En sommarvikaries betraktelser

För en sommarvikarie som aldrig hade satt sin fot i TTELA:S område tidigare har den här sommaren bjudit på mycket nytt och spännande. I och med olika artiklar har jag fått se ett och annat, men när min fotografkollega Andreas insåg att jag aldrig hade besökt ett enda av områdets besöksmål bestämde vi oss för att ändra på det. Först ut: Melleruds kommun.

Jag tycker om hur åkrarna breder ut sig på båda sidorna om E45:an när vi kör in i kommunen söderifrån. Vi måste dock vänta på att åkrarna byts ut mot skog innan vi svänger av till dagens första destination, akvedukten i Håverud.

Det är en hisnande känsla när jag går över akvedukten och ser den nästintill tomma forsens stenar till höger om mig. Där nere forsade vattnet en gång i tiden fritt men nu rinner det i stället sakta fram häruppe där jag står.

När vattnet släpps på för att slussa upp kanalbåten till Bengtsfors är jag lika road som ett barn över de fallande vattenmassorna och den stadigt stigande båten. Samtidigt är jag fascinerad över både akvedukten och slussarna, som i princip fungerar likadant som de gjorde när de invigdes 1868.

Nu används de mest för nöjesresor, men en gång i tiden var de en nödvändig lösning för viktiga transporter. Jag imponeras och fascineras över vad människan var kapabel till att bygga i en tid då de tekniska möjligheterna var så mycket mindre än vad de är i dag.

Nästa stopp är Sunnanå hamn. Båtarna guppar lugnt vid bryggorna och sommarhusens tak skapar ett sicksack-mönster mot himlen.

Det jag känner störst dragning till är dock vattnet. Jag vet att Vänern är Sveriges största sjö, men den vetskapen gör inget för att förminska känslan av att det är ett hav jag står vid när jag tittar mot horisonten och vatten är allt jag ser.

Ju större vattenmassa desto kallare och det är inte heller några behagliga temperaturer som Vänern bjuder på. Jag tar av mig skorna för att känna på vattnet men låter det stanna vid fötterna. Om det hade varit varmare hade jag rullat upp byxorna och gått i åtminstone till knäna.

Du har säkert besökt dessa platser förr, kanske flera gånger. Och kanske har du blivit blind för allt som faktiskt är storslaget med dem. Då hoppas jag att mina betraktelser kan inspirera dig att stanna upp och se dessa platser som om du såg dem för första gången igen.