Johan Hammerby: Ukraina tar hem ny politisk Esc-vinst
Då står vi här med resultatet av Eurovision Song Contest 2022. Och ingen kan vara överraskad. Det gick precis så som det förutspåddes redan när kriget drog i gång. När Ukraina hade valt sitt bidrag pendlade man mellan plats 11 och 7 i oddsen några dagar. Efter den 24 februari dalade man ner till plats 1, och den behöll man ända in i mål.
Världen har slutit upp kring Ukraina på alla sätt sedan dess, och att man även skulle ge sina röster i ett musikprogram på tv var bara en naturlig del i det hela. I finalen gav 28 av 40 länder sina tittar-tolvor till Ukraina i en fin symbolisk gest som nu innebär den tredje vinsten för landet. Det var alltså sympati för ett söndertrasat land som gav segern till Ukraina. Det var inte att de hade den bästa låten. Visst finns det delar som är bra. Jag kan uppskatta att vi återigen fick en vinnarlåt på ett annat språk än engelska. Den nationella prägeln på musiken är också kul. Sedan var detta ingen politisk låt från början. Den handlar om sångarens mamma. Det är först på senare tid som den också har börjat användas i propagandasyften.
Då kan man jämföra senast Ukraina vann, som också var en direkt följd av Rysslands aggressioner. Från att ha tvingats stå över 2015 efter kriget på Krim kom Ukraina tillbaka året efter i Stockholm och vann med den superpolitiska låten ”1944”. Därför var den segern på ett sätt mer politisk än den i lördags.
"Fred, vänskap och kärlek genom musik var hela anledningen till att Eurovision startades 1956.
Även om resultatet var väntat så fanns det mycket annat bra som kämpade om andraplatsen. Det är väldigt kul att big 5-länderna har skärpt till sig så. Ifjol var Italien och Frankrike etta och tvåa, i år låg Storbritannien och Spanien i topp. Det är viktigt för tävlingen att dessa länder får framgångar så att de fortsätter satsa. Det handlar inte bara om rena pengar in i produktionen, det handlar om stora tittargrupper som behövs för att hålla intresset vid liv. Om sedan bara Tyskland också kunde skärpa sig… Tre sistaplatser sedan 2016. I fjol och i år har de sammanlagt skrapat ihop – nio poäng.
Sedan har vi vår egen stjärna. Cornelia Jakobs har fortfarande i mitt tycke årets bästa låt. Ett annat år hade det kanske gått. Om Ukrainas höga poäng hade omfördelats tror jag inte att det är så säkert att tvåan Storbritannien hade vunnit. Det hade mycket väl kunnat bli Sverige. Men det är inget att deppa över. En fjärdeplats är något som många länder bara kan drömma om. För Sverige är det en besvikelse. Så blir det när man är så dominant som vi varit det senaste decenniet.
Så, Eurovision i Kiev nästa år? Räkna inte med det. Men staden har, än så länge, klarat sig hyfsat från förstörelse, åtminstone om man jämför med de östra delarna av landet. Så det är inte omöjligt, även om det inte är så troligt. Med tanke på kriget och oberäkneligheten i Putins agerande så är nog EBU inte så peppa på att lägga sin stora tävling där. Troligtvis blir det ett annat land som får anordna det. Där finns Sverige med som ett alternativ, liksom Tyskland och Storbritannien. Italien får nog inte chansen igen. De har om och om igen de senaste veckorna visat att det här med tv-produktioner nog inte är deras bästa gren.
Men oavsett i vilken del av Europa tävlingen hålls 2023 så hoppas jag att det blir en helt musikalisk tävling där man röstar på den låt man älskar mest. Men så blir det inte – för så är det aldrig. Politiken kommer alltid spela in, det handlar bara om på vilken nivå. Jag säger inte att det var fel att göra som det blev i år. Fred, vänskap och kärlek genom musik var hela anledningen till att Eurovision startades 1956. Nu har vi visat på just detta – låt därför musiken komma i första rum nästa år, åtminstone lite grann. Vi får ta vår sjunde seger då i stället. I år kan vi gott bjuda Ukraina på sin tredje.