”Hade inga förväntningar så det blev som en julklapp nästan”
Maria Karlsson från Trollhättan är årets Londonstipendiat för Gull & Stellan Ljungbergs stiftelse. Till en början kommer arbetet ske digitalt då Londonresan inte är möjlig nu av kända skäl.
I början av året sökte Maria Karlsson från Trollhättan stipendiet och fick ganska snart besked om att hon fått det.
– Gud, jag blev jätteglad, hade inga förväntningar så det blev som en julklapp nästan, en extra julklapp.
Maria bodde sina två första levnadsår i Väne Ryr, familjen flyttade därefter till Trollhättan. Hon gick handelsprogrammet på Magnus Åbergsgymnasiet.
– Jag har alltid känt att jag och människor går bra ihop så jag har tänkt mig ett yrke där jag interagerar med andra människor – inom handel. Jag har ju jobbat med kläder och matvarubutik men vill jobba mer strategiskt, exempelvis inom HR.
Hon gick på Högskolan Väst, produktionsekonomi med inriktning marknadsföring, i två år där fick hon sin kandidatexamen. Sedan ville hon byta miljö så hon flyttade till Göteborg och universitet där hon läste business administration – företagsekonomi. Maria stannade kvar i Göteborg och jobbade med personalekonomi i två år.
Så ville hon göra sin master på Göteborgs universitet, där hon lämnar in sin slutuppsats 4 juni.
– Det har varit mycket jobb, vi analyserar vad HR behöver göra för att öka sin trovärdighet gentemot chefer och anställda samt vad chefer och anställdas krav är på HR.
Egentligen skulle hon varit i London några dagar innan hon lämnade in slutuppsatsen, men så blev det inte.
– Jobbet i London börjar 4 juni på distans och jag kommer förhoppningsvis komma iväg i juli. Beroende på vad som sker i omvärlden.
Studierna har tagit mycket av hennes tid men under normala förhållanden älskar Maria att resa. Hon brukar vara ute två till tre gånger per år.
– Min mamma är från Gambia och min pappa är svensk så vi byggde hus i Gambia där vi oftast brukar vara en gång om året. Nu senast gjorde jag en utbytestermin då jag var ett halvår i Paris, kom hem i december 2019. Jag är hyfsat dålig på franska, förstår mer än jag pratar. Jag hade inte läst franska innan, min master är internationell på engelska och så har jag läst spanska, det och portugisiska är jag lite bättre på.
Hon ser fram emot utvecklingen språkligt och tror att det kommer ge mycket både personligt och professionellt.
– Jag kommer att jobba i samma team som förre stipendiaten Henrik (Barkman) gjorde som heter membership och community. Vi känner varandra väl sedan vi växte upp här i Trollhättan, han jobbar det sista på distans nu och kommer att visa mig.
Maria kommer att jobba mycket med rekrytering och med relationen med existerande företag som finns i Svenska handelskammaren.
– Det är lite i linje med vad jag läser nu på mastern, nu förstår jag mer vad det handlar om.
Maria höll på att ordna med boende när corona kom så det är inte ordnat än.
– Då hade jag stått med två hyror nu. Jag har bott i Göteborg i sex år och flyttade hit till Trollhättan för cirka två månader sedan. Så nu är man tillbaka igen ett tag. Familjen är kvar och släkten, jag har flängt iväg väldigt mycket det senaste – blir skönt att landa lite.
Maria vill komma iväg och är tacksam över att hon fick stipendiet, trots coronapandemin. Hon känner flera som blev av med sina stipendier.
– Vi, jag och min ”uppsatspartner”, var i Gambia när allt bröt ut på riktigt, då var vi tvungna att åka hem. Nu är jag tjänstledig från Tomas Betong i Göteborg.
Uppsatsen tar mycket tid, men vid sidan av det umgås hon gärna med familjen och vänner.
– Träning ligger mig varmt om hjärtat, jag lyfter lite vikter på gymmet och nu på sommaren är det löpning som är det största. Har jag tid och utrymme reser jag gärna, nu blir det inte så. Har bland annat rest i Europa, Afrika, USA med Karibien och Brasilien. Förra sommaren var vi på bröllop i Italien så då reste vi runt där. Det var en av mina bästa resor, att bara ta en bil och resa runt.
Nu tycker hon det är roligt att utforska Sverige lite mer, som att vandra och tälta – i fin natur.
– I Gambia är det tropiskt, som längst har vi varit där en och en halv månad. Det är väldigt spännande kultur i Gambia, färgstark, mycket musik och dofter. Det är ett av Afrikas minsta länder med mycket att se och så kan man åka över till Senegal – skulle vilja se mer av den världsdelen.