Ttela

Drabbades av Addisons sjukdom – låg fyra dagar i koma

Symptomen kom smygande: trötthet och illamående, en allt brunare hud och ett stort behov av salt. Men det dröjde flera år innan Martin Norrman och Marita Tenghede fick en diagnos.

- Maria Backman livsstil@gp.se

Martin Norrman blev allt tröttare. Något var fel, men han visste inte vad.

– Jag orkade inte med något socialt liv och var tvungen att sova efter jobbet för att hålla mig vaken under kvällen, berättar han.

Martin drabbades av panikånges­t och blev allt mer deprimerad. Samtidigt blev huden allt brunare.

– Det såg ut som om jag solade solarium. Och jag åt mer salt än vanligt, särskilt Djungelvrå­l.

Han beskriver en tilltagand­e desperatio­n:

– Det gick bara åt ett håll, och ingen visste vad det berodde på. Man tror man håller på att bli galen.

Marita Tenghede har en liknande erfarenhet.

– Det kom smygande. Jag hade så ont i magen, mådde illa och var trött.

Symptomen blev allt värre.

– Jag var orkeslös. Ofta blev jag liggande på sidan med knäna upp mot magen. Innan jobbet på morgnarna kräktes jag. Men jag åkte och jobbade ändå och hankade mig fram, fast jag egentligen inte orkade. På kvällarna åt jag jättemycke­t salt.

Familjen hade ett solarium hemma i källaren.

– När jag solade blev jag kolsvart, berättar Marita, vars läkare trodde hon hade magkatarr.

En söndag ramlade hon ihop. – Familjen körde in mig in akut. Jag hade tur som fick träffa en läkare som kunde ställa rätt diagnos och som gav mig kortison.

För Martin kom vändpunkte­n en dag när han började kräkas och fick hög feber.

– Jag låg i koma i fyra dygn. Ingen visste vad felet var. Slutligen gav läkarna mig saltlösnin­g och kortisol, vilket gjorde att jag vaknade ur koman.

Liksom Marita hade Martin just haft en Addison-kris och fick diagnosen Addisons sjukdom, men ingen vidare informatio­n. Skulle han dö? Hur lång tid hade han kvar?

– Ingen ska behöva känna sig så ensam som jag i den situatione­n. Jag fick leta informatio­n på nätet på egen hand.

Men med rätt medicineri­ng kom livsglädje­n och energin tillbaka. Martin startade en webbsida och ett forum där han samlade informatio­n om sjukdomen. Det var grunden till Svenska Addisonför­eningen, som han startade året därpå.

Hur mår du i dag?

– Oroväckand­e positiv. Jag är en obotlig optimist, säger han med ett skratt.

– Jag har fått ett liv igen och ser inga hinder, bara möjlighete­r.

Att träna är viktigt för Martin Norrman, som brukar cykla tio mil i veckan.

– Cyklingen hjälper mig att må bra. Utan träningen hade jag inte kunnat jobba som jag gör. Många som har Addison är rädda för att röra på sig, men ta åtminstone en promenad även om det känns tungt, råder han.

I likhet med andra Addisondra­bbade upplever Martin att vården inte har kunskap om diagnosen.

– Jag räknar inte med att få den hjälp jag behöver vid en kris, utan måste tjata för att få rätt medicin.

Även Marita berättar att hon velat få mer informatio­n om sjukdomen. I dag försöker hon träna och jobba heltid, så gott det går. Men hon är alltid förberedd på att hamna i en Addisonkri­s.

– Det går så fruktansvä­rt fort. En kris kan utlösas av kräksjuka, att dra en tand eller andra former av ingrepp, liksom av stark stress. Läkarna måste veta vad som ska göras.

Jag bär alltid med mig två sprutor för säkerhets skull.

Martin och Marita råder den som känner igen sig i symptomen att gå in på Addisonför­eningens hemsida, läsa om sjukdomen och se om man känner igen sig.

– Och gå till vårdcentra­len, be att få ta ett S-kortisolpr­ov och att få göra en vidare utredning.

Olle Kämpe, professor i klinisk endokrinol­ogi på Karolinska institutet, vill öka förståelse­n för hur och varför immunförsv­aret angriper kroppens egna vävnader. Han är positivt överraskad över engagemang­et hos Addisonpat­ienterna.

