”Det tuffaste är att inse att det kan vara slut”
Han var på väg mot sitt riktigt stora genombrott i karriären, men i stället har Adam Engelbrektsson ett år av att rehabilitera sin tredje korsbandsskada framför sig. För TTELA berättar Fct-spelaren om tomheten när ett allsvenskt kontrakt förvandlades till en ny operationstid och vad som driver honom att kämpa sig tillbaka ytterligare en gång. – Man har känt att man var värd chansen, säger Adam Engelbrektsson. Minut 6: ”Jag kan meddela att Lunds högerback Stefan Arnshed inte haft roliga inledningsminuter. Adam Engelbrektsson har haft lekstuga med honom hittills. Engelbrektsson är ju visserligen en av seriens bästa spelare, men ändå...”. Minut 21: ”Adam Engelbrektsson har nog utmanat sin försvarare sju–
åtta gånger hittills. Han har kommit förbi och kunnat skjuta eller slå inlägg varje gång”.
Citaten är hämtade från undertecknads liverapportering den 24 april när FC Trollhättan tog emot Lunds BK hemma på Edsborgs IP. Den första halvleken i matchen tillhörde FCT och den tillhörde Adam Engelbrektsson.
Yttermittfältaren visade precis varför den allsvenska klubben Mjällby tidigare under våren försökt köpa loss honom från sitt kontrakt med FC Trollhättan för att plocka in honom till sin trupp. En affär som dock aldrig blev av.
– Det är väl klart att jag var besviken, men man har ju kontrakt och får inse att fotboll är en business. Alla lag som vill sträva någonstans vill ju ha kvar sina bästa spelare, men det är klart att jag hade velat gå, säger Adam Engelbrektsson.
Han kände att han var mer redo än någonsin att ta ett stort steg i sin karriär.
– På slutet av förra säsongen och början på den här så kände jag att jag var i mitt livs form. Det kändes jävligt bra. Jag känner väl som de flesta att jag hade velat testa och se hur man håller någon nivå upp. Sedan är inte jag någon som svävar iväg och tror att jag är någon världsstjärna, men jag hade velat testa i alla fall. Man har känt att det gått så pass bra att man var värd chansen, men hade jag varit frisk hade det nog hänt i vinter i alla fall. Det tror jag. Den inställningen har jag haft. Så jo, så här bra har jag nog aldrig varit, säger Engelbrektsson.
Minut 45: ”Nu är det Adam Engelbrektsson som är liggande. Jag såg hela situationen, men vet faktiskt inte hur han gjorde illa sig. Han jagade hemåt för att få stopp på en Lundspelare i fart efter kanten och gick omkull i samband med det. Han får lite hjälp och haltar av planen. Ser inte så bra ut det där. Det kan vara över för Adam Engelbrektsson. Aj, aj, aj...”
Strax innan halvtidsvilan i FCT:S match mot Lund är olyckan framme igen för 24-åringen. Med två tidigare korsbandsskador bakom sig har det återigen ”klickat till” i hans ena knä. Engelbrektsson hoppas på ett mirakel, men direkt när han går i marken vet han vad det handlar om.
– Jag visste nästan direkt att det var av. Jag tänkte det direkt. Sedan hoppas man väl in i det sista att man ska ha lite tur, men jag kände att det var av.
Vad tänkte du?
– ”Inte igen. Fan, inte igen”. Man är mest tom och vet inte riktigt vad man ska göra. Man fattar nog inte riktigt. Svaret kom en vecka efter magnetröntgen och det var väl som förväntat. Det är ett besked som inger någon typ av tomhet och man vet inte vad man ska göra även om man var förberedd, säger Engelbrektsson.
Korsbandsskada nummer tre var ett faktum. Den här gången i det högra knäet, vilket är det motsatta från hans tidigare två. En tids väntan följde innan han nyligen opererades. Efter konsultation med läkarna bestämde man sig för att ta från knäsenan för att laga hans trasiga korsband i stället för en sena från baksidan av låret. Förhoppningen är att det håller bättre, men läketiden är desto längre.
Adam Engelbrektsson beräknas inte kunna spela fotboll för fullt förrän om 11–12 månader.
– Jag tror att om det inte hade gått så bra som det gjort så vet jag inte om jag hade orkat en gång till. Hade jag varit en bänkspelare i division 1 så hade jag nog inte gjort det lika noggrant som jag kommer göra nu. Sedan är det ju mer surt att det händer när det går så bra. Första gången var jag inte ordinarie i Oddevold, andra gången spelade vi i division 2. Den här är värst av de tre rent mentalt.
Vilka är de jobbigaste tankarna som dyker upp?
– Det är väl att man skulle behöva lägga av. Det är det värsta. Jag ser ju framför mig att jag lägger av när jag vill lägga av. Sedan vilken nivå man spelar på får man väl se, men man vill välja själv och ha fått ge det ett ärligt försök. Det tuffaste är att ha fått inse att det kan vara slut om det
händer en gång till. Eller att det kan vara slut nu om det inte går vägen, säger Engelbrektsson.
Men trots att
det i dagsläget inte går att säga om Adam Engelbrektsson kommer lyckas rehabilitera sitt skadade knä tillräckligt för att fortsätta sin elitkarriär så är hans tydliga målsättning att klara av det.
– Jag var bestämd ganska tidigt att jag ska göra det igen, i och med att det gått så bra. Det hade känts så bortkastat annars. Har jag gjort det två gånger så kan jag lika gärna göra det tre, men innan operationen var motivationen på noll. Jag var tvungen att ta lite tid och samla kraft.
Han berättar att erbjudandet från Mjällby har hjälpt honom en hel del med att både hitta motivation till ytterligare en comeback, men också att ge honom framtidstro.
– Man hade haft skadorna man haft innan, men kämpade sig tillbaka och det kändes som att det bar frukt när det erbjudandet kom. Det är inte säkert att man får en sådan chans igen, men förhoppningen är att komma tillbaka och någon gång få ett intresse ändå, eller om vi går upp med FCT. Det spelar inte så stor
roll. I och med skadorna jag haft så är väl superettan ett rimligt mål till att börja med. Det är det som sporrar mig.
Han fortsätter:
– Det är många som haft en korsbandsskada. Jag hade två och kämpade mig igenom det och nu blev det tre. Sedan tror jag att jag kanske inte hade orkat om jag kände att jag blev sämre varje gång jag skadat mig, men jag har inte riktigt känt det. Jag har nästan bara känt att jag blivit bättre varje gång. Jag har varit skadad tre av sex säsonger i Oddevold och Trollhättan och ändå känner jag att jag blir bättre. Jag har liksom tankesättet att om jag bara får vara frisk i två säsonger så kan jag explodera, säger Engelbrektsson.
När det blir dags för din comeback, kommer det finnas en rädsla att knäet inte håller? – Jag tror att om jag kliver ut och vet hur mycket jag har tränat så litar jag på att det håller. Sedan är klart att jag vet i bakhuvudet att jag är skadebenägen. Jag tror inte
att tre gånger är otur. Två gånger kanske är det, men inte tre. Jag vet såklart att det kan hända igen, men jag kommer inte gå runt och vara rädd. Händer det igen så har jag åtminstone gett det ett försök och mer kan jag inte göra, säger Adam Engelbrektsson.
Inte igen. Fan, inte igen.