”Ett ärligt liv”
(Wahlström & Widstrand)
Efter en serie om tre spänningsromaner har Joakim Zander valt en ny väg i samma genre: en fristående roman om en juridikstuderande ung man i Lund. Det är denna huvudperson som berättar sin historia, inramad av en prolog och epilog som ger romanen ett metaperspektiv och en annan dimension. Trots att vi är i ständigt följe med detta jag så får vi inte veta hans namn – ett snyggt genomfört grepp som knappt märks om man inte funderar på det. Efter studenten kan vår man inte fort nog lämna Söderköping och sjuttiotalsvillan och gör det alltså för att läsa juridik i Lund. Bostadsfrågan blir löst när han får hyra ett rum i en lägenhet hos några killar som lever gott på pappas pengar. Han känner sig inte hemma, men försöker passa in – tills han träffar en tjej på en demonstration i Malmö. Hon kallas Max och visar honom en annan värld bortom förväntningar, anpassning och, framför allt, lagar och regler. Han blir lockad och är snart fast i något han får svårt att ta sig ur.
Här finns ett driv som gör boken svår att släppa; spänningen ligger särskilt i huvudpersonens funderingar, val och osäkerhet. Det desperata sökandet efter identitet och gemenskap styr hela hans tillvaro och det tar på nerverna att stå bredvid när han kliver över gränsen. Miljöerna är genomgående skickligt tecknade, som mardrömsherrmiddagen ”You got male” med de rika snubbarna som kör catering från Grand Hotel medan småstadskillen får ta disken – eller för den delen anarkistgängets middagar i Professorsstaden.
BILD: VIKTOR FREMLING Översättning: Niklas Darke (Sekwa)
”Allt är mitt” är norska Ruth Lillegravens första kriminalroman, men hon är en etablerad författare med många böcker bakom sig. Att hon ger sig på denna genre ska vi vara glada för; det här är en både smart och välskriven psykologisk thriller där man inte kan lita på någon.
Det äkta paret Clara och Haavard bor med sina två barn i Oslo. Clara arbetar med barnrättsfrågor nära justitieministern och andra statsråd, medan Haavard är barnläkare. De är framgångsrika, men äktenskapet går på tomgång och paret lever parallella liv. När en pappa kommer in med ett svårt misshandlat barn till Haavard på sjukhuset följs händelsen snabbt av ett mord på platsen och snart ytterligare ett som kan ha koppling till fallet. Berättarperspektivet skiftar mellan Clara och Haavard, men vi får också höra Haavards kollega Roger och Claras pappa Leif. Intrigen är minst sagt klurig och Lillegraven balanserar skickligt mellan rösterna som alla har sin egen berättelse. Här finns inga säkra svar och spänningen hålls vid liv ända fram till slutet. Författarens bakgrund som poet lyser igenom; språket är följsamt men tar samtidigt plats. Det är luftigt och lätt, fast också intensivt och tätt, och hela tiden med tillgång till huvudpersonernas tankar på ett övertygande vis. Bilden av de inblandade förändras för varje inre monolog och alla har sitt ofta trovärdiga sätt att rättfärdiga sina handlingar. Nu hoppas jag att Lillegravens nästa spänningsroman snart blir översatt och utgiven på svenska.
BILD: LISE ÅSERUD
BILD: MARCUS STENBERG