Durrafrön från Botswana bevaras i Svalbards iskyla
Durra är ett av världens viktigaste sädesslag. Följ med på dess resa från landsbygden i Botswana till den iskalla permafrosten i Svalbards globala frövalv – där fröerna förvaras som en livförsäkring för tillgången till mat i världen.
Kanske är det lantbrukaren själv som har hört av sig. Eller så reser en representant från den lokala genbanken i Botswana till byn för att undersöka vilka grödor som borde bevaras för framtiden.
Till den så kallad frödeponeringen i början av 2020 samlades bland annat fröer från en variant av sädesslaget durra in.
Tester på den lokala genbanken
Fröerna tas till den lokala genbanken i Botswanas huvudstad Gaborone. I genbanker bevaras prov från olika växtsorter som ett sätt att skydda den genetiska mångfalden. Här får durrans frön ett arkivnummer och testas för sjukdomar och insektsangrepp. Blir de godkända fryses en del av fröerna ner för att förvaras här, vanligtvis 2 000-3 000 av varje sort.
För runt 2 000 av fröerna har resan just börjat. De packas i aluminiumpåsar och skickas 155 mil bort.
Durrafröerna färdas över gränsen till grannlandet Zambia. I huvudstaden Lusaka ligger den regionala genbanken SPGRC, som koordinerar arbetet som utförs av nationella genbanker i södra Afrika.
Fröerna får ännu ett arkivnummer och annan information, exempelvis namnet på byn varifrån provet kommer, dess koordinater och höjd över havet, lagras. 500 fröer genomgår fler kontroller för att fastställa kvalitet och livskraft. Ytterligare 500 fungerar som reserv för framtida kvalitetstester och 500 till fryses ner som en säkerhetskopia för genbanken i Gaborone.
Efter att ha kvalitetssäkrats stoppas de sista 500 fröerna i aluminiumpåsar som packas i lådor. Med hjälp av logistikföretaget DHL väntar nu transport till världens nordligaste flygplats.
De flesta fröprover som ska till Svalbards globala frövalv skickas med flyg. Men större mängder kan också komma med båt till Spetsbergen, den största ön i den norska ögruppen Svalbard.
När fröprovet från Zambia anländer till flygplatsen i Longyearbyen väntar säkerhetskontroll. Personal från Nordgen, en nordisk genbank som sköter driften av frövalvet, skannar lådorna i flygplatsens vanliga röntgenmaskin för att säkerställa att inget annat än fröer finns i lådorna.
Svalbards globala frövalv ligger i närheten av flygplatsen. Den dyrbara lasten körs till ingången i stora eller små lastbilar, beroende på mängden. Frövalvet öppnas bara några gånger om året så antalet fröprover kan variera kraftigt.
Durrafröernas långa färd börjar lida mot sitt slut. De bärs in genom den långa entrétunnel som leder in i berget och fram till de hallar som har plats för 4,5 miljoner grödor. Temperaturen ligger på minus 18 för att hålla dem djupfrysta.
Lådorna förses med etiketter och när de har placerats på hyllan tar Nordgen ett foto som mejlas till avsändaren, för att tacka för gott samarbete och bekräfta att fröerna är på plats.
Förvaringen fungerar som ett bankfack, Nordgen öppnar aldrig lådorna och vet därför inget om fröernas status. Men genbankerna i Gaborone eller Lusaka kan testa de fröer från samma skörd som de förvarar hos sig och därmed upptäcka om de behöver duplicera dem och skicka nya för förvaring i Arktis permafrost. Om de behöver kan de göra ett uttag från frövalvet.
Det finns ingen forskning som kan ge svar på exakt hur länge durrans fröer kan klara sig på Svalbard.
– Vi hoppas att de ska kunna förvaras säkert där för alltid, säger SPGRC:S chef Justify Shava.