”Föreningsliv har gett mig jättemycket”
På bara några år har TFK HIS avancerat från division 4 till division 1. Med från början har Peter Skoglund och Lars-olof Lindberg varit, och har oräkneliga timmar av ideellt arbete i föreningen. – Det ger mig mycket att kunna vara med och bygga någonting,
För några år sedan gick Trollhättans FK:S och Halvorstorps IS damverksamheter ihop och bildade TFK HIS. Drivande från början var Peter Skoglund och Larsolof
Lindberg, som båda var ledare i den förstnämnda klubben.
De skapade en damsektion som inledningsvis endast utgjordes av dem båda, men som nu har växt till sex personer.
– Vi hade dubbla roller i flera år innan vi fick med fler personer i damsektionen. Men vi (föreningen) har ju också vuxit och tagit kliv, och vi har lyckats få med de personer som vi vill, säger Lars-olof.
Man skulle kunna säga att de jobbar i det dolda, Peter, Lars-olof och de övriga i damsektionen. De syns varken i målkolumner eller medierapportering, men utgör likafullt en grundbult i det framgångsrika maskineri som TFK HIS har visat sig vara under de senaste säsongerna. På bara några säsonger har laget gått från division 4 till division 1.
– Och förhoppningsvis är sagan inte slut än, säger Peter och fortsätter:
– Visionen är elitettan, så är det ju.
Men vad sysslar de med då?
Jo, de fixar med sponsorer, budgetar, material, ledare…
– ... och kiosker, programblad, entréer, sociala medier, matchannonser… säger Peter.
Mest att göra brukar vara innan och efter själva fotbollssäsongen, men även under säsongen är det en del ärenden som behöver hanteras. Inte minst när det vankas hemmamatch.
– Då är vi oftast här dagen före och lägger fram spelarmaterial, bollar, sjukvårdsväska… allt som ska finnas. I lördags var det samling halv två, och vi var här vid tolv och hissade flaggor, kollade att målen var okej, fixade fika till gäster och domare, musikanläggning... Vad gör vi mer? Är det för varmt täcker vi över spelarbåsen med filtar. Så fixar vi så att det finns en korg med bananer och kexchoklad åt dem.… Och djungelvrål är populärt nu! Salt är bra, så djungelvrål ska det vara nu, det har blivit en fluga, säger Lars-olof.
– Det har det varit länge egentligen, invänder Peter.
– Ja, men det har varit extra efterfrågat: ”Inga djungel
vrål i dag?” ”Jojo, vi ska köpa det”, skrattar Lars-olof och fortsätter:
– Det som behövs för att de ska kunna genomföra matchen på ett så bra sätt som möjligt ska finnas där. De ska inte behöva bry sig om sådant.
Lars-olof jobbar på Trollhättans Folkhögskola och Skogshöjdens fritidsgård, medan Peter är på GKM. Och utöver detta lägger de alltså många ideella timmar på sina uppdrag i TFK HIS damsektion.
– Det är klart att det är mycket tid, men hade man inte haft så roligt som vi har haft genom åren hade man inte lagt den tiden, säger Larsolof.
Det är värt det?
– Alla dagar i veckan. Det man får tillbaka från våra ledare och våra spelare...
Peter tar vid:
– De är tacksamma. För dem
behövs det inte så mycket mer än att någon bryr sig och engagerar sig.
Och att det skulle vara för ansträngande vill de inte kännas vid. Snarare tvärtom.
– Ibland kan det vara avkoppling att komma hit. Att få komma ifrån den stressiga vardagen, menar Peter.
– Ibland har det ju kunnat vara väldigt mycket, framför allt i början när vi var själva. Men bara tjejerna är nöjda med vad vi gör. Det räcker med att se dem skratta och vara nöjda. Då kan man lägga
tiden. Samma med våra ledare som har bra humör, säger Lars-olof.
Just föreningsliv har varit – och är – viktigt för dem båda. – Det handlar om vad man kan skapa ihop. Man vet hur det är att vara tränare: Man ska lägga upp träningar, göra det och det... Nu gör vi inte det, men det finns fler saker som måste flyta samman för att det ska bli en bra verksamhet. Det tycker jag är skitroligt att få va med på. Det har jag levt för och tycker är
skitroligt. Det ger mig mycket att kunna vara med och bygga nånting. Föreningsliv har gett
mig jättemycket, säger Larsolof innan Peter fortsätter:
– Det är något speciellt med att vara i en förening. Svårt att sätta fingret på det, men man saknar ju omklädningsrum och allt tjat och tugg runtomkring. Det är det som jag tror gör att man hänger kvar. Intresset och engagemanget hos
alla, att alla vill åt samma håll.
De båda tar upp att sammanslagningen är det bästa som de har gjort, men om man vill leta eventuella nackdelar så kan man ta upp att TFK HIS kan hamna i kläm mellan två olika föreningars styrelser.
– Vi får respektera att TFK jobbar på ett sätt och HIS på ett annat, men då sitter vi lite mittemellan. Det funkar
helt okej, men inte alltid helt
smärtfritt, säger Lars-olof och fortsätter:
– Vi har ändå fått hyfsat bra budgetar fram till nu när det
har varit lite tunnare, även om
vi har ett elitbidrag. Vi hade behövt ha lite mer, så är det ju. Sen har föreningen haft lite färre inkomster än vad vi har haft tidigare, och det får man respektera.
– Huvudsaken är att tjejerna får spela fotboll, och att de får göra det ihop, säger Peter.
De uppskattar det till att bli tre, fyra dagar i veckan som de kommer ner till Stavrelunds IP och fixar med någonting. Men även när de inte befinner sig på idrottsplatsen kan TFK HIS snurra runt i tankarna.
– Det är alltid nånting som ska lösas eller göras – vi har möte, eller ska kolla någonting inför ett mötet, eller nånting. Det finns alltid nåt, och det tycker jag är ganska bra.
Det innebär att vi inte bara står och slår oss dank, säger
Lars-olof.
Vad har ni just nu?
– Nu håller vi på med sponsorer, och så ska vi få nya matchkläder. Så när får vi trycket? När får vi loggan? Hur ska den se ut? Färger här, färger där… säger Peter.
– Och vi är redan sena... flikar Lars-olof in.
– Och storleken på kläderna? Vi ska ha nya pikéer och hoodisar till tjejerna, så är det fel namn här och fel nummer där... Och träningsläger har vi
planer att åka på, kan vi det med covid? Vågar vi boka, kan vi avboka? När då? Det är mycket sånt, säger Peter.
”
Det är klart att det är mycket tid, men hade man inte haft så roligt som vi har haft genom åren hade man inte lagt den tiden.
Lars-olof Lindberg