Förundran – en komplex känsla – så påverkas du
Musik som ger dig gåshud. En vy som får dig att tappa andan. Eller en idrottsprestation som ger wow-känsla. Förundran tycks både ge direkta mätbara fysiska effekter i kroppen – och dessutom kunna påverka oss själva och vår omgivning positivt på längre sikt.
Men ofta stannar vi inte upp tillräckligt länge för att låta oss hänföras. Då finns det en rad knep att ta till, visar författarduon Katrin Sandberg och Sara Hammarkrantz.
Förundran är en komplex känsla. Främst kännetecknas den utifrån upplevelsen av storhet, något större än oss själva. Men också av förändrad tidsuppfattning – det känns som att tiden går långsammare. Liksom av ett förminskat jag - vi känner oss mindre i jämförelse med storheten i upplevelsen, och därmed blir vi också mindre självcentrerade. Det ökar i sin tur känslan av samhörighet: när vi blir mindre självcentrerade vänder vi oss utåt och känner närhet till andra. Ytterligare typiska kännetecken är fysiska sensationer så som gåshud, rysningar och att bokstavligen tappa hakan.
Även om själva känslan är universell, finns det stora individuella variationer gällande vad som ger upphov till förundran. Upplevelsen kan utlösas av något fysiskt, som när vi tittar upp på stora träd. Av akustiska faktorer, som när vi hör på musik. Eller av sociala, som när någon talar som vi ser upp till. Och när vi är del av en gemenskap – kanske under nationalsången vid en fotbollsmatch?
– Upplevelsen är överväldigande och intensiv, kombinerat en kognitiv process i hjärnan: ”jag kan inte förstå det”, berättar Sara Hammarkrantz, frilansjournalist med inriktning på psykologi som tillsammans med Katrin Sandberg, kommunikationsstrateg och coach, är aktuell med boken Förundranseffekten där de tittar närmare på forskning om förundran och dess effekter på hälsan.
De har båda sedan tidigare ett intresse för för positiv psykologi, ochsett hur deras läsare respektive klienter fängslats av och fått kraft ur känslan av förundran.
– Vi insåg att det var just förundran som vi båda själva hade navigerat efter, både i våra privata liv och i arbetslivet. Själva syftet med boken är att väcka till liv det som ligger dolt inom oss och som vi mår bättre av. Återuppväcka upplevelsen av förundran hos människor genom att medvetandegöra den, berättar Katrin Sandberg.
– Förundran är en förhållandevis dold känsla som hittills inte har lyfts fram. Men jämfört med andra positiva känslor sticker förundran ut genom att vi får en förlängd dominoeffekt, tillägger Sara Hammarkrantz.
– Det är en väg till läkning, empati, mening och tillhörighet.
Forskningen inom området är ännu i sin linda, men författarna har gjort en översikt av vad som hittills publicerats. Utifrån dessa studier har de listat nio psykiska och fysiska effekter hos människor som upplever förundran: de blir friskare, mindre stressade, mer närvarande, smartare, kreativare, mindre egoistiska, snällare, generösare och mer miljömedvetna.
– Det finns även studier som visar att förundran kan minska och dämpa inflammationer, vilket ju är otroligt spännande.
Katrin Sandberg och Sara Hammarkrantz berättar att känslan av förundran sannolikt fanns hos våra tidigaste förfäder. Även apor har studerats klättra upp i trädtoppar i gryningen för att se solen gå upp – och få gåshud. Troligen har förundran haft viktiga roller under evolutionen, som att stärka gemenskapen i gruppen.
Förundran är den ultimata kollektiva känslan, eftersom den motiverar människor att göra saker för vårt gemensamma bästa, anser exempelvis psykologiprofessorerna Dacher Keltner och Jonathan Haidt.
Under historiens gång har fenomenet ofta nämnts i samband med religion för att beskriva fruktan och vördnad inför Gud. Idag, hävdar författarna, är de flesta forskare eniga om att cirka 25 procent av upplevelsen är negativ och uppstår ur rädsla: ”the dark side of awe”. Andra forskare ser förundran som enbart sprungen ur något positivt: är det rädsla är det inte förundran.
Vad händer då rent fysiskt i kroppen? Författarna refererar till den amerikanska socialpsykologen Lani Shiota som visat hur förundran kan avläsas i det centrala nervsystemet. Det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet skickar information till olika organ i kroppen och därefter tillbaka till hjärnan. Vissa känslor är uppmanande och får oss att agera, andra får oss att vila. Systemen balanserar varandra: när det ena går ner, går det andra upp. Vid förundran sker något annat: båda delarna av nervsystemen hos den del som påverkar hjärtat går ner i i aktivitet, men avstannar inte helt utan möts i en slags halvhalt. Inget av systemen dominerar i denna stund. Förundrans roll är att få oss att stanna upp och ta en paus, en slags automatisk mindfulness, är Lani Shiotas tes.
I boken berättas också hur hjärnforskare i samband med upplevelse av förundran sett en sänkt aktivitet, en kort paus, i den del av hjärnan som associeras med egot, självupptaget ältande och självreflektioner.
” Utifrån dessa studier har de listat nio psykiska och fysiska effekter hos människor som upplever förundran
Som barn uppfylls vi lätt av förundran. Författarna vill återuppväcka den känslan. Men många av vardagens andlösa upplevelser går oss förbi i vardagsstressen. Är vi så blaserade att det måste till spektakulära, spännande saker? Vad krävs av oss för att finna förundran i det lilla, som att betrakta en humla?
För att uppnå känslan av förundran krävs varken ansträngning eller någon motprestation, säger Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg.
– Naturen är ett perfekt ställe. Genom att man öppnar upp sig och stannar upp kan man betraktar saker på ett nytt sätt och återfinna sin nyfikenhet. Här kan du inte forsa fram i skogen med gångstavar och fokusera på målet. För att uppnå förundran ute i naturen måste du vara med den och släppa kontrollen, som en av våra intervjupersoner beskrev det. I och med detta öppnar du upp för närvaron och blir mer medveten. Då kan din förundran väckas av de mindre ögonblicken, som humlan.