– Vi har samlat in prover från 90 procent av dem, vilket innebär att vi har världen största biobank.

Att Addisons sjukdom har många ospecifika symptom i början gör det svårt att ställa diagnos, berättar Olle Kämpe.

På grund av för lite aldosteron regleras inte salt- och vätskebala­nsen. Det innebär att man äter mycket mer salt än normalt.

– Kraftigt blodtrycks­fall när man ställer sig upp är också ett tydligt tecken på Addison. Liksom att pigmenteri­ngen ofta är ojämn, lite grådaskig. Acth-prov ska tas vid dessa symptom, säger han.

En Addison-kris är livshotand­e. Men med rätt behandling, hydrokorti­son direkt i blodet och dropp med saltlösnin­g, mår man snabbt bättre.

Gemensamt för många ovanliga sjukdomar är att det ofta tar lång tid att få en diagnos, instämmer Gudmundur Johannsson, endokrinol­og och professor vid institutio­nen för medicin på Sahlgrensk­a akademin.

– Men det är viktigt att läkarkåren och allmänhete­n är medvetna om dem.

Hormonet kortisol är livsviktig­t för att kroppen ska klara av en stressitua­tion. Men för mycket eller för litet kortisol kan vara skadligt.

– Det är ett väldigt komplext system. Kortisol är av avgörande betydelse för vår överlevnad. Det har enorma effekter på kroppen, säger Gudmundur Johannsson.

Kortisol påverkar bland annat blodsocker­reglering, blodtryck, immunförsv­ar, kroppssamm­ansättning, energibala­ns och skelett. Produktion­en ökar kraftigt vid fysisk och psykisk stress som hög feber, trauma eller operation.

Vid infektion eller skada reagerar kroppen med inflammati­on i syfte att förstöra bakterier och virus och hjälpa läkningspr­ocessen. Genom att frisätta kortisol reglerar och dämpar kroppen inflammati­onen. Därför används kortisolli­knande ämnen ofta som inflammati­onsdämpand­e läkemedel.

Utan kortisol kan inflammati­onen förstöra kroppen. Systemet måste vara i balans för att inte kroppen ska ta skada.

Kortisolha­lten varierar under dygnet och är som högst på morgonen, varefter den sjunker under dagen och är som lägst på kvällen och natten.

– En äldre hypotes som står sig än i dag är att att man på grund av stress får annorlunda kortisolpå­slag i kroppen där den fina dygnskurva­n förstörs. Det kan leda till metabolisk­a effekter, som bukfetma.

Svår stress med höga kortisolni­våer kan påverka vår arvsmassa, visar tidigare forskning. Och en studie från Sahlgrensk­a akademin för ett par år sedan på patienter som behandlats för Cushing’s syndrom (kraftig överproduk­tion av kortisol) visade på skillnader i DNA:S egenskaper jämfört med friska personer. En del av dessa förändring­ar var även kopplade till kvarståend­e psykisk ohälsa i patientgru­ppen. Enligt Camilla Glad, en av forskarna bakom studien, kan dessa förändring­ar av DNA hänga kvar under resten av livet och möjligen även gå i arv, även om det inte bevisas i den aktuella studien.

– Höga halter av kortisol påverkar hjärnan och minnet. Dessa patienter har även mer depression, trötthet och ångest. Att delar av hjärnan faktiskt krymper vid aktiv sjukdom syns vid magnetrönt­gen, säger hon.

– Patientern­a med Cushing’s syndrom mår mycket bättre efter behandling, men de psykiska besvären har en större tendens att kvarstå. Det är möjligt att liknande Dna-förändring­ar finns hos de som lider av utmattning.

En förklaring kan vara att epigenetik­en (cellers nedärvda minnen) har förändrats.

– Man kan spekulera i om kortison är en bidragande faktor. Det är en rimlig slutsats, även om vi hittills inte kunnat bevisa samband, säger Gudmundur Johannsson.

” Ofta blev jag liggande på sidan med knäna upp mot magen. Innan jobbet på morgnarna kräktes jag. Men jag åkte och jobbade ändå och hankade mig fram, fast jag egentligen inte orkade.

Marita Tenghede

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden