Tim med ett ben i båda lägren – och en speciell relation till Andy
Han står med ett ben i Vif-lägret och ett i Oddevold, men det råder inga tvivel om vilket lag som Tim Arvidsson hoppas bärgar seriesegern på lördag. – I den här kampen är jag 100 procent Vif-anhängare, slår han fast.
Det är egentligen ingen särskilt stor överraskning att Tim Arvidsson håller sina tummar och tår för Vänersborgs IF på lördag.
Visst, han spenderade fyra framgångsrika år i I K Oddevold-tröjan, men ställt mot att han under den aktiva karriären gjorde över 300 matcher för VIF och därtill har en roll i föreningens marknadskommitté så står sig Oddevold-åren väldigt slätt.
– Hjärtat slår för Oddevold också, jag hade fyra fantastiska år där, men i den här kampen är jag 100 procent Vif-anhängare, berättar Arvidsson, som har goda förhoppningar om att VIF löser ett historiskt avancemang på lördag.
– Jag tror helt klart att VIF kommer att fixa det. De har spelat övertygande hela säsongen oavsett hur stora matcherna har varit utifrån sett. Laget är obesegrat och möter jumbon som har tagit fem poäng. Det är bara VIF:S egna nerver som kan ställa till det.
En uppflyttning till Ettan Södra skulle dock medföra en hel del jobb, både på och utanför planen.
– Det blir en utmaning, men man strävar alltid uppåt och spelar man så bra som VIF har gjort den här säsongen så går man upp. För föreningen blir det till att jobba på med allt runt omkring, men det skulle vara oerhört kul, berättar han och fortsätter:
– Det blir ju historiskt, VIF har aldrig spelat så högt upp sedan klubben bildades 1906. Om vi går upp så kommer det vara häftigt att få vara med om. För många, inklusive mig själv, kommer det väldigt oväntat. Jag trodde verkligen inte att vi skulle komma topp-två, men laget har imponerat grymt mycket på mig.
Dessutom har han en lite speciell relation till succétränaren Andy Kilner, som var talangscouten som såg till att en då 18-årig Arvidsson fick en månads provspel i den dåvarande Championship-klubben
Stockport County.
– Det var otroligt att få komma dit och se den världen, det är det verkligen inte alla som får. Jag var 18 år och jag tror att den yngste i deras A-trupp var 20. Det var stenhård körning i en månad, två pass om dagen måndag till fredag. Min kropp tog slut helt efter två veckor, och efter det kunde jag inte prestera någonting. Hade man varit 18 år nu och åkt över hade det kanske sett lite annorlunda ut, men jag är otroligt glad över att jag fick den möjligheten.
Men då är då och nu är nu. Hur självsäker Arvidsson än är inför avslutningen så erkänner han att matchdagen kommer vara fylld av nervositet.
– Jag kommer vara riktigt nervös. Redan nu är det nästan allt jag tänker på. Det här blir oerhört spännande.