Hur kan jag respektera min partner efter förlossningen?
Tone Ahlborg svarar på frågor om sex och samlevnad
Hej!
Jag blev mamma för ungefär ett år sedan och inför förlossningen hade jag förväntningar på min man som inte uppfylldes. Jag trodde han skulle vara min klippa, se till så jag höll mig lugn och stötta mig genom all smärta och allt annat läskigt och oväntat som kan hända när man föder barn. Det blev inte så. I stället blev han lite av ett nervvrak och jag fick sköta mig själv. Detta har påverkat vår relation jättemycket, jag ser på honom med andra ögon nu och tycker han är lite av en svag svikare – trots att han är en fantastisk pappa på alla sätt. Men jag kan inte komma över tanken på att jag födde barn utan bedövning och att han knappt klarade av att stå bredvid. Hur ska jag göra för att respektera honom igen? /J
Hej!
Det kan vara väldigt påfrestande att närvara vid en förlossning och inte veta vad man kan göra för att lindra sin älskades smärta och samtidigt känna sig rädd att någon komplikation ska inträffa. Dessutom är miljön på sjukhus främmande och kan vara skrämmande beroende på ens tidigare erfarenheter av eventuell sjukhusvård. Det är faktiskt en stor utmaning för de allra flesta partners, som närvarar vid en förlossning! Tyvärr är det fortfarande många medföljande som upplevt situationen som nästan outhärdlig, detta att maktlöst behöva se sin livspartner ha ont och samtidigt vara rädd och osäker på om allt kommer att gå bra. Detta framkommer ibland i samtalet som barnmorskan kan ha med paret efter förlossningen.
Det är inte ett tecken på svaghet hos din man att han inte kunde stötta dig så som du förväntade dig, utan snarare ett tecken på god inlevelseförmåga och omtanke om dig! Det är ju fantastiskt härligt att han är en bra pappa på alla sätt, vilket ju borde vara viktigare i det långa loppet jämfört med de timmar ni var på förlossningen.
Men det är förstås tråkigt att ni verkar ha fått en negativ förlossningsupplevelse. Oftast lyckas barnmorskan aktivera den medföljande och visa på vilket sätt hen kan lindra smärtan, till exempel genom massage i ryggen eller på armarna som hjälp för kvinnan att slappna av. Kanske blev det inte så i ert fall? Sen är ju information från barnmorskan om vad som händer och på vilket sätt förlossningen framskrider central för att de blivande föräldrarna ska kunna känna sig trygga och slippa uppleva någonting som ”läskigt och oväntat”. Ibland har ju tyvärr barnmorskan ansvar för flera födande mammor och har då mindre tid för information och stöttning. Var det kanske så när ni födde?
Nästa gång kanske du kan be om bedövning tidigare, även om det brukar gå fortare och lättare för varje ny förlossning och du blir ju aldrig förstföderska igen! Ni kan även båda förbereda er genom att be om så kallade ”Aurora-samtal” med en barnmorska, så att ni får ventilera era upplevelser av förlossningen och båda känner er bättre förberedda så att ni kan få en fin förlossningsupplevelse tillsammans.
Nu är det bra om ni kan stötta varandra i föräldrarollen. Njut av och beröm din man när du tycker att han är en bra pappa! Du är förmodligen oftast en bra mamma gissar jag, även om ju alla föräldrars tålamod tryter ibland. Men det räcker att göra sitt bästa och vara en ”Good-enough-parent”, alltså en ”Tillräckligt bra förälder” eftersom barn faktiskt tål lite motgångar under sin utveckling. Som förälder utvecklar du ju också din inlevelseförmåga, eftersom du måste försöka tolka ditt barns signaler och beteende. Använd den empatin gentemot din man också, så hoppas jag att du får lättare att respektera honom.