Ledningen delar inte kritiken: ”Vi har gjort precis som vi ska”
Brättegårdens ledning håller inte med om den kritik som kommit från Ivo och inskrivna ungdomar gällande våld och bemötande. De menar att man bedriver tvångsvård som kräver vissa befogenheter.
Det statliga ungdomshemmet Sis Brättegården i Vänersborg har kritiserats vård och omsorg, Ivo, såväl som ungdomarna själva på flera punkter. Kritiken handlar bland annat om obefogat våld och obefogade fasthållningar.
TTELA har varit på Brättegården och där träffat ungdomshemmets ledning som svarar på kritiken. Det är institutionschef Liz Åkerlund Malm samt biträdande institutionschef Maja Nilsson. Även Susanna Åhgren, jurist på Sis verksamhetskontor ungdomsvård söder, deltar. När är det befogat med våld och fasthållningar?
– Enkel fråga att ställa, men en svår fråga att svara på, säger Liz Åkerlund Malm, institutionschef på Brättegården och fortsätter.
– När det är befogat ... Om ungdomen riskerar att skada en annan ungdom, personal eller ungdomen själv.
Hur följer ni upp när en ungdom blivit utsatt för våld eller blivit fasthållen?
– Vi önskar att ha ett samtal med ungdomen när det är lämpligt. Ofta går det lite tid, för att säga timmar. Då pratar man igenom händelsen. Både Ivo och ungdomar vi pratat med på Brättegården anser att personalen använder obefogat våld, hur ser du på den kritiken?
– Jag delar inte den kritiken. Men jag är inte den personen att säga att det aldrig förekommer mer våld än vad situationen kräver. Men det är alltid den enskilda tjänstemannens bedömning i stunden. Men vi utvärderar alltid efteråt.
Du säger att du inte delar kritiken som kommer både från Ivo och från ungdomarna själva?
– Inte på det sättet att det skulle finnas en systematisk felanvändning delar jag, men jag är inte förmögen att se till att det aldrig skulle kunna hända. Det handlar om mänskliga beteenden och upplevelser i stunden.
I sin kritik menar Ivo att det finns andra alternativ och de lyfter fram lågaffektivt bemötande?
– Det använder vi. Det Ivo skrev, det är andra verbalt nedtrappande kommunikationsmetoder. Där har jag ställt frågan till Ivo, vad menar ni? För det vet inte jag och det har vi inte fått svar på.
Både Ivo och ungdomar vi pratat med kan vittna om att personal satt ett knä mot ryggen under nedläggningar. Vad anser du om det?
– Jag känner inte till det. Jag skulle aldrig kunna säga att det inte har hänt. Det är absolut en metod och teknik som vi inte använder. Läkarvetenskapen menar att det är förknippat med livsfara?
– Absolut, och det är en uppfattning vi delar här, säger Liz Åkerlund Malm.
– All personal blir utbildad i en teknik som heter ”no power no loose”. En av delarna som man lär ut är att man absolut inte får sätta knän mot ryggen eller sitta på. Det är känt att det är förknippat med fara för ungdomen, säger Maja Nilsson, biträdande institutionschef. När uppgifterna från Ivo kom fram om knä mot ryggen. Gjorde ni någon särskild utredning då?
– Jag vet inte vilken situation det härrör till, säger Liz Åkerlund Malm.
– Ibland är det svårt för oss att veta var Ivo får sina uppgifter från också. Om det är i den anonyma enkäten där någon ungdom skrivit, eller om det är något som någon hört. Det är svårt för oss att agera när vi inte vet varifrån uppgiften kommer. Jag tänker att det är viktigt att fånga upp en sån här sak i de uppföljande samtalen efter ett ingripande, säger Susanna Åhgren, jurist på Sis verksamhetskontor ungdomsvård söder.
I Ivos beslut i oktober förra året kritiserades ni för att ni inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder mot bland annat övervåld. Nu i april kom ännu en rapport från Ivo med samma kritik som tidigare. Varför kommer ni inte till rätta med de här problemen?
– Ivo har varit väldigt intresserade av oss på Brättegården eftersom vi har flickor som klagar på hur de blir bemötta. Vi har levererat både åtgärder och avvikande uppfattning kring att inte vi tycker att det är ett dåligt bemötande, säger Liz Åkerlund Malm.
Men hur kan ni och Ivo ha en så avvikande syn?
– Ivo bygger mycket av sina frågeställningar på samtal med ungdomar. Därför hamnar vi i ett dialektiskt förhållande. Vi bedriver tvångsvård och ungdomar vill inte vara här. Generellt sett tycker de inte om att vi tar i dem, begränsar dem, hindrar dem eller inte uppfyller deras önskemål. När de uttrycker det till Ivo är kanske inte det de säger lika respektfullt och formellt som jag försöker göra. Då ska vi svara upp emot det, säger hon och förtydligar:
– Det betyder inte att vi har gjort något fel och jag tycker att vi har gjort precis som vi ska. Om vi har en situation där vi uppmanar våra ungdomar att lämna synpunkter, klaga så bemöter vi det, handlägger det, skapar åtgärder, utreder. Det är vårat sätt att identifiera ifall det finns någon systematisk förbättringspotential. Men i sak är det ett naturligt förhållande, vi gör saker som de inte uppskattar.
Ni skriver ”Det är enligt huvudmannen dock ett naturligt inslag i tvångsvård att ungdomar uppfattar sig orättvist behandlade”, till Ivo, vad menar ni med det?
– Det är väl kopplat till att man är tvångsplacerad. ”Att det är orättvist att jag är här, jag vill vara någon annanstans”, säger Susanna Åhgren.
– Det är inte orättvist utifrån att man inte upprätthåller lagstiftning, eller skyldigheter, ansvar och uppdrag. Utan det är naturligt i motsatsförhållandet med tvångsvård från mottagare och givare, säger Liz Åkerlund Malm.
Om man känner sig orättvist behandlad, är man då lika mottaglig för den behandling som ges här?
– Det är precis det som är våran utmaning. Att motivera de här ungdomarna till förändring när de landar. Det är vårat kärnuppdrag, att motivera någon som inte vill. Brättegården är ett av flera Sis-hem som de senaste åren kritiserats för våldsanvändning mot ungdomarna. Vad beror det på att dessa problem verkar vara utbredda inom Sis?
– Du ställer frågor till en myndighet som bedriver tvångsvård med laga befogenhet att säkra både vårdmiljö och arbetsmiljö. Hot och våld är naturliga inslag i våran arbetssituation. Helst ska vi vara proaktiva och reducera eller eliminera situationerna, men vi vet ju att de händer, säger Liz Åkerlund Malm.
– Det är inte så att vi systematiskt brister på hela Sis, så är det inte när det gäller fysiska ingripanden. Vi är här för att ge en trygg och säker vård. I det handlar det om att vi ibland behöver gå in fysiskt, men det är också något som vi dokumenterar, säger Susanna Åhgren.
De senaste åren har avdelningar på olika Sis-hem stängts ner och man har stängt ner hela Sis-hem. Finns det inte en risk att Brättegården också måste stänga om ni inte kommer till rätta med de här problemen?
– Nej, här finns det en systematik. Man tar upp det som har kommit fram, man utreder, man förbättrar.
"Hot och våld är naturliga inslag i våran arbetssituation
Liz Åkerlund Malm