Fyra års segling på kokande oceaner
För snart fyra år sedan sålde de allt och seglade iväg. Efter resa på kokande hav och frusna kanaler har de nu funnit ett hem i Atlanten. – Vi är tidsmiljonärer, och i coronatider har det också varit en lättnad, säger Sanna Lohm från Vänersborg.
Nyheter: 2016 sålde de huset i Vänersborg och flyttade in i båten. Nu har paret Lohm funnit ett hem i Atlanten. ”Det är fantastiskt att kunna vara här och jobba”, säger Sanna Lohm.
När TTELA träffade Sanna och Svante Lohm i Vänersborg 2016 var de i full färd med att sälja både ägodelar och hus. Då var planen att ta sig till Medelhavet, och när de påbörjade resan i november samma år var det under en ovanligt kall vinter. Med sig på resan hade de också hunden Coccos, som numera fått en kaptenstitel.
Den första etappen gick från den svenska västkusten via Danmark, men på grund av kylan valde de att lägga om den fortsatta rutten söderut.
– Det var svinkallt så vi seglade långsamt. Jag har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Vi bestämde oss för att gå in i det nederländska kanalsystemet, det kändes som att det skulle vara lite skönare än på Nordsjön, säger Sanna.
I mars 2017 seglade de ut via Belgien och fortsatte längs den franska nordkusten. En sträcka som innebär en kamp mot tidvattnet – en särskild utmaning när man tar sig fram utan motor.
– I höjd med Saint-malo är det 14 meters skillnad i tidvattnet, och det blir väldigt svårt att parera strömmarna. När man seglar så är det svårt att planera, säger Sanna.
En av resans mest skrämmande ögonblick inträffade på just den sträckan, i närheten av Cherbourg.
– När vi kom runt en stor udde blev det väldigt lugnt på vattnet. Sedan började det bubbla, det var som om havet började koka. Efter det öppnade det sig bara och båten gick rakt ner, och vi föll djupt två gånger. Precis när det hade hänt skrattade vi hysteriskt, men i efterhand känns det lite obehagligt.
Seglatsen fortsatte över Biscayabukten, med lite längre stopp i Galicien och Portugal. I juli 2017 hämtade de upp Sannas son Noa i närheten av Porto, som har spenderat många lov på båten.
Att få segla tillsammans flera veckor i rad har stärkt relationen enligt Sanna.
– Vi har verkligen fått kvalitetstid. Det finns ingen TV, inga kompisar eller andra aktiviteter som pockar
Man har en massa tid och kan prata om livet och drömmar
Sanna Lohm
på uppmärksamhet. Man har en massa tid och kan prata om livet och drömmar, säger hon.
I Portugal tog de det lugnt på flera ställen, och planen var att övervintra vid Iberiska halvön. Men efter att de hade haft kontakt med en annan seglare från Vänersborg, Johan Wildering, bestämde de sig för att följa med honom till Kanarieöarna.
– Han skulle segla ensam dit och vi tänkte ”vi hänger på”! Varken jag eller Svante hade varit på Kanarieöarna innan och hade inga höga förväntningar, säger Sanna.
De mötte upp Johan Wildering i Marocko och sedan tog det några dygn att segla över till ögruppen. Dit kom de i december 2017, och sedan har omständigheterna gjort att de har blivit kvar.
Dels har de goda kommunikationerna hem till Sverige gjort att Sanna enkelt kan resa hem till Sverige för att hålla i yogautbildningar. Dels trivs de väldigt bra på Kanarieöarna, och även om de har seglat runt en del bland öarna så har de sin hemvist på södra Gran Canaria.
– Nu är vi på ett ställe där vi känner att vi är hemma. Det är bra klimat, väldigt mycket att se och det är bekvämt. Vi har lärt känna folk och Svante får en del dykjobb eller uppdrag med att fixa segel.
Förra året seglade de upp till Azorerna från juni till oktober, och längre fram kanske de styr kursen mot Västindien.
– Men vi har inte haft någon längtan att åka längre. Vi har hela tiden haft som tanke att segla långsamt och stanna där vi har det bra.
Under nedstängningen i samband med Corona var det stundtals tufft, men de har inga planer på att flytta hem.
– Vi är tidsmiljonärer, och i coronatider har det också varit en lättnad. Det är mycket frihet. Det är fantastiskt att kunna vara här och jobba, och samtidigt göra saker som vi känner att vi mår bra av. Det var tanken när vi drog, att leva ett snigelliv – vi tar det långsamt och har huset med oss.