jag. Man blir avskräckt.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.
Fotnot 2: ”Kola” är ett smeknamn för kokain.