75 år sedan ”blodigt” drama i Backamo
Hon var 21 år och kom från Lysekil. Han var tysk marinsoldat. Deras kärlek skulle bli livslång, men samtidigt kosta dem mycket. Tidningen har träffat Charlotte Kuhn, dotter till paret vars kärlek trotsade alla odds och dåtidens konventioner.
Lilla Edet: Tyska soldater som skickades mot sin död i Sovjetunionen, men också en kärlekshistoria – det hör till historien om interneringslägret i Backamo.
Torborg Bergbrant från Lysekil var 21 år när hon sommaren 1945 för första gången träffade den tyska marinsoldaten Erich Kuhn på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, där han svävade mellan liv och död.
Erich Kuhn brännskadades svårt när hans minsvepare M293 den 2 maj 1945 besköts av ett brittisk Mosquito-bombplan vid Läsö i Kattegatt.
– Erich var eldare i maskinrummet och brändes av den varma ångan som slog ut från pannan när båten träffades av bomben. Som tur var hade han en skinnjacka på sig som skyddade de vitala organen och han hoppade i det kalla vattnet, vilket troligtvis räddade honom. Det berättar dottern Charlotte Kuhn, som numera bor i Luxemburg men som tillbringar somrarna på Flatön utanför Orust.
Erich Kuhn var en av de få överlevande som räddades av en dansk fiskebåt och kom i land i Göteborg. Där vårdades Erich av sjuksystern Eva Bergbrant och det var via Eva, Torborgs syster, som han första gången skulle få träffa sin blivande fästmö.
– Mamma hade läst tyska i skolan och hennes syster Eva frågade om hon inte kunde komma till sjukhuset och prata lite tyska med soldaterna så att de fick lite sällskap.
Tycke uppstod mellan den unga Torborg och den svårt sjuke soldaten.
Erich, som hade brandskador på två tredjedelar av sin kropp, intensivvårdades på sjukhuset i två månader innan han slutligen skrevs ut den 2 juli 1945. Under den tiden hade han fått se hur flera av hans krigskamrater dött till följd av sina skador.
– Läkarna trodde inte att Erich skulle klara sig, men att den tyska kamraten som låg bredvid honom skulle det. Det blev precis tvärtom, berättar Charlotte Kuhn.
Efter att Erich skrivits ut från sjukhuset skiljdes han från Torborg då han skickades till interneringslägret i Backamo utanför Lilla Edet. Dit fördes 1 262 tyska soldater som fick en tillfällig fristad mitt under brinnande krig.
I Backamo fann Erich Kuhn både en tro och en blivande karriär. Hans brev från Backamo hem till sin familj hemma i Mainz i Tyskland vittnar om en god tillvaro i lägret. I Backamo blev Erich Kuhn redaktör för BN Illustrierte, en lättsammare tysk lägertidning som lästes flitigt av hans kamrater. Illustrationer och grafisk konst skulle senare bli Erichs Kuhns livsverk.
Han deltog flitigt i gudstjänsterna som hölls utomhus och i november 1945 konfirmerade han sig hos Hermann Kiesow, som var kyrkoherde i tyska församlingen i Göteborg och lägerpräst vid Backamo.
Konstnären och vännen Sten Ridderland minns tillbaka:
– Erich var en underbar människa och vi blev bra kompisar. Han var väldigt kyrklig, medan jag var ateist, och varje gång vi åkte på arbete till Tyskland skulle han besöka en kyrka. Hans pappa och jag brukade reta honom för det, säger han.
Erich Kuhns kyrkliga intresse yttrade sig bland annat i att han under många år var Tyska församlingens
” Att träffa en tysk efter kriget var något fruktansvärt i mångas ögon
Charlotte Kuhn dotter till Erich Kuhn
kyrkvärd i Göteborg, där han även inrättade ett kyrkomuseum med sevärdheter från församlingens nära 400-åriga historia.
Erich Kuhn satt i Backamo fram till den 30 november 1945. På hösten det året hade den svenska regeringen av rädsla gått med på ett
ryskt utlämningskrav, att skicka tillbaka de soldater som kommit från väst- och östfronten. Beslutet skapade stor uppståndelse och protester på Backamo och historiker har i efterhand konstaterat att det svenska beslutet bröt mot Genèvekonventionens paragrafer. Två regementschefer på I 17 protesterade mot beslutet och hamnade i arrest, medan kaptenen i Bohuslän regemente – Carl-gustaf Carlsson – tyckte beslutet var så skamligt att han omedelbart begärde avsked hos konungen.
Fruktansvärda scener utspelade sig bland de dryga 900 soldater på Backamo som skulle sättas på tåg tillbaka till östfronten. Några tyska officerare satte fast rakknivsblad på en träkloss med vilka de stympade sig. När inga redskap fanns att tillgå använde man sig av vedträn, stenar och glasrutor. Andra hoppade på sin lägerkamrats ben så att dennes ben skulle brytas. Soldater med avhuggna ben, armar och händer låg avsvimmade och blödande i lägret, allt i en desperat kamp för att slippa det öde som väntade dem i Sovjetunionen.
Det var en tid som skulle märka Erich Kuhn för livet.
– Pappa berättade ofta om den tiden, speciellt när han blev äldre, då han ofta hade otäcka mardrömmar om hur han åter var fånge och om hur en lastbil skulle hämta honom och hans kamrater. Det gjorde ett djupt avtryck på honom, berättar dottern Charlotte Kuhn.
Totalt fördes 98 sårade soldater med ambulans till Uddevalla sjukhus där de skulle bli kvar några dagar innan de skickades vidare med ett lasarettståg till Skåne för att sedan smusslas vidare till Sovjetunionen.
Utlämningen från Backamo innebar att 900 tyskar transporterades till Sovjet i två omgångar, den första i december 1945 med fartyget Cuban och den andra omgången i slutet av januari med fartyget Belostrov till Liepaja. Därifrån vidarebefordrades många till arbetsläger i Lettland och till gruvor, från Kiev till Vorkuta i det inre av Sovjetunionen. Närmare 400 av Backamointernerna återvände från de ryska lägren till sina hemorter mellan åren 1949–1955.
Erich Kuhn hade förhållandevis tur och var bland de cirka 200 tyska interner som skeppades till en västtysk hamn med fartyget Kronprinsessan Ingrid. Där hamnade han i ett amerikanskt fångläger. Men hans vistelse skulle bli kortvarig.
– Pappa lyckades fly från lägret. Vid ett tillfälle när han möte amerikanska soldater undgick han dem genom att krokade arm med en gammal kvinna och förställde sig till en gammal gubbe med neddragen keps, säger Charlotte Kuhn.
Från Västtyskland lyckades han efter mycket om och men till slut ta sig till Sverige där han 1948 bosatte sig.
I Göteborg sökte han upp Torborg och kunde så äntligen återförenas med sin stora kärlek från Lysekil. Tillsammans fick de två döttrar –men deras kärlek var inte utan motståndare.
– Att träffa en tysk efter kriget var fruktansvärt i mångas ögon och min mammas familj tog till en början avstånd från henne.
Många likställde alla tyskar med nazister, vilket var långt ifrån verkligheten när det gällde Erich Kuhn som hade många judiska vänner i Göteborg och som reste runt i Sverige med utställningen ”Tyskar mot Hitler”. Efter några år mjuknade familjen och accepterade Erich Kuhn som blev en omtyckt medlem av familjen Bergbrant.
Tillsammans med hustrun Torborg grundade han firman Pilreklam som under decennier var känd för sin montergestaltning på Svenska Mässan. Erich Kuhn var speciellt känd för ex libris-konst som han bland annat ställde ut på Deutschschwedisches Zentrum på Vasaplatsen i Göteborg som var en mötesplats för svensk-tysk konst och kultur.
Erich Kuhn brann även för vården av de tyska krigsgravarna på kyrkogården Kviberg, där många av hans marinkamrater från M293 begravts. Tillsammans med Göteborgs brittiska krigsveteraner höll han de årliga minnesandakterna och gemensam kransnedläggning där. Erich avled år 2010 och Torborg Kuhn dog 2013.
– Han var en av de få tyskar som fick en ordensutmärkelse för sina insatser att stärka relationen mellan tyska och brittiska krigsveteraner i Sverige, avslutar Charlotte Kuhn.
” Pappa berättade ofta om den tiden, då han ofta hade otäcka mardrömmar om hur han åter var fånge och om hur en lastbil skulle hämta honom och hans kamrater
Charlotte Kuhn