”Jag har ritat och byggt den här båten själv”
Trots att Lars Lindeman seglat flera år i Västindien är det ändå Bohuslän som nummer ett. Han är ett välbekant inslag i den bohuslänska skärgården när han sakta glider fram med sin husbåt Marinbo. Ofta i naturhamn men sällan i gästhamn.
17 x 6 meter, det vill säga, utrymme som en normal tvårumslägenhet, är Lars flytande sommarstuga och året runt-bostad. Då ingår ständig havsutsikt från alla fönster, solaltan med badstege och en enorm tak-terrass en trappa upp.
Farten är maklig, fem knop om det inte blåser emot. Hela ekipaget är eldrivet. Under däck ligger ett batteripaket på ett ton som behöver laddas då och då. En generator fixar strömmen och snart skall det bli solceller på takterassen. Det är egentligen bara kylskåpet som drar ström där han ligger stilla. Hamnavgiften för en båt i den här storleken är betydande, så det är sällan som batterierna blir laddade i en gästhamn. En vanlig vindgenerator räcker inte långt för att lämna ström till batterierna.
– Jag har ritat och byggt den här båten själv, säger Lars Lindeman. Det är ingen sjöbåt men i Bohusläns skärgård passar den perfekt.
Jag tror jag har varit inne i varenda liten naturhamn i skärgården från Göteborg till Strömstad under de här elva åren jag haft båten. Jag sneglade också lite på måtten på Göta Kanals slussar när jag satt och ritade.
Som de flesta amatörbyggen så höll inte tidsplanen för att bygga husbåten. Skrovet byggdes i Skara och med blinkande varningsbilar före och efter kördes det till Göteborg där Marinbo byggdes klar och utrustades. Byggtiden blev två år.
Lars är civilingenjör och lite teknisk nörd. Båten är fylld med elektronik och finurliga lösningar.
– Titta här, säger han, och öppnar ett stort skåp med ett virrvarr av elkablar.
Marinbo är en katamaran. Djupgående är bara 40 cm i fören men i aktern finns två kölar på 1,2 meter.
– Det är aldrig några problem med djupgåendet. Ofta ligger jag för ankare och använder gummibåten eller så lägger jag fören mot land. Sjutton meter ut från stranden brukar det alltid vara tillräckligt djup för kölarna.
Han berättar om ungdomens somrar på Grängesbergsbolaget sommarkoloni på Södra Långö och några år som ledare på Lasse Lundbergs seglarskolor i Fjällbacka.
– Jag är egentligen seglare till hundra procent, säger han.
Tidigare jobbade han mycket i USA och Nederländerna, med personsökare som då var hett. När mobiltelefonerna kom försvann marknaden direkt för personsökarna.
– Och jag blev arbetslös, säger han.
Då fick han stanna upp i tillvaron och tänka till. Skulle han fortsätta eller ta upp livsdrömmen som seglare ?
Seglaren vann och sedan dess, 23 år senare, har Lars Lindeman seglat.
– Jag ägnar mig åt att transportsegla båtar som skall över Atlanten från Europa och sedan charterseglas i Västindien. Chartersegling i Västindien verkar lockande men det är ofta ett riktigt skitgöra. Glöm det där med hängmatta under en palm och söta drinkar. Du skall helst vara osynlig på båten men ständigt var tillhands för passagerarna.
Han jämför en Atlantsegling med att åka spårvagn i Göteborg. Lika lätt, fast tråkigare.
Tillsammans med två kompanjoner köpte han en segelbåt i Medelhavet på hela 94 fot. En enormt stor segelbåt som var svårare at få i charter än de hade trott.
– Vi hade inte en chans mot de etablerade firmorna, suckar han.
Valet av husbåt var enkelt.
– Min ekonomi skulle aldrig klara ett köp av en ”riktig”båt med den komforten som jag har nu. Köpa något väl begagnat var heller aldrig aktuellt.
Vintertid ligger Marinbo i Göteborg tillsammans med flera andra husbåtar.
som bostad