Ingrid Holmgren skrev historia: ”Alla kom för att titta på mig”

För mer än 55 år sedan dömde Ingrid Holmgren, 82, sin allra första fotbollsmatch. Det gör henne till den första licensierade kvinnliga fotbollsdomaren i Sverige och förmodligen i hela världen. – Jag hade hellre spelat, men det fanns inga lag. Öxabäck star

I mitten av 1960-talet arbetade Ingrid Holmgren som lärarinna i Mölndal och undervisade bland annat i gymnastik.

Eftersom hennes manliga kollegor varken var intresserade eller särskilt kunniga i ämnet fick Ingrid, som då hette Andersson, inte sällan frågan om hon kunde tänka sig att ta deras gymnastiklektioner.

– ”Jag byter klass med dig om du dömer min klass eller tränar dem i fotboll”, sa de. Då gjorde vi det, förklarar Ingrid Holmgren.

För detta fick Ingrid Holmgrens elever en del gliringar från andra elever på skolan med motiveringen att ”en fröken kan väl inte döma?”.

Det fick Ingrid Holmgren att agera.

– I mars 1966 ringde jag ned till Göteborgs fotbollförbund och frågade om de hade några kvinnliga fotbollsdomare. Det hade de inte. ”Jag vill bli det, kan jag få det?”, sa jag. ”Jadå, vi har en kurs som startar i april. Välkommen”, berättar hon.

Ihop med tio manliga kollegor utbildade sig Ingrid och blev i juni 1966 diplomerad distriktsdomare, redo att ta sig an sitt första officiella uppdrag.

– Först dömde jag ett par gärdsgårdsmatcher. När det sedan blev nytt år tänkte jag att jag får säkert flera erbjudanden om att döma, men jag fick inga erbjudanden 1967. Trots att jag hade gått kursen, berättar Ingrid Holmgren.

Var det motstånd mot att använda kvinnliga domare?

– De sa att de hade inga omklädningsrum. ”Vi har bara ett omklädningsrum där grabbarna byter om”. Jag sa att jag kan åka hem och byta om hemma efter matchen.

Om detta rapporterade media. Till Aftonbladet sa Ingrid att ”det känns faktiskt diskriminerande”.

”Man ska väl inte acceptera en kvinnlig domaraspirant liksom på skoj. Till råga på allt kvirrar man om att det är så ont om domare”, sa Ingrid Holmgren till tidningen.

Först året därpå tilldelades Ingrid Holmgren sin nästa match. 28 maj 1968 dömde den då 28-åriga småskolelärarinnan Utsikten mot

Nordsten i pojklagsserien Västra B på Gröna Vallen i Majorna. Känslan inför var pirrig.

– De flesta som kom, kom inte för att titta på matchen utan för att titta på mig. När matchen var slut kom den ena lagledaren fram och sa ”det här dömde du väldigt bra” och den andre sa ”jag tycker att du ska lämna tillbaka det där kortet!”.

Förklaringen till de olika reaktionerna hängde ihop med att det på den tiden saknades målnät på Gröna Vallen och att Ingrid dömt bort ett möjligt segermål för det ena laget.

– Jag kollade noga på publiken. Ingen av dem som stod nära hejade. Hade det varit mål hade de hejat, säger Ingrid Holmgren.

Matchen var intressant även för media. Bland annat skrev GT om händelsen. Under rubriken ”Ingrid gjorde succé i debuten – dömde som en karl, fast bättre” intervjuades åskådaren Hilmer Karlsson som menade att ”det finns många manliga som är långt sämre”. 22 juni 1939.

I Nötskär på Orust. Pensionerad lärarinna. Maken Kjell, två barn och fem barnbarn. Utbildade sig till fotbollsdomare i Göteborgs fotbollförbunds regi i april 1966 och dömde tätt därpå sin första match som licensierad. Kommer prisas som Sveriges första kvinnliga licensierade fotbollsdomare av Svenska fotbollförbundet i samband med Vm-kvalet mot Finland på Gamla Ullevi 25 november.

Född: Bor: Yrke: Familj:

Idrottsmerit:

Aktuell:

Ingrid Holmgren har sparat tidningsurklippet och minns formuleringarna.

– I reportaget stod det att ”hon hade blå tofsar i sitt röda hår”. Vilken manlig domare skulle de ha skrivit om hur han var klädd?