Trångboddheten i dag följer normer från 80-talet

SAMHÄLLE

Coronapandemin har aktualiserat frågan om trångboddhet i Sverige. Gränsen för att bo trångt går enligt rådande norm vid att alla barn ska ha ett eget rum.

Pandemin riktar ljus på frågan om trångboddheten i Sverige och pekas ut som en anledning till att vissa delar av landet har drabbats extra hårt av viruset, till exempel Stockholmsförorterna Rinkeby och Tensta och Bergsjön i Göteborg.

Avsaknaden av folk och bostadsräkning gör det svårt att veta hur många som lever trångt och hur trångboddhet bör definieras.

– När journalister gör reportage så har man hittat någon familj som bor i en trerumslägenhet och så är de två vuxna och fyra barn – är det trångt? Ja, det är det förmodligen, men varje hushåll har olika tolerans för det där, säger Micael Nilsson, expert på bostadssociala frågor på Boverket.

Att bo trångt gör man såväl i förorterna, där nyanlända har råd att bo, som i attraktiva delar av innerstaden där medelklassen tränger ihop sig.

– Till exempel bor ju många Södermalmsfamiljer otroligt trångt. Två vuxna och tre barn i en tvåa, konstaterar Micael Nilsson.

Sedan andra världskrigets slut har vi räknat trångboddhet utifrån olika trångboddhetsnormer. 1945 sattes gränsen vid max två personer i varje rum och att ingen skulle behöva sova i köket. Tjugo år senare kom norm två som innebar att ingen heller skulle sova i vardagsrummet. I dag är 5,5 procent trångbodda enligt den normen.

17,9 procent är trångbodda enligt norm tre som inrättades 1986 och definieras som att alla ska ha ett eget sovrum, förutom makar eller partner som kan dela.

Genomsnittlig bostadsarea per person i Sverige är i dag 42 kvadratmeter och om man ser till en majoritet av befolkningen så tycker Micael Nilsson inte att det finns någon trångboddhet att prata om. Däremot finns det delar av samhället där det är ett faktiskt problem.

– Vi kan absolut inte lita på statistiken när det kommer till de allra mest utsatta familjerna eftersom de bor i andra eller tredje hand och de bor i områden där folk har skrivit sig på bostäder som de inte bor i.