Galenskaparna riskerar att gå i konkurs efter hyreskrav från Higab
Tuffa betalningskrav, tröttsam inställning och tokhöjd hyra. Claes Eriksson, 70, skräder inte orden om det kommunala fastighetsbolaget Higab. – De är värre än corona, suckar humorprofilen. Higabs hyreskrav – två miljoner.
Det kommunala fastighetsbolaget Higab kan inget, begriper inget och bryr sig inget om teater. Det är den enkla slutsats som Galenskaparnas primus motor Claes Eriksson drar efter drygt 30 år på Lorensbergsteatern.
– Då och då kommer nya inkompetenta Higabmänniskor på studiebesök och de går alltid runt som i en gammal Hasse och Tage-sketch: ”Åh, det hade jag ingen aaanig om” när vi visar hur teatern fungerar. De förstår ingenting. Lär sig ingenting. Att vara mellanchef på Higab är uppenbarligen ett riktigt genomgångsjobb.
Claes Eriksson skrattar lite uppgivet och utvecklar sin krassa jämförelse mellan den globala pandemin och Göteborgs kommunala fastighetsbolag.
– Det går inte att göra så mycket åt coronan men Higab borde verkligen kunna skärpa sig.
För första gången väljer Claes Eriksson nu att tala ut om Galenskaparnas usla och såriga relation till Higab, det kommunala bostadsbolaget som äger den anrika Lorensbergsteatern från 1916 där Galenskaparna är de enda hyresgästerna. Och så har varit sedan slutet av 1980-talet.
Efter att ha satt upp ”Skruven är lös” och ”Träsmak” på Stenhammarsalen och ”Cyklar” på Lisebergsteatern – där Galenskaparna endast fick hålla till så länge de inte störde Hagge Geigert och hans revy – tog de över Lorensbergsteatern 1987 med den formidabla succén ”Stinsen brinner”.
Plötsligt vaknade den trötta och slitna lokalen till liv. Publiken strömmade dit, humöret steg och känslan i humorgänget var att man äntligen hittat hem. Under flera decennier hade Lorensbergsteatern fungerat som biograf och Claes Eriksson, hög på framgång och med lätt hybris, ville köpa loss fastigheten från kommunen efter att ha hyrt den i andra hand av SF.
– Men det gick inte alls. ”Lille pojk, nu får du lugna dig, du kan inte köpa teatern förstår du väl.” De skrattade och bad mig i princip att dra åt helvete, berättar Claes Eriksson.
I stället tecknades ett långsiktigt hyreskontrakt mellan Galenskaparna och Göteborgs fastighetskontor. ”Vi blev med teater” som Claes Eriksson beskriver den lyckade nedkomsten.
Men efter ett par år övertogs fastighetskontorets roll av Higab, det kommunala fastighetsbolaget, och humorgruppens långsiktiga kontrakt skulle komma att omförhandlas med allt kortare intervall.
– Det har varit tjafs varje gång. Higab räknar på läge och kvadratmeter, den enda marknadsekonomiska mall de känner till, och inkluderar därför teaterns alla biutrymmen i hyran: vind, källare, förråd ... allting.
Claes Eriksson påpekar att Lorensbergsteaterns storlek och attraktiva läge nära Götaplatsen har drivit upp hyran betydligt mer än om Higab accepterat Galenskaparnas önskemål om en hyresnivå baserad på teaterns omsättning eller kommersiella utrymme, det vill säga antal stolar i salongen (800). Vilket Claes Eriksson menar borde vara det enda rimliga.
De senaste åren har Galenskaparna med egna pengar bekostat nya stolar i hela teatern, nya armaturer till serveringen på övervåningen, en ny Pa-anläggning, nytt ljus och en rad andra investeringar. Claes Eriksson menar att det handlar om renoveringar av fastigheten för flera miljoner kronor.
Enligt teaterchefen Pernilla Wagnborg krävs det i snitt 650 besökare per kväll för att föreställningarna ska gå runt – och dit brukar Galenskaparna och teaterns gästande artister för det mesta nå. Även om de känt en växande frustration med Higab så har deras ekonomiska kalkyler ändå gått ihop.
