Fredrik Wegraeus – en genuin mångsysslare
Vänersborgaren Fredrik Wegraeus är kanske mest känd som en av rösterna i P3:s humorklassiker ”Rally”. Men han har också spelat med Freddie Wadling, drivit antikvariat och fått Vänersborgs kulturpris. Fredrik Wegraeus är inte rädd för att testa nya vägar. – Jag har egentligen aldrig haft någon plan med det jag gör, säger han.
Punken kom aldrig riktigt till Vänersborg. Kanske för att staden på den tiden, som Fredrik Wegraeus beskriver det, hade mer av en tjänstemannastämpel än den utpräglade arbetarklasstaden Trollhättan.
I början av 80-talet var Fredrik Wegraeus en av blott två punkare i hela Vänersborg.
– Det var inte så jävla lätt att vara punkare i Vänersborg då. Jag fick liksom stryk av folk från Vargön för att jag hade kavaj och The Jampin,
berättar han.
Av förklarliga skäl fanns det inte heller några punkband i kommunen. När Fredrik och kompisen Kalle ville börja spela i band fick de helt enkelt ta vad som fanns till hands.
– Det var två bröder som sökte basist och gitarrist till ett bluesband. Vi provspelade och var så dåliga att bröderna grät efteråt. Men av någon anledning fick vi fortsätta spela med dem, säger Fredrik.
Ändå betonar han vilken bra musikstad Vänersborg var. Det fanns gott om scener att spela på, som lockade band från hela Sverige.
– Det fanns alltid någonting att göra. Jag har egentligen bara gott att säga om Vänersborg. Det var en väldigt bra stad att växa upp i, menar Fredrik.
Vintern 1984 spelade Göteborgsbandet Cortex – med den karismatiske och redan då mytomspunne Freddie Wadling vid mikrofonen – i Vänersborg.
– Det var jävligt bra. Lite hotfullt och annorlunda mot allt annat man lyssnade på då, men fortfarande rock ’n’ roll i grunden, säger Fredrik.
Året därpå flyttade han till Göteborg. Han började hänga i samma kretsar som Cortex och banden runt skivbolaget Radium. När Cortex behövde en tillfällig basist var Fredrik inte sen att stå till tjänst.
– Freddie spelade bas men hade problem med värk i händerna, så de behövde en stand-in. Jag var med några gånger och sen blev jag liksom kvar.
Tiden i Cortex beskriver Fredrik Wegraeus som ”jävligt rolig”.
– Cortex fungerade så bra för att personkemin stämde. Vad är det för mening med att spela i ett band om
man inte också garvar och har kul ihop? frågar Fredrik retoriskt.
Samtidigt betonar han att Freddie Wadlings betydelse för bandet inte går att underskatta. Att han – åtminstone på vissa sätt – var Cortex.
– Freddie hade kunnat lyfta vilket skitband som helst. Vi var väl duktiga musiker men utan honom hade vi inte varit någonting. Faktiskt, säger han och rycker på axlarna.
När Cortex upplöstes
började Fredrik, som alltid har varit väldigt intresserad av litteratur, jobba i ett antikvariat som han sedermera blev delägare i.
– Jag importerade mycket amerikansk undergroundlitteratur, beatförfattare och hårdkokta deckare. Jag var faktiskt först i Sverige med det. Många som sedan blev bästsäljande deckarförfattare hade jag i min kundkrets. Det var enda stället de kunde få tag på det, berättar Fredrik.
Cortex blev Fredrik
Wegraeus ingång i den så kallade mediebranschen. Men förr eller senare hade han säkert hamnat där ändå. Via sin gamla skolkamrat Jonas Sjöstedt började han skriva krönikor för
Vänsterpartiets medlemstidning Röd press. Det blev hans väg in i journalistiken och under några år försörjde sig Fredrik som musikoch kulturjournalist för Göteborgs-posten, GT, Nöjesguiden, Z-radio och P3.
När en slot i P3:s tablå blev ledig fick Stefan Livh frågan om att ta fram ett nytt underhållningsprogram. Fredrik blev tillfrågad att vara med, så även Peter Apelgren, Anna Mannheimer och Åsa Gustafsson. Fredrik beskriver konstellationen som ”ett gäng weirdos”, men personkemin stämde och resultatet blev humorklassikern ”Rally” som sändes från 1995 och fram till 2002.
– Vi hade ingen idé om vad vi skulle göra, vi hade inte ens ett namn på programmet till första sändningen. ”Rally” fick tid att hitta sin form, på den tiden fick man tillåtelse att utvecklas. Idag är allt mycket mer mallat från början, med piloter och så där.
”Rally” blev en enorm succé. Utöver radiosändningarna släppte de skivor med musik från programmet och gjorde scen- och krogshower. En sommar gjorde de en turné från Arvidsjaur till Lund, där varje föreställning sändes live i radio.
– Det är något av det roligaste jag har gjort. Peaken var när vi spelade på Skansen, på allsångsscenen, för 20 000, säger Fredrik.
Ibland gör sig tiden i ”Rally” och Cortex påmind. Fredrik minns båda konstellationerna med värme, inte minst gemenskapen vilken han menar är förklaringen till varför det blev så bra.
– Jag märker att jag blir äldre när jag börjar sakna den tiden. Sakna är kanske fel ord … jag är verkligen inte nostalgisk, men jag kan sakna att ingå i något, ett band eller en
Jag har egentligen bara gott att säga om Vänersborg. Det var en väldigt bra stad att växa upp i
Fredrik Wegraeus
humorgrupp. Vi var nog inte medvetna då om vad vi höll på med, det är först nu i efterhand som man fattar att det var ganska speciellt det vi gjorde.
Med en karriär som sträcker sig över fyra decennier kan man konstatera att Fredrik Wegraeus är något så ovanligt som en mångsysslare i ordets rätta bemärkelse. Det är med andra ord inte så konstigt att han 2003 tilldelades Edsmärren av Vänersborgs kulturnämnd.
– Jag tror att det mest var för att jag hade nämnt Vänersborg i radio. Men det var roligt, det är alltid kul om man kan göra något bra för Vänersborg, säger han.
Musiken har alltid varit närvarande. Litteraturen och skrivandet likaså. Idag arbetar Fredrik som grundskolelärare men spelar och skriver när tid och tillfälle ges. Behovet att vara kreativ är konstant. Tillvägagångssätten har spelat mindre roll.
– Jag har egentligen inte haft någon ambition med någonting. På gott och ont. Jag är ganska dålig på att marknadsföra mig själv, men det har också gjort mig ganska orädd. Gjort att jag har vågat prova många olika saker. Jag har aldrig haft någon egentlig plan, mer än att jag ska kunna stå för det jag gör.