Här trängs vemod och livsglädje
Deckare Håkan Nesser Den sorgsne busschauffören från Alster Albert Bonniers förlag
När inget är riktigt som det brukar är det väldigt skönt att ha Håkan Nesser och framförallt då hans kriminalpolis Gunnar Barbarotti. Kommissarien är precis som vanligt, vilket betyder som ingen annan polis i fiktionen (eller i verkligheten för den delen). Barbarotti är trygg, sympatisk och eftertänksam, frågar gärna gud eller sin döda hustru om råd och talar med sin sambo som om han stod på en scen inför en publik (vilket han ju också gör). Det är mycket underhållande och är det något hos Nesser jag verkligen uppskattar, utöver perfekt placerade semikolon, så är det hans förmåga att skapa denna inbjudande stämning. Vemod och livsglädje vägrar att hålla socialt avstånd och trängs gärna i samma scen eller till och med replik. Det är fint.
Här får Barbarotti och hans kollega och tillika kärlek Eva Backman en rejäl utmaning när en lågmäld busschaufför anmäler att han hotas till livet. Bakgrunden är tragisk: mannen överlevde en svår olycka fem år tidigare när han körde en buss lastad med tonåringar och 18 personer dog.
Intrigen utvecklas både som väntat och åt oanat håll och det enda man kan veta säkert är att Barbarotti står stadigt oavsett. De religiösa grubblerierna tar kanske mer utrymme än tidigare, liksom tankar kring ödet och slumpen. Utredningen får sin upplösning, men ingenting är självklart och med facit i hand är poliserna inte helt övertygade om hur rättvisa ska skipas. Vilket är helt i sin ordning; Nesser för sin berättelse i rätt riktning och in i mål.