Helen kämpar med rehab efter svåra tiden med corona
Helen, 46, blev mycket sjuk i covid-19 och vårdades tolv dygn i respirator. Nu kämpar hon med rehab för att komma tillbaka. Och personalen på rehabmottagningen vill att fler söker hjälp i tid: ”Vi är rädda att vi skjuter ett vårdberg framför oss”.
Solens strålar genom de stora fönstren i tingsrättens gamla hus på Gärdhemsvägen i Trollhättan. Runt om i lokalen tränar ett par personer. Någon lyfter ett par hantlar, en annan promenerar på ett löpband.
Mitt i lokalen kliver Helen av en stor, röd balansboll.
– Jag tror att det är det här som har hjälpt mig tillbaka, säger hon.
Med det här menar hon Närhälsans rehabmottagning i Trollhättan, där hon fått hjälp med träning och redskap för att komma tillbaka efter att ha drabbats hårt av covid-19.
– Jag trodde nog inte att jag skulle kunna bli så här sjuk, säger Helen och börjar berätta om den tuffa resa hon varit med om under det senaste halvåret.
Helen jobbar på operationsavdelningen på Näl och som TTELA tidigare har berättat har det varit utbrott på flera avdelningar på sjukhuset. Men om det var på jobbet eller någon annanstans som hon smittades vet Helen förstås inte. Både hennes man, syster och svåger fick också covid-19, men de klarade sig lindrigt undan.
Det var på påskaftonen, den 11 april, som viruset bröt ut i hennes kropp. Helen berättar att det började med feber och att andningssvårigheter följde. Som astmatiker och undersköterska förstod hon vikten av att vila i upprätt läge för att avlasta lungorna så gott det gick, men elva dygn senare blev situationen till slut ohållbar och hon fördes till Näl med ambulans.
– Det var jättejobbigt. Det blev en hel månad utan min familj. Jag låg tolv dygn i respirator och nästan en vecka till på iva, berättar Helen.
Ett ärr mitt på halsen vittnar om den tuffa påfrestning hennes kropp
” Det är så skönt när livet börjar bli som vanligt igen. Man tror inte att man längtar efter det, men det gör man
har varit med om. Där sattes en trakeotomi, ett så kallat strupsnitt, för att skapa fri luftväg under respiratorvården. Hon drabbades även av ett hjärtstopp under tiden hon låg på iva.
Svenska intensivvårdsregistret, SIR, beskriver iva-vården, som en vård som är inriktad på att ”förebygga samt ersätta eller understödja viktiga organfunktioner, när dessa är otillräckliga i förhållande till patientens behov”. SIR, som är en ideell förening där svenska intensivvårdsavdelningar är medlemmar och vars syfte bland annat är att driva ett nationellt kvalitetsregister för intensivvård i Sverige, beskriver också hur tiden efteråt kan vara. Muskelsvaghet, minnesförlust, sömnproblem och koncentrationssvårigheter är några av de saker som patienterna kan lida av, och återhämtningen tar lång tid.
Efter en månad på sjukhus kunde Helen skrivas ut i slutet av maj, men hon var långtifrån återställd då.
– När jag kom hem igen var det som att börja om från början med allt. Bara att ta en dusch, det var ett heldagsjobb, berättar hon.
När hon skrevs ut fick hon kontakt med en arbetsterapeut på rehabmottagningen som kom hem till henne och såg över hur vardagen kunde underlättas under rehabiliteringen. Bland annat fick Helen en duschstol och en rullator.
I början orkade hon bara gå korta sträckor inne i huset. Allt eftersom blev utflykterna längre och hon tog sig utanför huset. Först gick hon till närmsta grannen och tillbaka, senare till nästa granne och så vidare.
– Jag har gått med rullator hela sommaren. När jag blev lite piggare efter en månad tog jag kontakt med sjukgymnasten här, säger hon.
Sedan dess har hon envist tränat på med bland annat tåhävningar, gummiband och balansövningar. Både på rehabmottagningen, i hemmet och i sommarstugan.
– Det fysiska börjar jag få tillbaka, men jag är hjärntrött. När det blir mycket ljud runt omkring har jag svårt att fokusera. Först surrar det i huvudet och sedan skärmar man av sig. Man blir lite frånkopplad, men det är jättesvårt att beskriva, säger Helen.
Trots hjärntröttheten är hon sedan slutet av augusti tillbaka på jobbet som undersköterska på Näl, först på 25 procent och numera på halvtid.
– Det är så skönt när livet börjar bli som vanligt igen. Man tror inte att man längtar efter det, men det gör man.