Sedan kom coronapandemin. Det senaste halvåret har varit lika förödande för Galenskaparna som för resten av kultur- och teatersverige. Den 15 mars körde Pernilla Wahlgren sin sista föreställning på Lorensbergsteatern som sedan dess har stått tyst och tom.
– Det är tufft. Alla våra pengar kommer in genom biljettförsäljning och vi får inga som helst bidrag, säger Claes Eriksson.
Över en natt vreds Galenskaparnas intäkter ned till noll och när de tvingades se över sina utgifter hängde det stora lagret i Lackarebäck löst.
– Det var inte ekonomiskt försvarbart att ha kvar det, men att vi sålde ut vår gamla rekvisita på Tradera var snarare en kul grej för att tömma lagret än ett nödvändigt sätt att få in pengar till Kulturtuben (Galenskaparnas produktionsbolag), understryker Claes Eriksson och utlovar fler utförsäljningar framöver.
Men att Lorensbergsteatern stått tom sedan mitten av mars medför andra och mer akuta problem för Galenskaparna. Nämligen hyran.
När GP pratar med Claes Eriksson har de precis fått hyresavin för årets fjärde och sista kvartal – oktober till december – trots att Galenskaparna redan har tagit strid och vägrat betala hyran för Lorensbergsteatern sedan i april.
Claes Erikssons uppfattning är dock att Higab inte lyssnar på det örat. De har fått anstånd med förfallodagarna, men absolut inget löfte om efterskänkt eller reducerad hyra. Tvärt om har Galenskaparna gång efter annan fått tydliga besked om att hyran ska in, coronapandemi eller ej.
Han låter både stridslysten och förbannad när han högläser ur Kulturtubens hyresavtal med Higab.
– Vi har ett kontrakt där det tydligt står att vi ska ”bedriva teater-, biograf-, konsert- och konferensverksamhet” i Lorensbergsteatern. Men det är av kända skäl omöjligt
just nu. Alltså hyr vi en produkt av kommunen som inte går att använda.
Jurister är redan inkopplade och Claes Eriksson är beredd att ta striden till tingsrätten om så krävs.
– Vi kommer inte att betala ett öre till Higab förrän vi kan använda Lorensbergsteatern som det är tänkt.
Higabs hyreskrav som Galenskaparna nu skjuter framför sig kommer att landa på närmare två miljoner kronor för perioden april-december 2020. Pengar som bolaget har svårt att hosta upp.
– Nej, det har vi ingen möjlighet att betala. Det vore helt förödande. Higab driver oss i konkurs.
Dessutom fick Claes Eriksson nyligen besked om att Higab från och med nästa sommar tänker höja deras hyra med 54 procent.
Han suckar. Tystnar för en stund. Funderar på framtiden.
– Jag undrar om Higab vill tvinga bort Galenskaparna från Lorensbergsteatern ... deras agerande går inte att tolka på något annat sätt.
Ett par dagar efter GP:S intervju har Claes Eriksson ett inbokat möte med Higabs nya vd Per-henrik Hartmann. Tanken är att rensa luften och han kände sig försiktigt positiv inför mötet. Efteråt vågar Claes Eriksson dock inte ta ut något i förskott.
– Han lyssnade i alla fall på oss. Det är en förbättring.
När GP når Higabs vd är han väl medveten om att Claes Eriksson sågat bolaget jäms med fotknölarna och att Galenskaparna befinner sig i ett prekärt läge.
– Jag har den största förståelse för deras tuffa situation, men vi är mitt inne i en diskussion om framtida villkor så det vore fel av mig att kommentera detta nu, säger Per-henrik Hartmann.
Och Claes Erikssons svidande kritik mot Higab. Vad säger du om den?
– Vi lägger mycket tid och engagemang på våra hyresgäster men jag förstår att han upplever att vi inte har varit på tårna hela tiden.
Han menar att ni tvingar Galenskaparna i konkurs?
– Vi har en pågående dialog och min ambition är att vi ska hitta en lösning som fungerar för både oss och Lorensbergsteatern, säger Higabs vd Per-henrik Hartmann.